Sega dagar, men den som väntar på något gott...

Dagarna har verkligen segat sig fram här i Kina. Men med härligt underbart väder. Men som sagt, dagarna känns oerhört långa. Jag längtar så klart efter våra gäster som ska komma imorgon kväll... Mamma, pappa och lillasyster!!!

Vädret är verkligen underbart! Vad vi har fått höra så är det torrt här, torrare än på länge och det märks tydligt på sjön här utanför som vi, i början av vår vistelse här, åkte båt på. Nu håller den på att torka ut helt.



I helgen som var, var det ju påsk vad vi förstår... hihi. Här har vi inte märkt av det direkt. Tyvärr har påskäggen lyst med sin frånvaro... Men så i söndags när vi gick till Clifford resort center. Fidde skulle träna och jag tog med mig barnen till bollhavet för att leka en stund, då slängdes vi rakt in i "easter happenings". Där var ganska mycket folk och i mitten av salen hade man hägnat in burar med små vita kaniner och små kycklingar. Där arrangerades en del olika tävlingar, bl.a. någon slags rit-tävling vad jag förstod. Vi kollade mest på djuren innan vi gick vidare och lekte bland bollarna.

Ett tag har vi även tyckt att pojkarna har börjat bli långhåriga. Fidde säger alltid att det är lätt att klippa dem och att han kan göra det, men jag har inte riktigt trott på honom. Men så fick jag mig ett ryck en kväll och gav mig på att försöka klippa Hugo. Det blev inte på något sätt bra, men kortare. Erik hamnade också under saxen, men han blev bara halvklippt, så vi skyller på det. Vi får fortsätta en annan dag, eller gå till en riktig frisör.

Det blir en hel del promenader och lek här om dagarna. Kineserna lyser med sin frånvaro efter 13 och vågar sig ut igen runt 16. Erik brukar säga när vi kommer till lekplatsen: Inga barn här. Och jag brukar fråga honom vart barnen kan vara och då brukar han klokt svara att de nog är hemma och sover middag. Säkert har han rätt. Jag tycker det är rätt skönt att vara ute med barnen just efter 13. Det är så lungt och skönt och vi slipper bli uppassade hela tiden.

De flesta kineser här verkar vara rätt skygga för solen. De går runt med paraplyer och fortfarande, trots över 30 graders värme, har de långärmat och långbyxor. Vissa, inte alla dock. En kvinna tyckte att jag var galen häromdagen när barnen fick gunga, utan keps mitt i den stekande solen. Jag blev nästan rädd för henne och kände mig lite som en dålig och oansvarig mamma som lät mina barn gunga mitt i solen. Men samtidigt som jag blev rädd för henne blev jag även arg.

I lördags när Fidde var ledig passade vi på att ge oss ut efter våran taco-middag.

Tittut!

Barnen hittade en cykel som de gillade och för en gångs skull var det inte vi som blev uppassade, utan en kines.

När Hugo sov middag en dag blev Erik sugen på yoghurt medan han tittade på Byggare Bob. Han ville sitta i soffan och jag låg inne och vilade jämte Hugo. Helt plötsligt hör jag lilleman snarka...

En dag när Fidde kom hem från jobbet hade han köpt penslar till pojkarna.

Annars är det mest som vanligt här i Kina. Förutom längtvärken då. Dessutom har vi lyckats träffa en tysk tjej, Katharina, som har en son som är 3 år, Leonard. Vi har även träffat en polsk tjej som heter Maria och hennes son "Voitac" som är 1,5. Vi har varit i bollhavet tillsammans, ätit lunch, lekt på lekplatserna, ätit glass, badat... Allt sådant som jag vanligtvis gör här varje dag med barnen. Men vilken skillnad det blir när man slipper göra det ensam. Tiden går mycket fortare när man har någon att prata med samtidigt som barnen leker. Jag önskar bara att jag hade träffat dem tidigare. Katharina har bott här i 2,5 år, men vi har lyckats undvika varandra... tyvärr. Området är ju rätt stort så det är ju inte konstigt egentligen.

Det är kul med sand... särskilt att kasta den.

Det bästa som finns är att gunga...

Skopis...

Erik hoppar.

Erik och Leonard.

Imorgon byts längtvärken mot glädjetårar. Jag hoppas att jag om 22 timmar får hålla min älskade mamma, pappa och lillasyster i mina armar igen. Det finns inga gränser för den känslan jag kommer känna då.

Yalong bay, Sanya del 2

På söndagsmorgonen när Erik drog upp gardinen så höll jag tummarna för att himlen skulle vara klarblå, men tyvärr så var den full av tjocka tjocka moln. Ingen sol i sikte. Det är väl inte meningen att jag ska få bli solbränd… J njöt istället av frukosten. Så gott med ananas, melon, papaya, mango…

Innan vi intog beachen fick barnen leka lite på lekplatsen. Erik älskar verkligen att gunga och Hugo klättrar själv uppför trappan och vidare uppför till rutschkanan. Han är så söt när han tar sig ner och sedan springer han fort till trappan igen och klättrar upp.

Det var väldigt stora vågor och nu varnade de även för maneter. Men vi såg aldrig några. Men barnen tyckte inte att det var kul med så stora vågor. Fidde tog sig en simtur lite längre ut innan vi istället gick till poolen. Där provade vi Hugos ”båt” och Eriks armpuffar. Det var ju en höjdare. Erik kunde leka mycket mer självständigt. Hugo var inte särskilt förtjust i sin ”båt” men Erik gillade den desto mer. Ett tag var faktiskt solen framme och då passade jag på att få så mycket sol som möjligt på mig! Fidde tycker att jag överdriver… J Men jag vill så gärna få lite solbränna över hela kroppen. Jag har ju varit alldeles blek i typ 2 år.

Några paparazzis!

Vi hade planerat att äta middag på thai restaurangen senare på kvällen, men eftersom vi var hungriga så gick vi dit tidigare. Vi beställde in tre olika rätter. En wokad kyckling med curry, en friterad kyckling med cashew och en ”gris-nacke”. Det låter värre än det var. Strimlat fläsk kött som var wokat med lite grönsaker. Det var gott och starkt! En massa chili. Fidde svettades.

Efter maten funderade vi på att åka till ”the butterfly valley”, men de i receptionen sa att det var för lite sol och då var det tydligen dåligt med fjärilar framme. Vi gick till lekplatsen istället  och sedan vidare ner till stranden för lite lek och bad. Sedan njöt vi av en turkos yalong bay drink, en pina colada och en färskpressad ananas juice på beach-baren. Förutom scen-jobbarna, de som arbetar med att riva hela det här stora scen bygget som jag skrev om tidigare, så känns det som att det är lite folk här. Det är väldigt skönt. Man har stranden nästan helt för sig själv, lekplatsen nästan helt för sig själv och poolen likaså. Vi kan bara njuta av varandra och bara vara.

Efter stranden blev det poolen igen. Idag fick vi besök av en liten ödla. Hu! Den försvann i buskagen efter en stund och sedan såg vi den inte mer. Men man började ju undra över vad som mer fanns där ibland buskarna.  Vi busade i poolen ända fram till läggdags. Båda barnen somnade bums trötta efter allt badande. Barnen har sovit riktigt bra hela semestern. Så skönt eftersom Hugo haft en väldigt dålig period när han har varit vaken och snurrat mycket på nätterna. Kanske beror det på de stora sängarna. Mycket utrymme att snurra på och ingen som man snurrar på eller trängs med. Jag njuter av det i alla fall, även om jag ändå är trött. Jag är inte bra på att sova borta.



På måndagen möttes vi av regn och blask när gardinen öppnades. Fy så trist. Men min rygg behöver i och för sig inte mer sol nu på ett tag så kanske var det bra. Jag förstår inte hur jag har kunnat bränna mig. Solen har ju lyst med sin frånvaro, eller i alla fall bakom molnen och jag har trotsat den och inte smörjt in mig. Lite dumt förstår jag ju nu. Jag ser ut som en rosa gris på ryggen och sedan har jag en massa olika streck efter valkar och bh band. Inte alls snyggt.

Men men, regn alltså. Vi klädde på oss och gick ner till restaurangen. Mycket mer folk idag. Säkert beroende på att man inte kunde sitta ute. Det blev en hel del ananas och melon idag också. Efter frukosten tog vi hissen ned till Kid’s playground. Det var en gammal och sliten ”lekhörna”, med lite bord och stolar, bollhav, lego mm. Barnen gillade det och busade loss ibland bollarna och körde stolarna fram och tillbaka och ritade lite. Men efter ca en timme så var vi nöjda.

Regnet öste fortfarande ner så vi gick tillbaka till rummet och tog en funderare på vad vi skulle göra av resten av dagens alla timmar. Vi bestämde oss för att åka till Sanya Nanshan Cultural Tourism Zone, en plats som någon rekommenderat för Fidde. Alla som åker på semester till Sanya åker tydligen hit. Där skulle finnas en väldigt hög buddha staty. Så det blev ca 1 timmes resa genom Sanya. När vi kom fram var vi verkligen inte ensamma. Hur mycket bussar och bilar och människor som helst. Dyrt var det med så där tjänade de en hel del pengar. Regnet hade upphört och det var otroligt varmt och klibbigt. Vi fick se ett tåg man kunde åka runt parken med och vi var inte sena på att hoppa på. Det var väldigt fint. En hel del tempel och olika slags statyer. Vi hoppade av först vid den här höga statyn. Den låg ute på en pir och man fick gå dit. Det var långt. Jag höll på att bryta ihop flera gånger. Barnen gnällde och jag gnällde. Puh. Men när vi väl kom fram så var ju den här statyn väldigt hög och magnifik, så det var bra att vi ändå gjorde det. Man kunde tända rökelse och där fanns offerbord och några slags band som man kunde köpa med någon kinesisk text på. Dessa band knöt man sedan på räcket framför statyn. Men ändå kan man undra varför vissa kineser tog sig ut på den här piren och buddha statyn. Kanske var det ändå för att se två ljushåriga svenska pojkar???

Folksamling runt barnen och fotografering av dem.

Erik visar tydligt att han inte vill vara med...

Efter lite ståhej och modellande så gick vi sakta tillbaka mot tåget. Så otroligt skönt när vi väl kunde sätta oss på det och det äntligen började fläkta lite grann. Sedan gick vi mot utgången. På vägen fanns det möjlighet att köpa mat och souvenirer. Vi stannade och köpte majskolvar, som tyvärr inte var någon höjdare. De var bleka och inte riktigt kokta. Istället blev det en hel del ananas på pinne. Mums! Så himla gott. Vi provade även på en wok, men det tyckte inte jag var någon höjdare. Erik hittade en klocka som han ville ha och en snäcka som man kunde spela på. Klockan är alltid kvart i nio… J Hugo fick en boll. Sen var alla nöjda och vi tog oss till bilen som väntat de 3 timmar vi varit borta.

Väl på hotellet åt vi lite yoghurt och kex innan vi drog på oss badkläderna och först tog en sväng till stranden och sedan en sväng till poolen. Där träffade vi en tysk familj som även de var på semester. De bodde i Peking sedan 6 år tillbaka och skulle bo där i 2 år till. Pust. De tyckte så klart att våra fjuttiga 6 månader var alldeles för lite, men samtidigt kan man nog inte riktigt jämföra Peking med Guangzhou. I Peking finns det så mycket mer svenskar och andra utlänningar. Det hade varit lättare. Men samtidigt hade jag inte velat vara borta så länge.

Erik vill gärna att Fidde slänger honom högt upp i luften och sedan tar emot honom precis när han landar i vattnet. Han är jätte duktig och räknar 1, 2, 3, 4, 5! Innan Fidde kastar upp honom. Så söt!

Efter badandet blev det en uppfräschning i badkaret innan vi gick ner till Lobbybaren. Efter lite diskuterande med personalen, där vi till slut kom fram till att en kula glass kostade 45 kronor, så blev det våran vanliga fruktsallad och brownie med glass. Pojkarna fick ananas juice och vi drack Pina Colada. Det är så härligt att sitta där. Så öppet och så mycket vatten och sedan, nu efter att scenen är borta, utsikt över havet. Efter en stund började det regna lite utanför och det gjorde det ännu mer vilsamt. Tyvärr funkar det ju inte riktigt att bara sitta och njuta med barnen. Hugo håller ju på att trilla i vattnet hela tiden och ingen av dem kan ju riktigt sitta stilla. Så vi får springa jour. J Men det är så roligt att se dem fara runt.

Sista dagen i Yalong bay sken solen! Typiskt att vi skulle åka hem idag. Jag hade lätt kunnat stanna några dagar till. Bara för att få vara tillsammans mer och för att fidde inte skulle börja jobba än. Det är ju fortfarande över en vecka kvar tills vårat efterlängtade Sverige besök dyker upp. Vi tog oss ner till frukosten och sedan slängde vi oss ut och rusade ner till stranden, allt för att få så mycket sol som möjligt innan vi var tvunga att checka ut och åka ”hem”. Havet var lugnare idag, inte så höga vågor, så jag vågade mig ut lite längre. Vi lekte en stund i strandkanten innan vi gick upp till poolen. Återigen fick vi se en ödla, den sprang rakt framför Hugo när han kom spatserande. Jag fick faktiskt möjlighet att ligga helt stilla på solstolen i en hel kvart och solen sken hela tiden. Så jag pressade så mycket som möjligt! J Men när klockan väl blivit halv tolv så var vi tvungna att packa ihop, duscha och sedan checka ut.

Innan taxin tog oss till flygplatsen hann vi med en amerikansk burgare med ägg, bacon, sallad och pommes på hotellets restaurang och vi hann även med en kort stund på lekplatsen.Hugo somnade bums i taxin och sov nästan ända fram tills det var dags att gå på planet. Det var smidigt. Medan vi satt och väntade att få gå på planet så blev Erik fotograferad ett antal gånger. Han blev även bjuden på bulle av en kinesisk tant. Hugo hade tur och vaknade precis så han fick också smaka.

Denna gången fick vi gå på planet på utsatt tid men återigen blev vi uppdelade till att sitta på olika platser. Erik fick en plats långt bak i planet och vi andra långt fram, tydligen kallas de platserna economy extra, det är lite bättre plats för benen osv. Jag fattar inte hur vi kan ha sådan otur. Men tur att folk är så snälla och hjälpsamma och flyttar sig så att vi får sitta ihop. Båda barnen höll sig vakna hela resan och det var nog tur att flygresan inte var längre.

Landningen gick smidigt och vi fick stå en stund och vänta på vårt bagage och sedan hade vi sådan tur att vår chaufför till och med stod med namnskylt så det var ju ingen konst att hitta rätt! Efter ca en timmes bilresa var vi hemma lyckligt och väl! Men jag längtar redan tillbaka!