Sega dagar, men den som väntar på något gott...

Dagarna har verkligen segat sig fram här i Kina. Men med härligt underbart väder. Men som sagt, dagarna känns oerhört långa. Jag längtar så klart efter våra gäster som ska komma imorgon kväll... Mamma, pappa och lillasyster!!!

Vädret är verkligen underbart! Vad vi har fått höra så är det torrt här, torrare än på länge och det märks tydligt på sjön här utanför som vi, i början av vår vistelse här, åkte båt på. Nu håller den på att torka ut helt.



I helgen som var, var det ju påsk vad vi förstår... hihi. Här har vi inte märkt av det direkt. Tyvärr har påskäggen lyst med sin frånvaro... Men så i söndags när vi gick till Clifford resort center. Fidde skulle träna och jag tog med mig barnen till bollhavet för att leka en stund, då slängdes vi rakt in i "easter happenings". Där var ganska mycket folk och i mitten av salen hade man hägnat in burar med små vita kaniner och små kycklingar. Där arrangerades en del olika tävlingar, bl.a. någon slags rit-tävling vad jag förstod. Vi kollade mest på djuren innan vi gick vidare och lekte bland bollarna.

Ett tag har vi även tyckt att pojkarna har börjat bli långhåriga. Fidde säger alltid att det är lätt att klippa dem och att han kan göra det, men jag har inte riktigt trott på honom. Men så fick jag mig ett ryck en kväll och gav mig på att försöka klippa Hugo. Det blev inte på något sätt bra, men kortare. Erik hamnade också under saxen, men han blev bara halvklippt, så vi skyller på det. Vi får fortsätta en annan dag, eller gå till en riktig frisör.

Det blir en hel del promenader och lek här om dagarna. Kineserna lyser med sin frånvaro efter 13 och vågar sig ut igen runt 16. Erik brukar säga när vi kommer till lekplatsen: Inga barn här. Och jag brukar fråga honom vart barnen kan vara och då brukar han klokt svara att de nog är hemma och sover middag. Säkert har han rätt. Jag tycker det är rätt skönt att vara ute med barnen just efter 13. Det är så lungt och skönt och vi slipper bli uppassade hela tiden.

De flesta kineser här verkar vara rätt skygga för solen. De går runt med paraplyer och fortfarande, trots över 30 graders värme, har de långärmat och långbyxor. Vissa, inte alla dock. En kvinna tyckte att jag var galen häromdagen när barnen fick gunga, utan keps mitt i den stekande solen. Jag blev nästan rädd för henne och kände mig lite som en dålig och oansvarig mamma som lät mina barn gunga mitt i solen. Men samtidigt som jag blev rädd för henne blev jag även arg.

I lördags när Fidde var ledig passade vi på att ge oss ut efter våran taco-middag.

Tittut!

Barnen hittade en cykel som de gillade och för en gångs skull var det inte vi som blev uppassade, utan en kines.

När Hugo sov middag en dag blev Erik sugen på yoghurt medan han tittade på Byggare Bob. Han ville sitta i soffan och jag låg inne och vilade jämte Hugo. Helt plötsligt hör jag lilleman snarka...

En dag när Fidde kom hem från jobbet hade han köpt penslar till pojkarna.

Annars är det mest som vanligt här i Kina. Förutom längtvärken då. Dessutom har vi lyckats träffa en tysk tjej, Katharina, som har en son som är 3 år, Leonard. Vi har även träffat en polsk tjej som heter Maria och hennes son "Voitac" som är 1,5. Vi har varit i bollhavet tillsammans, ätit lunch, lekt på lekplatserna, ätit glass, badat... Allt sådant som jag vanligtvis gör här varje dag med barnen. Men vilken skillnad det blir när man slipper göra det ensam. Tiden går mycket fortare när man har någon att prata med samtidigt som barnen leker. Jag önskar bara att jag hade träffat dem tidigare. Katharina har bott här i 2,5 år, men vi har lyckats undvika varandra... tyvärr. Området är ju rätt stort så det är ju inte konstigt egentligen.

Det är kul med sand... särskilt att kasta den.

Det bästa som finns är att gunga...

Skopis...

Erik hoppar.

Erik och Leonard.

Imorgon byts längtvärken mot glädjetårar. Jag hoppas att jag om 22 timmar får hålla min älskade mamma, pappa och lillasyster i mina armar igen. Det finns inga gränser för den känslan jag kommer känna då.