Ute på promenad

I dag har vi varit ute på promenad. Härligt varmt i solen men kallt i skuggan. Vi tänkte att vi skulle ta oss lite utanför Cliffords centrum och se vad det hade att erbjuda. Efter två kortare bussturer och en liten promenad hamnade vi  mitt i ghettot. Här fanns det ris i mängder, nudlar, nötter, frukt, djur, små restauranger, hårfrisörer, skomakare mm. En upplevelse att se men inte särskilt fräscht. Smutsigt och otäckt. Men de verkar tycka att det här är det normalaste i världen.

 



Nudlar på tork.



Det finns små krypin där man kan köpa färska nudlar i olika tjocklek och längd. Här har de hängt upp riktigt långa nudlar för att torka.

Något jag inte visste var att man kan köpa bambu. Tydligen är det inte bara pandan som gillar att gnaga på dem.

Djurförsäljningen håller väl inte direkt svensk standard. Mitt i solen och inget vatten, smutsiga men många väldigt söta.

Katt, hund och så hönor...

Här var det en höna på g, denna kvinnan sålde även någon slags anka, nere till höger i bilden. De låg insnodda i något slags papper.

Något jag också tycker är kul här i Kina är alla dessa olika transportsätt som de har. De tar sig verkligen fram till varje pris på de mest lustiga vis och på de mest antika fordonen.








Här var det något träd som forslades.

Clementinträd






Något som man inte heller kan låta bli att förundras över här är deras sätt att köra bil eller som mannen här, som rastar hunden mitt i rondellen...

Annars försöker vi roa oss så bra vi bara kan här hemma.

Fidde är ju ett stort fan av smällare och det hade han tydligen lyckats köpa idag.

De hette Wan ju sha pao och är små som man bara kastar i golvet och så smäller de. Pojkarna gick ut på balkongen för att smälla, Erik blev nog mest rädd tror jag, men fidde hade roligt! Jag satte mig vid datorn för att skriva detta inlägg helt plötsligt ropar fidde ta emot. Hela förpackningen med Wan ju sha pao kommer flygande emot mig och landar mitt på datorn. PANG! De smällde allihopa. Oj oj oj, vad mycket skräp det blev, fidde hade inte räknat med att de skulle smälla alls. Till råga på allt så dammsög han upp några tangenter från sin jobb dator också.

Så söta mina pojkar!

I kväll blir det jorgubbar och grädde mys och i morgon blir det troligtvis en tur in till Guangzhou. Vi funderar på att ta bussen. Det funkade ju så bra i Hong Kong och vi måste ju känna till det med. Idag har vi inte märkt av något slags firande under våran promenad förutom alla röda pynt som hänger och säljs överallt, men inne i stan måste det ju hända någonting hoppas vi. kram

saluhall

Det hjälpte inte att jag höll tummar och tår och allt jag bara kunde för det dröjde inte länge förrän fidde också blev sjuk, så nu håller jag ingenting utan bara hoppas att barnen klarar sig.

Idag har vi i alla fall varit tillsammans hela familjen och då tog vi bussen! Ha vilken överraskning! J Vi begav oss till Centrum J Wow! Idag upptäckte vi att det vuxit fram en marknad bakom busstationen så vi begav oss dit. Där sålde man lite allt möjligt skit. Kläder, skor, leksaker, clementinträd, orkidéer och andra blommor, vaser och prydnads saker. Ingenting som direkt föll oss i smaken, men mysigt. Vi var lite tidiga tror jag (10:30) så allt hade inte öppnat än, men vi hinner nog med en tur till dit för där fanns en karusell som Erik kunde åka och sedan fick han kasta rock-ring och han vann en massa olika priser, en helikopter, en bil, någon snurr-grej och klistermärken. Han var jätte duktig!



Nästa vecka börjar det kinesiska nyåret och
just nu pyntar man med clementinträd överallt.



Fina orkidéer och busig kille som inte vill stå still...

Man fick kasta sex rockringar

och så fick man välja något som hamnade i varje rockring,

om man lyckades träffa..

Därefter gick vi till Oliver´s som är en liten mataffär som säljer lite mer importerad mat. De säljer bland annat lite taco-grejer, som bröd, nachos, salsa och guacamole och tacos är ju en stor favorit hos oss. Tyvärr säljer de inte någon krydda till köttfärsen, men det får väl gå utan. Nu gäller det bara att sam’s club har redig köttfärs när vi kommer dit för då kan det bli tacos hemma hos oss.

Efter shoppingen på Oliver´s strosade vi vidare till en saluhall. Där fanns det mängder av grönsaker, fisk, svamp, kött från gris och ko, grillade ankor och kycklingar och levande hönor som dödas och styckas på plats. Tyvärr. Usch. De stackars hönorna sitter i trånga burar tillsammans och bara väntar på att bli valda. När köparen har hittat en fin höna så hämtas denna ur buren och blir bärd till vågen för att under vilda protester bli vägd. Det var fruktansvärt att höra hönan skrika. Om vikten sedan är till belåtenhet så är hönans liv över. Stackars höna. Erik tittade på hönorna och pratade om farmors hönor. Ja om de ändå fått prova på ett liv hos farmor Anita.

 

Olika sorters svamp



De stackars hönorna...

Det är så roligt att läsa era kommentarer! Jag värdesätter dem jätte högt.

Karin: Farmor och farfar kommer om två veckor, 14 februari! Så synd att vi missar Henkes 30 års fest! Äntligen är han med i vårat gäng då :-) Sommartema sa fidde, vad innebär det?

Inga: Lite mer bekväm är jag nog allt i alla fall med allting som gäller Clifford. Härligt med sol! Njut, mamma sa att hon läst att det skulle vara kallt och snö till april, men det får vi inte hoppas! Du får hälsa dem på skolan.

Emma: Jag föreslog för både mamma och Anita att de fick följa med som barnflickor innan vi åkte! Det hade varit toppen. När Erik såg en buss igår kväll så sa han  att den var på väg till mormor. Önskar att det bara var en buss tur mellan Kina och Lessebo… J



En leksak som Erik vann, vi hade nog roligast.
Men den är redan sönder. Kina-kvalitéet.



Fortsätt kommentera! Många kramar.



Hong Kong och magsjukan

I fredags så var det då dags för att förnya vårat visum och därför bar det iväg till Hong Kong, vilket Fiddes företag bestämt. Vi var lite sena på morgonen så den stackars chauffören som skulle hämta oss var jätte stressad och sprang omkring och letade efter oss och vi mötte honom i hissen. Kanske var han osäker på vägen för han körde lite fram och tillbaka och vände hit och dit. Vi såg flera clementin-, banan- och träd odlingar och verkligen Kinas bakgator med skjul-hus. Stackars människor. Det känns som att man är snabb på att bygga nytt, men man tar inte hand om eller vårdar det man byggt en gång… Vi kom fram en halvtimme innan incheckning på färjan så Erik och Hugo hann springa av sig lite i den stora färje terminalen innan det var dags att gå igenom pass-kontroll och bagage-kontroll.

Erik leker i trappan i färje terminalen.

Jag blev väldigt orolig när jag fick se färjan. Jag som brukar må lite dåligt när jag åker med danmarks-färjan skulle nu få prova på något lite mindre. Jag bara såg framför mig hur vi låg och kräktes hela familjen. Som jag trodde så gungade det en del, men inte så himla farligt som jag trott. Vi fick vatten att dricka och någon slags kaka som jag förstås inte kunde äta, men de andra fick ju desto mer… J Erik kollade på gauka shaun (fåret shaun) och Hugo gick omkring mellan sätena. Det var inte så mycket folk så det gick bra. Resan tog över två timmar och när vi började närma oss Hong Kong började det bölja lite mer. Jag antar att det berodde på alla fartyg som låg där ute mitt på havet. Det var bland annat fartyg som tog upp sand från botten och omlastnings-fartyg. Vi mötte en del stora fartyg med containrar. Väl på plats i Hong Kong var det återigen dags för pass och bagage kontroll.

Hugo busar på färjan.



Fidde framför färjan när vi precis gått av i Hong Kong.

När vi kom ut på Hong Kongs gator skulle vi ta oss till ännu en färja som skulle köra oss till andra sidan hamnen. Vi fick strosa bland de allra finaste affärerna; Armani, Dolce Gabbana, Gucci och så H&M förstås. Där kändes vi lite utanför tyckte jag med en stor resväska och två handbagage och så två små barn, en i vagnen och en på armen. Det var varmt och nervöst. Mycket folk. Efter lite letande hittade vi ingången till färjan, men där stötte vi på problem då man var tvungen att betala för att komma över. Fidde sprang iväg för att ta ut pengar, men när han kom tillbaka hade han för stor summa så killen bara skakade på huvudet och lät oss gå igenom ändå. Det var en ännu mindre färja, men öppet runt om och det kändes mysigt och härligt att åka med. Vädret var kanon.

I väntan på nästa färja.

På andra sidan blev det återigen en promenad. Det känns ju alltid lite ovisst när man inte vet vart man ska ta vägen, men efter lite letande så hittade vi vårt hotell, the harbour view och det var faktiskt utsikt över hamnen från vårat rum som i övrigt kändes fräscht.

Busig kille i receptionen. Sprang runt clementinträdet flera gånger. Superkul!

Ringde mormor, farmor, morfar, farfar ja alla var mycket saknade...

Utsikt från rummet.

Hungriga som vargar så begav vi oss direkt ut på Hong Kongs gator för att leta upp en restaurang och vi hittade outback. Medan vi väntade på maten fick Erik ett litet målarblock med bilder och klistermärken och kritor att rita med, vilket var en stor hit så klart. För mig blev det en fräsch kycklingsallad och Fidde och Erik tog en hamburgare med pommes. Skönt med en restaurang där folket förstod engelska och där musiken som spelades var lägre än vad vi blivit vana vid efter vår vistelse i Kina. Man kunde sitta och njuta av maten och inte få huvudvärk… J



På väg till restaurangen.





Hugo var nöjd och galen!

Därefter viftade vi till oss en taxi som skulle ta oss till Victoria Peak som är ett berg i Hong Kong. Vi lyckades hitta dit och lösa biljetter. Sedan fick vi åka spårvagn upp över 500 meter. Det var hisnande och fantastiskt. Man satt tryckt bakåt och bara såg hur man närmade sig skyskrapornas topp. Väl uppe hamnade vi mitt i en galleria som sålde det mesta men vi letade oss upp till utsiktsplatsen och fick se en makalös utsikt över staden med dess skyskrapor och hamnar. Säkert hade det varit en ännu större upplevelse om det inte varit disigt eller vid skymningen. Efter lite vandrande omkring ute tog vi oss en glass på Häagen Dazs. Det kostade mer än det smakade.

Spårvagnen på väg ner.

Hugo missade utsikten...

Sedan beslutade vi oss för att vi sett tillräckligt och skulle försöka ta oss ner med spårvagnen igen, vilket var lite lättare sagt än gjort. För vi lyckades inte hitta rätt, så det uppstod ett litet familje gräl… hm, men som vanligt hade Fidde rätt och jag fick vika ner mig… Att det alltid ska vara så! J

Lördagen började med en hotell-frukost. Som man faktiskt kan kalla hotell-frukost. Här fanns mer som man var van vid. Jag minns fortfarande vilken besvikelse frukosten var där vi bor nu. Det kunde dock varit lite mer frukt. Men vi blev rejält mätta och kände oss redo för dagens utflykt Ocean Park. Nere i receptionen fanns det ett bord där man kunde få information om sevärdheter i Hong Kong så vi tog oss dit och frågade hur man lättast tog sig till Ocean Park. Vi beslöt oss för att prova tunnelbanan och buss. Det blev en kort promenad till metron och efter lite letande så hittade vi var man köpte biljetter.

På väg till tunnelbanan... Han kan faktiskt hålla handen ibland.

På väg ner till tunnelbanan.

Väntan.

Det är fantastiskt här, mycket står på engelska så man faktiskt kan hitta själv även om man ibland måste fråga. Men alla de vi träffat har faktiskt kunnat prata bra engelska! Väl framme vid nästa station hittade vi busstationen genom att följa jätte bra skyltar! Det var dubbeldäckare, men tyvärr fick vi inte sitta på övre plan till vår besvikelse.

Busschauffören körde som en biltjuv och det kändes som om vi låg i kurvorna, men vi tog oss fram till Ocean Park. Det var inte bara vi som hade hittat dit. Det var fullt med folk. Det var fantastiskt stort. Alldeles för stort, tydligen den största turistattraktionen i hela asien! Man blev helt förvirrad även om man hade en karta att gå efter. Nästan direkt bestämde vi oss för att åka linbanan eftersom Hugo sov och kön var kilometerlång så passade det bra att bara behöva hålla koll på en liten filur. Erik har en förmåga att försöka tränga sig före när man står i kö… Linbanan var en upplevelse, 1,5 km lång med utsikt över parken, Sydkinesiska havet och södra delen av Hongkong.Det var fantastisk utsikt och spännande, nervpirrande att vara så högt upp. Man hoppas ju att de underhåller allting väl så att man inte utsätter sig för några risker. Erik tyckte också att det var roligt och Hugo vaknade precis när vi satte oss ner så han missade inte åkturen för en gångs skull.

ä

Häftigt!

Lite rädd kanske...

Väl över på andra sidan letade vi upp en restaurang. Det tog lång tid att få mat och då det var en uteservering hann vi bli lite frusna. Maten var ingen jätte hit, bara dyr men den gick ner när vi väl fått in den.

Därefter irrade vi omkring en stund på det väldigt stora området och visste inte riktigt vilket ben vi skulle stå på eller vilken väg vi skulle ta. Tillslut bestämde vi oss för ett hajakvarium. Erik älskade det. Det var inte så stort men Erik var super nöjd så vi gick runt två gånger innan vi begav oss till delfinshowen. Där blev det lite väntan innan delfinerna kom ut och under tiden underhölls vi av några ryska artister som spelade för hela Hong Kong. Man hade behövt öronproppar. Men de var duktiga. Erik hade svårt för att sitta stilla så det fick bli lite russin att muta med, men när delfinerna kom in så skrek han högt och klappade i händer. Man blir alldeles rörd. Han är så fantastisk och visar sin glädje så härligt. Det känns bra att göra något som han uppskattar även fast han är så liten. Både Fidde och jag upplevde showen som lite dryg, de ska göra någon slags historia av det hela som gör att det blir lite långdraget. Uppvisningen på kolmården är mycket bättre. Men som sagt Erik var supernöjd och det är det viktigaste.

Därefter ville jag åka något som kallades för mine train. Men när vi väl tagit oss dit upptäckte vi att det var en bergochdalbana så det blev att vända och gå hela långa vägen tillbaka. Frustrerande. Men det kunde vi ju inte veta. Istället blev det manet-akvariet, men tyvärr hann Erik somna innan vi tog oss dit.

Därefter bestämde vi oss för att åka linbanan tillbaka till andra sidan, men när vi såg kön så ångrade vi oss och tog tunnelbanan istället. Det gick smidigt, ingen kö. När vi kom över så velade vi lite över vart vi skulle gå men bestämde oss för att kolla in pandor och små akvariefiskar. Erik fick agera modell när en fanatisk kines tvunget ville ta 100 kort tillsammans med honom… När vi äntligen kunde gå därifrån beslöt vi oss för att äta lite glass och fruktsallad.

Den fanatiska kvinnan...

Sedan blev det lite karuseller, rutschkana och klättervägg innan det var dags för fågelshowen. Jag var lite skeptisk men när den väl började och vi fick se fågel på fågel som flög runt omkring oss och som flög mellan träd och Erik som skrek, skrattade och klappade i händer så var jag ju väldigt glad för att vi hade gått dit. Den var jätte bra, men blir lite dryg när de ska väva in någon slags historia, på kinesiska. Helst ville man bara se fåglarna och slippa allt kinesiskt mellanprat.

 Efter detta kände vi oss mycket nöjda men då fick vi reda på att de skulle öppna ännu en del som vi nu kunde få tillträde till. Men klockan var över fem så det fick vara. Jag förstår inte hur man kan göra något som redan var så stort ännu större. Det är inte klokt. Man hade behövt lägga en vecka där för att hinna med och se allting. Det blev dubbel-däckare, på övre plan!!! tillbaka och sedan en promenad till hotellet. 

På övre plan på dubbeldäckaren.



En kyrkogård i flera våningar mitt i stan.



Där vilade vi oss en liten stund innan vi begav oss ut för att kolla in Hong Kong by night. Fidde ville gå förbi de fina bilaffärerna, Ferrari, Jaguar, Rolls Royce och Lamborghini bland annat. Lite mindre intressant för mig men sedan gick vi till shopping området. Där var det fullt av folk och mängder av små affärer proppfyllda med leksaker, kläder, skor, mat. Vi kollade bara in det lite grann och tog sedan en sen fika på Pacific coffee. Mums! Det gav mersmak.

Jaguar...

Det mesta var mycket engelskt.

Fidde och Hugo framför kinesiska nyåret pynt.

Stor kille dricker ur liten kopp.

Gottegris!

Söndagen och sista dagen i Hong Kong bjöd på god frukost och härligt väder. Vi försökte packa lite grann innan vi bestämde oss för att ta oss tillbaka till shoppingen från gårdagen. Vi strosade runt lite grann och kollade mest på allt som fanns. Det är fantastiskt att de får sälja sån mat som de gör här och att inte fler dör på kuppen när de köper av det. Jag har ju i och för sig ingen vetskap ifall några ändå gör det… Jag kan ju bara tänka mig en sommar-dag här. Inte så trevligt. Vi fick i allfall se ankor med huvuden kvar, vilket vi ofta ser i Kina men även en get och grishuvuden. Inget som jag blir så sugen på… J



På väg mot shopping!



Det blev ingen vidare shopping utan istället tog vi ännu en fika på Pacific coffee. Erik fick en alldeles egen liten mugg att dricka sin chokladmjölk i. Jätte söt! Därefter var klockan så mycket så det var dags att ta sig tillbaka till hotellet och checka ut. Därefter blev det ännu en färje resa över till andra sidan hamnen. Nu kändes vi lite mer världsvana, när man gjort det en gång tidigare. Inga problem att lösa biljetter eller att hitta tillbaka till nästa färje-terminal. Där fick det bli McDonald’s innan vi gick igenom pass- och bagage kontroll. Väl på färjan fylldes den på snabbt, fullt med folk och jag hann tänka att det  blir jobbigt med barnen, om de behöver springa omkring. Men knappt hade jag hunnit tänka färdigt innan de somnade. På väg ut ur hamnen mötte vi massor med stora fartyg med containrar igen. Fantastiskt att se dessa stora fartyg att de bara flyter. Det var en upplevelse att se alla dessa båtar och fartyg.

Fidde och Erik skriver arrival-card på färje-terminalen.

Hugo var på språng.

Först i kön i väntan på färjan.

När vi åkt ca 1 ½ timme så mötte vi ett riktigt stort fartyg på väldigt nära håll och bara någon minut senare ser vi att det kommer en stor våg emot oss. Det blev en luftfärd som jag sent kommer glömma. Efter den första vågen kom det 3 vågor till. Jag hann bli rejält rädd och folk skrek. Man fick hålla i sig. Efter första vågen slog kaptenen av motorerna så när vågorna gått förbi oss låg vi alldeles stilla en stund innan vi fortsatte framåt. Det verkade som att allt gått bra, men vi förstod inte informationen som gick ut i högtalarna då den var på kinesiska. Man börjar ju undra om sånt här är vanligt eller om det var något som gick fel, om kaptenen sov och helt enkelt missade vågen. Han skulle ju slagit av motorerna långt innan första vågen kom och man kan ju tycka att han borde ha vetat att ett sådant stort fartyg som vi mötte på så nära håll skulle ge stora svallvågor. Men allt gick ju bra som tur väl är och vi kom hela och torra! i land. Barnen sov sig igenom hela spektaklet så de vet inte om någonting.

Våran stackars chaufför hade fått fel tid angivet så han hade stått och väntat i över 1 ½ timme. Skönt för oss att han fortfarande stod kvar när vi kom fram och klarat oss igenom pass- och bagage kontroll. Denna chauffören hade bättre koll och det tog inte så lång tid hem till hotellet.

I taxin hem.

Väl hemma försökte vi organisera oss eftersom fidde tidigt skulle ge sig iväg till Shanghai nästa dag. Jag kände att jag ville ha allting uppackat och färdigt. Fidde gick till affären och handlade bröd och jag packade upp. Erik går och pratar bredvid mig om sitt öra och att det är smutsigt och helt plötsligt börjar han skrika. Han har stoppat en tops i örat och tryckt den alldeles för långt in. Jag försökte trösta honom och när Fidde sedan kom tillbaka såg han att det kom blod. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de rådde oss att åka till doktorn eftersom han har plaströr. Så jag ringde Pia och frågade vilket sjukhus vi skulle åka till och hon hänvisade oss till Cliffords sjukhus som inte ligger så långt bort. Men eftersom det var sent på kvällen så trodde hon inte att det skulle finnas någon öronläkare på plats och inte heller att den är VIP-läkaren arbetade… Vi bestämde oss innan vi kom dit att något dropp skulle han inte behöva få i alla fall. J

Efter lite letande hittade vi till en sköterska som pratade någorlunda (inte så bra) engelska och försökte förklara vad som hänt och hon ringde in öronläkaren. Så långt kändes det ju bra. Inget dropp än i alla fall. Vi fick ladda pengar på Eriks kort, som jag fixat tidigare, 20 kronor i registrering och 80 kronor för läkarbesöket. Efter ca 20 minuter kom läkaren och vi fick följa med honom upp genom mörka korridorer till hans rum. Såg ju inte precis ut som hemma. Efter att han tittat i Eriks öra i fem sekunder säger han: Okey, okey, okey. Och vi bara, jaha, ser det bra ut, inga problem? Han har ju plaströr ser det okey ut? Han fattar ingenting utan bara: okey, okey, okey. Då ringer vi fiddes sekreterare och tänker att hon får hjälpa oss att översätta. Men vi blev inte så mycket klokare utan helt plötsligt vill han skriva ut någon medicin. Men är det något fel då och vad är det för medicin? Vi får inga svar. Vi bestämmer oss ändå för att ta medicinen för att kunna kolla med Sverige om det är nödvändigt att ge honom den. Hemma ringer jag sjukvårdsupplysningen igen och får inget direkt svar om medicinen som var någon slags pås-medicin, som man antagligen ska lösa i vatten och dricka. Men de råder oss till att hålla koll på om Erik får ont eller om det rinner någonting ur det, då ska vi ge honom salvan som vi fått utskrivet tidigare. Jag har verkligen gått och hoppats att vi skulle slippa besöka läkare här. Jag bara hoppas att han verkligen var en örondoktor och att han sett att allt såg bra ut i Eriks öra. Jag vill verkligen inte att han ska få några problem senare i livet…

Natten var lugn men på morgonen var det mycket torkat blod i örat. Jag försökte rengöra det ytliga så gott jag kunde. Sedan vid tio kom vår barnflicka. Hon var jätte rar. Mild i sättet så det var jätte bra. Det kändes som att jag ska kunna lämna barnen till henne så jag kan få lite avlastning. Hon kunde inte mycket engelska, men ändå kändes det som att vi kunde förstå varandra lite grann och hon pratade på med barnen och Erik pratade på på sitt lilla vis. Hon kom även i tisdags och då var de ensamma i 20 minuter. Det gick jätte bra med Erik men Hugo var mest ledsen hela tiden. Jag tycker att det fungerar bra när jag är kvar i lägenheten, men då kanske han känner att jag är där även fast jag gör något annat. Han kanske förstår att jag försvinner i väg när jag går ut genom ytterdörren och tror att jag inte ska komma tillbaka. Vi får se hur det går, jag vill helst inte att han ska vara ledsen. Så på eftermiddagen var vi ute en runda, Erik ville så klart åka buss men idag fick det räcka med lite lek på lekplatsen och i labyrinten. Han lekte även lite i fontänen. Vi letade upp en pinne och sedan stack han ner den i vattnet så det skvätte. Han blev lite blöt så efter en stund fick vi gå in och hänga superman tröjan på tork. Jag var väldigt hungrig så jag hällde i mig lite choklad medan jag lagade korv och makaroner och under middagen så kändes det lite konstigt. Den där känslan blev bara värre och värre så till slut fick jag gå på toa och det var inte trevligt. Det blev några gånger till på toa och en stund i sängen med frossa innan jag bestämde mig för att ringa fidde och se om han kunde komma hem. Jag förstod ju ganska snart att jag skulle kräkas och kände att det här klarar jag inte ensam med barnen. Det går väl an när man sitter på toan och två små barn står bredvid, eller egentligen inte. Han lovade att kolla om det gick och snart efter att vi lagt på så fick jag kräkas flera gånger. Det var en befrielse. Kändes bättre direkt efteråt men inte så länge. Jag hade tur och barnen somnade tidigt och Fidde kunde ta ett nattflyg hem. Nu är det torsdag och Fidde är hemma idag också. Jag är inte riktigt bra än men mycket bättre. Man är verkligen utlämnad här. Jag är väldigt tacksam för att Fidde kunde ta sig hem. Inte många som skulle göra det. Flyga 200 mil för att komma hem till oss, till mig. Nu håller jag tummarna för att barnen och Fidde inte blir sjuka…