Crocopark, Guangzhou city och Wedding street

Tiden är en mycket märklig manick, det känns väldigt härligt just nu när det känns som om den flyger fram. Det är helt klart en fördel att ha mycket att göra, att fara från ställe till ställe och inte fundera på att det nu idag är 18 dagar kvar tills vi lyfter mot Peking!!! Och det är ju fantastiskt!!! Tjohooooooo!!! Men vad ska vi göra de sista 2 veckorna här??? Det jag upplever är i alla fall att barnen trivs bäst hemma, runt lekplatsen. Det blir rätt mycket gnäll när man är ute och far hela tiden om inte de får springa och tjoa som de vill, och det går ju inte alltid.

Vi försöker att busa en hel del när vi är hemma. Erik har blivit en hejare på att bygga koja och han kör runt som en galning med motorcykeln. Han sladdar och kör på bakhjulet säger han. Hugo börjar så smått ta efter storebror och det går fortare och fortare när han tar sig fram också!

I går, lördag, så var Fidde tvungen att jobba och då passade vi på att åka till Crocopark. Våran ständige följeslagare, chauffören James, körde oss dit. Han släppte av oss och meddelade att parken inte var stor så han skulle vänta på oss utanför. Oj tänkte jag. Hur liten är den??? Men precis innan ingången stod det en tavla med massa klockslag och där förkunnades att det var dogshow 10.30, sealion show 11.00, crocodile wrestling 12.00, parrot show 13.00, pigshow 14.oo, så jag kände ju direkt att här finns det ju massor att titta på. Inte behöver James cirkulera utanför och ha "mätaren tickandes". Jag smsade honom och vi bestämde istället hämtning strax innan 14.

Det blev lite strul med våra biljetter. De har ju någon slags inscanning av fingret, så biljetten blir väldans personlig. Det innebar problem för mig då Fidde hade scannat sitt finger... Men det innebar även problem för min syster eftersom det av någon anledning inte godkände hennes fingeravtryck heller. Men till slut lät de oss passera i alla fall, om än lite sura.

Det är så fantastiskt roligt att titta på djur med barnen. Båda två tycker jätte mycket om det. Direkt när vi kom in i parken fanns det papegojor och kaniner.

Jag var tvungen att ringa Fidde och då ska alltid Erik prata också. Ibland blir det lite sisådär med pratandet men här ser det ju faktiskt ut som att han har något riktigt viktigt att berätta...

Solen sken från klarblå himmel. Det var väldans varmt. Kineserna är snabba på att uppsöka skugga så när vi kom till hund uppvisningen så fanns det bara solplatser kvar. Vi köte lite svalkande glass medan hundarna visade massa konster.

Efter hundarna var det dags för sjölejonen. Även denna gång var alla skugg platser upptagna. Vi småbleka nordbor fick snällt sitta i den gassande solen. Båda pojkarna gav upp ett antal gånger. Men efter att vi köpt lite dricka så kunde vi åtminstone sitta stilla och se showen. Jag måste säga att jag börjar bli lite mättad på allt vad det heter med parker och djur. Men de här sjölejonen gjorde lite andra konster som jag inte varit med om tidigare. Bland annat spelade de volleyboll och räknade.

Efter sjölejonen kunde man gå in i ett reptil hus, åh skugga!!! Så där var vi inte sena på att springa in. Ormar, ödlor, sköldpaddor, grodor i alla dess former och storlekar överallt. Pojkarna gillar att titta på sånt också, särskilt de som är lite aktiva och rör sig.

Sedan var det dags för krokodilerna. Hur många som helst. Men de var inte så spännande. Jag fick i alla fall Hugo att stanna upp och titta lite grann. Men de ligger ju så stilla så jag vet inte om han såg dem.

Vi fick se mängder av krokodil ägg och även nykläckta krokodiler. Efter denna byggnad stötte vi på en man som kom bärandes på en krokodil. För 10 yuan fick man hålla den. Syrran var inte sen på att prova. Jag testade på att var krokodiljungfru istället.

Sedan var det dags för krokodiluppvisningen. Modiga män!

Modiga killar detta också. Inte riktiga krokodiler dock...

Magarna började så smått kurra på oss och då passade vi på att ta oss till svanrestaurangen. Här kunde man köpa majskolvar och slush så det fick det bli!

Klockan tickade på så vi bestämde oss för att sakta traska mot utgången för att inte missa chauffören. Vi såg fåglar, flodhästar, grisar, kaniner, krokodiler och sköldpaddor på vår väg.

Hugo gav upp.

Efter en bilresa på på ca 40 minuter var vi hemma igen. Då var klockan närmare 14.30. Jag ringde Fidde eftersom vi bestämt att vi skulle ses i Guangzhou city runt 16. Men mötet han var på hade dragit ut på tiden och troligtvis skulle han komma förrän runt 18. Vi satt och velade ett tag om vi verkligen skulle ge oss iväg igen, men så plötsligt satt vi på bussen.

Solskydd och/eller regnskydd?



Direkt när vi kom fram till Tianhe tog vi oss en middag på pizza hut. Det var inte en middag som går till historen som den mest lugna. Vi underhöll nog hela restaurangen. Båda barnen visade sig från sin sämsta sida och skrek om vartannat. Maten tar av någon anledning lång tid att få in och man får den i omgångar. Cicci fick sin spaghetti allra först. Sedan kom smoothien som båda barnen skrek ännu högre efter, sedan kom min och Hugos ris och bacon, som Hugo inte blev särskilt förtjust i och sist men inte minst eller jo faktiskt minst. Eriks panpizza. 4 bitar. Hugo fick en och sedan åt Erik resten. Så fort Erik svalt sin sista tugga gav vi oss ut och iväg därifrån. Vi styrde stegen mot ikea för att köpa lite korv, saft och GODIS! Det blev både kexchoklad, Marabou choklad, skumkantareller, Ahlgrens bilar och en paradis. Dumt JA, men what the fuck!

Därefter fortsatte vi att gå, denna gången mot grandwiev mall och vår favoritaffär Bershka. Men idag höll vi i pengarna och köpte istället ballonger till barnen utanför.

Klockan började så smått närma sig 19 och fortfarande syntes ingen Fidde till. Men han var på väg och det dröjde inte länge förrän han hittade oss. Nu på väg mot Canton Tower för att köpa biljetter till "fontänshowen".

Av någon anledning gick det inte att köpa biljetter och det fanns ingen att fråga. Därför begav vi oss mot busshållsplatsen. Vi stannade på vägen och Fidde tog en fika, en kaffe och en bakelse. Båda barnen somnade på bussen och  sov sedan gott hela natten.

På morgonen gav sig jag ut på en löptur och gjorde rekord! 26,15 på tre varv runt sjön. Kändes gött! Syrran sprang intervaller. Hon ligger i hårdträning för att förhoppningsvis kunna vara med och spela de sista matcherna när hon kommer hem. Efter dusch och frukost kom James... Idag skulle han köra oss till Wedding street. Inte för att någon av oss går i giftas tankar utan mest för att man ska nog ha varit där en gång innan man åker hem. Han körde kors och tvärs, upp och ner och över broar och genom tunnlar, men till slut kom vi fram. Vi betalade och tackade för skjutsen. Det fanns bröllops affärer överallt. På båda sidor vägen och in i gränderna. Man kunde få precis vad som helst. Vi provade och drömde oss bort. Kände sig som en prinsessa. Tyvärr fick man inte ta några kort annars hade det varit roligt att visa. Klänningarna kostade mellan 600-3000 yuan. Säkert fanns det ännu dyrare. Men ingen som vi provade. Givetvis var det ingen som passade, men det gick att beställa med 2-6 veckors leveranstid.

Efter några timmars strosande och provande begav vi oss ner i metron för att ta oss till Garden hotel och en väsk- och plånboksaffär som vi tidigare varit i. Det blev lite strul i metron eftersom vi inte visste till vilken station vi skulle. Men efter lite överläggning med Fidde och efter lite hjälp av personalen så hamnade vi på rätt spår. Syrran köpte en snygg plånbok medan jag höll hårt i mina... tyvärr. Där finns mycket fint på QQBear. Därefter tog vi oss åter ner i tunnelbanan och reste hemåt. Vi tänkte försöka oss på att ta tunnelbanan till vår station, nära Clifford och sedan försöka hitta rätt buss. Denna gången lyckades vi utan några missöden, så nästa gång när och om barnen är med vet vi hur vi ska göra.

När vi kom hem var det ingen hemma, men det stod en underbar bukett med blommor på bordet. Det är ju faktiskt mors dag och pojkarna hade varit nere och köpt världens största bukett tror jag. Så fantastiskt fint.

Chimelong waterpark

Eftersom Fidde ska jobba imorgon, lördag så var han ledig idag istället. Då passade vi på att åka till Chimelong Waterpark. Vår chaufför James hämtade oss och efter ca 20 minuter var vi där. Vi köpte biljetter, vi passade även på att köpa biljetter till krokodilparken så att barnen, jag och Cicci har något att göra imorgon. Sedan passade vi på att köpa flytvästar till barnen innan vi gick in.

Det är så avancerat när man ska gå in. Biljetten blir väldigt personlig eftersom de scannar av fingret också, men det gör också att det blir lite mer komplicerat och det kan ju lätt hänga upp sig och skapa köer. Vi var inte de enda som skulle hit. Precis som igår så är det busslaster med kineser som kommer med sina färgglada kepsar.

Vi gick och bytte om och syrran och jag kände oss direkt malplacerade. ”Alla” kineser är ju så små och nätta och sedan hade de inte bikini som vi utan små kjolar eller klänningar. Innan vi kunde hoppa i poolen så var jag tvungen att gå på toaletten och det tog en evinnerlig tid. Man kan ju undra vad kineserna gör… Fidde höll i alla fall på att koka över när jag äntligen kom ut…

Det fanns massor av rutschkanor och grejer som sprutade vatten och klätterställningar till barnen. Tyvärr var Hugo för kort så vi blev stoppade på en hel del grejer som han gärna hade velat prova och Erik tycker inte om när det sprutar för mycket vatten så han var inte sugen på att prova klätterställningen, däremot rutschkanorna. De kan han åka hur mycket som helst. Det fanns också en stor pool med vågor där barnen kunde springa fram och tillbaka och slänga sig.

Solen sken härligt och vi försökte få så mycket sol som möjligt på oss. Vi passade på att äta lite glass. Barnen intog solstolarna under parasollet men vi lapade sol!

Sedan åkte vi ”simring” nerför en rutschkana helt i mörker. Jag skrek vill jag lova, men det var kul!

 

När klockan närmade sig middag passade vi på att beställa lite mat. Pommes och någon slags biff som kallades hamburgare.

Fidde sprang iväg för att prova lite större rutschkanor, tydligen fanns det någon höghastighets rutschkana som han var sugen på. Vi stannade kvar i barnpoolen och skvätte vatten och åkte lite rutschkana. När Fidde kom tillbaka skulle vi prova något som kallades tornadon. Men efter att Fidde vägt sig fick han inte åka, det var andra gången han fick väga sig!!! Men eftersom Erik gärna ville åka så fick jag åka med honom istället. Det var kul, kittlades i magen. Alldeles lagom för mig.

Hugo passade på att somna och Erik ville gå tillbaka till vågorna, så jag och Hugo gick och lade oss i en solstol under ett parasoll och de andra satte sig i solen och njöt av värmen och vågorna. Det började även något uppträde på den stora scenen.

Efter detta var vi nöjda och lite brända… och tacosen hemma hägrade!

Chuanlong holiday resort



Dags för ännu en utflykt. Dagen till ära hade vår chaufför, James, tipsat om en park som skulle vara lite mer för barnen än den vi var och besökte tidigare i veckan. Jag hann bli rejält nervös under resans gång över vad det var vi var på väg. Det kunde ju vara precis vad som helst. Särskilt när det kändes som att vi åkte längre och längre ut bland slummen. Vi satt och fantiserade över alla möjliga olika scenarier. Men som tur väl var så uppenbarade sig ett pariserhjul och vi började förstå att det var en nöjespark vi var på väg till. Det fanns alltså ännu en. Kineserna vet hur man roar sig…

När James släppte av oss var det lång, lång kö. Massa busslaster med kineser i olika färgglada kepsar eller skolungdomar i sina uniformer. Vi lyckades leta oss fram till biljettluckan, allt stod på kinesiska och kassörskan förstod ingenting. Men hon tog emot mina pengar och vi fick biljetter och en megastor karta och sedan var det bara att leta sig in, igenom busslasterna. Vi kollade kartan en stund, bestämde oss för högervarv och fick sedan se ett stort skepp som man kunde gå på. Det måste vi ju göra. Erik gillar ju båtar. Men så förstod vi att det var ett spökskepp och då vände vi tvärt. Inte värt att skrämma barnen redan med första attraktionen. Skeppet bar för övrigt en svensk flagga! Det syns kanske om ni förstorar bilden...

Vi fortsatte och såg en ”sjö” där människor körde eller trampade omkring med båtar. Det ville ju vi också testa så vi gick till kön. Efter en stund fick vi betala 30 yuan. Fan tänkte jag att man ska behöva betala både inträde och sedan behöva betala för att åka! Vi klädde på oss flytvästar, mest för syns skull, för de hade nog inte gjort någon nytta om vi fallit överbord. Sedan skulle vi hoppa i en båt. De visade oss till en trampbåt och jag tänkte att okej det får väl gå, men det var inte en sådan båt jag hade hoppats på. Sedan fick inte Cicci åka med oss utan jag skulle åka själv med både Erik och Hugo. Då valde vi att gå därifrån för det kändes lite väl. Vi fick i alla fall pengarna tillbaka. Smålänning är man ju faktiskt.

Lite besviken men vi gick vidare och hamnade på ett uppträde med en elefant som snurrade runt, satt ner och spelade munspel, dansade, stod på två ben mm. Två frivilliga fick även gå in och de blev inlindade i något skynke, sedan fick de lägga sig ner på en bänk och så fick elefanten klappa på dem med snabeln. Killen får nog vara glad över att han fick ha sin ”snabel” kvar… J

Efter elefanten kom det ut en häst som sprang runt, några sekunder senare kom det en tiger som hoppade upp på hästens rygg och fick rida med i några varv.

Sedan var det dags för lejon och tigrar att äntra scenen. Kanske en 10 stycken. De verkade för dagen inte vara på alls bra humör. Eller har de helt enkelt inte blivit väl behandlade av sina skötare för de var allmänt stingsliga och arga. Både djuren och skötarna. En tiger labbade till skötaren med tassen och då fick han ett otäckt rapp. De var inte alls sugna på att göra det som skötaren ville. När ett lejon gjorde likadant kom det ut en kille med en tjock pinne och denna använde skötaren och slog lejonet över nosen. Inte alls trevligt. De andra lejonen och tigrarna började också göra uppror så det kom ut mer skötare på scenen. Då gick vi. Jag for illa för de stackars djurens skull. Skötarna borde varit livrädda, kanske blev de lejonmat.

Vi kom till en slags marknadsplats där det såldes en massa leksaker och där de gjorde smycken med riskorn i. Vi åkte svan-tåg som gick fort som en bergochdalbana runt runt.

Varannan minut blev vi stoppade och fotograferade. Vi fick höra att barnen var ”beautiful” och ”hansom boys” och Cicci fick agera modell. Någon gång fick även jag vara med… J Man kan nästan leva sig in i hur det är att vara kändis. Så påfrestande. Man vill ju bara få gå och titta sig omkring utan att bli störd hela tiden. Någon gång är väl okej, särskilt om de är trevliga och frågar om lov och så, men till slut blir man irriterad och vill nästan bara skrika ”låt oss vara i fred!”

Vi hittade ytterligare båtar som var som radiostyrda bilar, krocksäkra J och de provade vi. Jag såg att de framför mig i kön använde sitt biljettkort och provade göra likadant och då behövde vi inte betala kontant… Återigen satte vi på oss flytvästar. Dessa gick knappt knäppa och hade nog sett sina bästa dagar för typ 35

år sedan… Men båtarna var kul, barnen hade roligt.

Sedan hittade vi ett lekland. Som Leos, haha fast modernt för 50 år sedan och kanske städat för 15 år sedan. Inte särskilt fräscht alltså. Men barnen hade kul och hade nog kunnat leka där ett tag men 20 minuter fick räcka.

Medan barnen lekte hade jag försökt studera kartan och jag tyckte att det kändes som om vi missat en avfart till en slags djurpark och ännu en del av nöjesparken. Vi köpte glass och gick tillbaka en bit. Men där infarten skulle varit var det igenbyggt. Vi frågade en kines som faktiskt kunde mer engelska än Hello, nice to meet you, beautiful, bye bye och hon pekade och sa att vi måste fortsätta framåt. Så vi fortsatte tillbaka till lekhuset och gick runt toaletten på någon slags tillfällig väg och lyckades hitta in till andra sidan nöjesparken. Tyvärr verkade djurparken vara under ombyggnad, kanske var det därför lejonen och tigrarna var så sura… J Men här kunde man köra gocart, rida häst och åka en massa olika karuseller. Men de flesta alldeles för ”farliga” för barnen. Erik och jag provade ett flygplan med kulspruta, men Erik var inte så imponerad och ville efter två varv inte åka mer. Jag förstår inte det där med att sätta skjutvapen på barnkarusellerna, men så är det genomgående här, ingenting som jag tycker passar in i barnens värld.

Efter flygplanskarusellen hamnade vi bland en massa spel och Erik fick prova att kasta bollar, ringar, mynt och dra i snören. Han vann en giraff och en kanin. Pricksäker och jätte duktig!

Hugo hade somnat så vi passade på att få en lugn måltid. Det serverades pommes och massa olika spett med olika slags kött. Bland annat korv. Jag har en förkärlek för att ta det som jag känner igen så därför blev det korv. Lite tråkigt men förhoppningsvis blir man inte heller sjuk.

Vi fortsatte runt och vi hittade ännu mer spel så Erik spelade lite till, bland annat lyckades han träffa en röd hund med en tennisboll så den trillade ner från hyllan och då vann han den. Lite synd bara att den var väldigt skabbig. Tydligen hade den även någon gång i tiden tappat huvudet, men någon hade snällt nog sytt fast det igen… J

Efter det närmade vi oss slutet på nöjesparken. Syrran shoppade lite och Erik och Hugo provade på att fiska med håv. Det var svårare än det såg ut. De tyckte dessutom att jag skulle hoppa ned i fiskdammen, men så roligt fick de inte kineserna. Till sist fick vi hjälp av en man att fiska upp några som han lade i våran lilla låda. Vi tittade på dem en stund men kom sedan överens om att fiskarna hade det bättre i dammen och att James (vår chaufför), nog inte skulle uppskatta att få vatten och fisk i bilen…

Jag hade under promenaden runt nöjesparken blivit orolig över att allt blippande med våra biljettkort skulle leda till att vi i slutändan fick betala allt när vi skulle gå ut, så jag var nästan beredd att springa därifrån… J Men expediten tog bara våra kort och lät oss passera. Jag ångrade att jag varit så dum och betalt så mycket kontant därinne… Sedan ringde vi chauffören och medan vi väntade på honom smaskade vi på lite majskrokar och melon. Återigen blev det en ganska dyr tripp (nog dags att byta chaufför) och lite för dyr kändes den eftersom man kanske inte var helnöjd med utflyktsmålet. Men vi låter chauffören hållas imorgon också. Då far vi till Chimelong waterpark. Han tipsade oss om att delta i bikinishowen, men sånt ska nog inte syrran och jag ge oss på. Den som lever får se… J

Till er som kommenterar: Jag uppskattar era små inlägg så himla mycket! Många kramar!