Hos frisören

Så har farmor och farfar åkt hem och ordningen är återställd. Tomt och trist. Det har varit jätte kul att ha dem här, jag har blivit ordentligt bortskämd och Erik och Hugo har stormtrivts med att få rå om farmor och farfar. Så fort Erik har vaknat på morgonen så har han sprungit och knackat på deras dörr så i fredags morse blev han besviken. Men pappa var ju hemma istället. Fidde jobbade hemifrån och pojkarna och jag åkte till Pia på playgroup. Vi var väl allt som allt 7 mammor där med sina barn och 6 ayier… Det var bara jag som inte hade någon ayi med mig. Så de andra mammorna kunde ju slappna av på ett annat sätt än jag för deras ayi sköter ju rubbet. Springer som svansar efter deras barn. Jag måste säga att det känns lite konstigt att de inte rår om dem ens när de är iväg så här men samtidigt kan jag ju sakna att kunna sitta lugnt och stilla och dricka min kopp te och bara prata och inte bry mig om någon annan än mig själv. Men samtidigt är jag ju tvåbarns förälder och tids nog får jag uppleva det lugnet igen, men just nu är det underbart att få uppleva mina två små pojkar. Det händer så otroligt mycket med Hugo just nu. Han har fått sina två framtänder uppe, han har lärt sig vad kossan, hunden och ankan säger och han säger pap och pekar på lampan. När vi spelar musik så dansar han och han springer jätte gärna och sparkar eller kastar med en boll. Det är jätte roligt! Erik är ju som alltid oerhört intensiv och busig. Han kör omkring med motorcykeln och sladdar som värsta racerföraren och han försöker lära Hugo hur man inte ska göra ibland, samtidigt som Hugo ofta får känna på hans tjuvnyp… Men han kan också säga förlåt och kramas. Erik testar massa gränser och pratar jätte mycket och har sina alldeles egna funderingar.

Vi var på playgroupen i två timmar. Som vanligt hade Pia gjort massor med mat och mina pojkar är ju matfriska så vi var inte hungriga när vi åkte därifrån.

I lördags var det dags för handling på sam’s club igen. Vi börjar bli riktigt vana med att handla där. Man vet vart allting är nu och vi hittar bra kött som man kan laga god mat med. Hugo har lyckats ta sönder min kamera så när vi ändå var på sam’s club tänkte jag köpa mig en ny. De säljer även kameror och andra teknik prylar där och vi kollade på en Canon ixus210 is. Efter att vi kollat att det gick att få svensk meny så sa jag att jag ville köpa den, men helst i svart. Då letade försäljaren upp en katalog och visade en rosa. Men rosa vill jag absolut inte ha utan då sa jag att jag tar den beiga. Men den fick jag inte köpa. Det var den rosa eller ingen alls så då gick vi därifrån. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här med kameran. Fidde har ju en jobb-kamera, men den måste han ju ha när han jobbar och ibland vill jag ju ta kort även om han jobbar… Vi får se hur vi löser det här. Kanske kommer det någon från Sverige och hälsar på som kan köpa en och ta med sig? Vi får se.

Efter middagen så skickade Fidde iväg mig på fotvård. Eller han trodde att det var fotmassage. Men jag fick både mina händer och fötter fina på en nagelsalong. Tyvärr klippte de mina naglar på fingrarna!, jag som sparat för att jag verkligen skulle ha långa när jag väl fick tid till att gå så nu har jag så korta naglar som jag aldrig haft tidigare. Sedan glömde de eller så ingick det väl inte att få fötterna insmorda efter fotbadet… Allt som allt kostade det 50 kronor så det var det väl ändå värt. Jag hoppas att jag hinner gå dit fler gånger. Efter detta kom Fidde ner med barnen för han var också sugen på ”massage”. Så han lämnade barnen till mig och gick för att leta upp något ställe som kunde erbjuda detta och jag åkte hem med barnen och åt glass i solen. Efter ca 1 ½ timme kom Fidde med bussen och jag ser ju direkt på honom att han mår lite konstigt. Han ser ut som om han tränat och tagit ut sig totalt. Ögonen står rakt ut. Ja jag skrattade så jag låg dubbelt när han berättade att han hade hittat ett ställe som Pekka och Ulla rekommenderat. Han hade valt en traditional body massage. Sedan hade han även fått välja vem som skulle massera, A, B eller C. B var lite mer erfaren än A och C var lite mer erfaren än B. Fidde valde C, den bästa. Det kostade 10 kronor extra. Han blev invisad i ett rum och fick sätta sig på britsen för att vänta på massören. Efter lite väntan kom massören. En blind man. Han tryckte ner Fidde på britsen med kläder på och la en handduk över honom och sedan började han massera, eller som Fidde säger, tortera honom. Han säger att det var det värsta han varit med om. Det gjorde så ont så Fidde funderade på att gå därifrån. Hela kvällen igår klagade han på ont i nacken och skuldrorna, njurarna och i sitt vänstra pekfinger. Nu som först i kväll, ett dygn senare börjar det kännas bättre. Vi funderar på om mannen gick fel, han var ju trots allt blind.

Idag har vi tagit tjuren vid hornen och varit och klippt barnen. Vi gick in på första bästa hårsalong och det var direkt en kille som ropade oss till sig. Han klippte med en väldig fart. Erik skrek mest och var inte så intresserad av att sitta still. Men killen var väldigt snabb och det blev ändå hyfsat. Sedan var det Hugos tur och han sov till en början, ända tills frisören tog fram rakapparaten. Men jag tror ändå att han hann bli färdig. 33 :- per barn. Det är ju fantastiskt. 

Imorgon är det ny vecka. Jag hoppas vädret håller i sig. Just nu har vi runt 25 grader och det känns riktigt härligt. Jag skulle helst av allt vilja ligga och sola och har gått omkring i bara kjol och linne idag. Barnen har sprungit runt i kortärmat. Kineserna har fortfarande långärmat och långbyxor. Vissa har till och med jacka och mössa. Man måste uppleva denna värmen olika på något sätt, för för min del så är ju detta som jag upplever det som den svenska sommaren. Men för dem är det säkert inte mer än i början på våren och då klär man ju inte av sig hemma heller.

Det känns skönt att februari snart är slut och att mars är på antågande. Men det hade känts bättre om det redan varit juni. Det är verkligen inte min grej det här. Det enda som gör att jag ändå känner att jag ska klara det är att Hanna och Johan kanske fortfarande kommer och att min lillasyster starkt planerar att också komma. Kanske även mina föräldrar… Hade jag inte detta att se fram emot så vet jag inte hur det skulle gå.

Bao Mo Garden

På onsdagen gjorde vi ännu en utflykt med våran privatchaffis James, denna gången åkte vi åt höger efter Clifford och åkte ca 45 minuter. Däråt har vi aldrig tidigare styrt våran resa så det var spännande att få se även denna stadsdel av Guangzhou. För det är ju fortfarande Guangzhou, vart man än reser. Det är så fantastiskt stort så man fattar ju inte. Jag upptäckte i alla fall att det fanns en del att utforska här också, så någon mer gång får vi allt styra resan häråt.

Men för dagen var det Bao Mo garden som gällde. Det är en park som jag aldrig tidigare varit i, men som flera rekommenderat. Den skulle tydligen vara väldigt kinesisk och jag har läst på internet att den först byggdes under Qing dynastin men förstördes 1950, och återuppbyggdes sedan 1995. När vi steg ur bilen hade båda barnen somnat, vilket vi tyckte var lite skönt för då kunde vi strosa lite lugnt och stilla för en gångs skull… J



Det var verkligen kinesiskt och precis som allting annat som jag upplevt här väldigt storslaget. Fantastiska broar, byggnader, stenskulpturer, träskulpturer, dammar, madame tussauds dockor och fiskar. Jag tror att det var fiskarna som var mest spännande. Enormt stora och hungriga. När barnen väl vaknat så var ju detta det bästa på hela dagen. Erik kunde matat dem fortfarande, han tyckte det var jätte häftigt.

Jag har aldrig varit på Madame Tussaud's men jag kan tänka mig att det känns som de här dockorna, man bara väntade på att de skulle börja röra sig. Det var riktigt läskigt. Tur att de var innanför glaset.

Väldigt hungriga!

Där fanns även en guldskulptur i form av en kvinna, vi frågade några tjejer som stod där vem hon var eller vad hon representerade men de kunde inte förklara på engelska. I hennes knä låg pengar och ifrån hennes hand strilade det vatten. De kineser som gick ut här de tvättade sig i vattnet och tog på henne och la väl även en liten gåva. Jag och Anita gjorde likadant.

Här fanns mycket broar med trappsteg. Inte så lätt med vagn.

Vi försökte flera gånger få med båda barnen på samma bild och här lyckades vi ju...

En kort liten tur fick vi även åka i en "gondol" Kvinnan tyckte inte om att Hugo suttade på tummen utan daskade till honom på handen. Sedan har han även en ovana att klämma mig på brösten och det fick han inte heller göra utan hon drog fram handen och daskade till den också.

En papegoja skrek Erik

Här fanns som ni förstår hur mycket som helst att titta på, tyvärr var det väldigt lite information på engelska, eller ingen alls kan man väl säga, så man vet ju inte vad det är man har sett men samtidigt gör det väl ingenting. Det var hursomhelst vackert och avslappnat och barnen kunde roa sig.

Canton Tower

Erik utan skor...

På måndagen tog vi det ganska lugnt, vi promenerade runt sjön och fick se och höra en kör öva. De sjunger för full hals från något blädder block och det hörs vida omkring. Erik fick även äntligen mata svanarna. Detta har vi pratat om att göra sedan vi kom hit, häromdagen matade vi ju dem med russin men nu hade vi tagit med oss lite bröd. Till slut kom de simmande och Erik kunde själv slänga bröd till dem så det var ju toppen.

Sen på tisdagen var vi uppe i Canton tower. Tyvärr var det en ganska disig dag så man såg inte långt men väl ända ner. Det var inte mycket folk så denna gången behövde vi inte köa någonting för att komma upp, vilket var superskönt för barnens skull och de kunde härja fritt uppe på 433,2 meters höjd.

När vi varit där en stund kommer det en ganska stor grupp med kineser och de blir helt galna över de små ljusa och blåögda pojkarna. De bryr sig inte ett dugg om utsikten utan bara omringar mina små pojkar, lyfter upp dem och ska ta kort och en man försöker till och med pussa Hugo. Jag står och ler men tänker att de snart får ge sig. Erik blir ju väldigt blyg och vill inte alls vara med utan försöker springa ifrån dem och Hugo gnäller och gråter lite när han slängs mellan dem. Man tycker att de borde tänka att de är små och att de inte ska tränga sig på alla på samma gång. De bryr sig inte ens om att fråga om det är ok utan det verkar bara vara så att är man liten, blond och blåögd så får alla kineser komma och klämma lite grann.

Efter att vi varit ute i glaspartiet, där det känns som om man står helt ute i luften, så känner vi oss nöjda och åker ner. Våran chaufför för dagen, James, som vi tidigare åkt med och som faktiskt kan hyfsat bra engelska, kör oss till en italiensk restaurang som han rekommenderar. Strax innan vi hinner beställa så stänger pizzabagarna för dagen? Så pizza gick inte att beställa. Peter beställer istället in en köttbit som serveras på en liten brödbit utan potatis och framförallt utan sås… Jag och Anita fick grekisk sallad utan rödlök… men barnen fick i alla fall spagetti med köttfärssås… J

Många kramar till Er alla!

Inga: Jag blir sugen på att läsa den boken… Kanske kan låna den när vi kommer hem?

Frida: Jag har fått för mig att eftersom luftfuktigheten är så hög här nere så känns det mycket kallare än vad temperaturen visar, men sen är jag ju väldigt frysen också, jag hade nog inte stått ut i Sverige utan fått gå i ide… J

Karin: Det blir nog till att festa er varma, men det brukar ni ju klara bra! J Men jag har för mig att mamma sagt att våren är på väg... Vi hade också önskat att vi hade kunnat komma, men vi får ha en riktig sommarfest när vi kommer hem…  Margit berättar även för mig när du har varit där, hon tycker du är så duktig.

Hanna: Vi längtar och håller tummarna för att ni kommer så ska vi shoppa så mycket du och barnen bara orkar!!!

Shopping, shopping, shopping



Dags för frukost!

Lördag och Fredde ledig, då var vi ju bara tvungna att hitta på något. Till Eriks glädje tog vi bussen. Återigen styrde vi färden mot Garden hotel, men denna gången med en annan destination, nämligen Western Clothes market. Vi har ju varit där tidigare, om ni minns den gången vi fick med oss en förvirrad tant hem… J

Vädret var verkligen inget vidare och jag frös rejält. Det var en bra bit att gå och när vi gått en timme kändes det som så hittade vi ett fik till Freddes stora lycka J och Anita och Peter behövde fylla på med kaffe. Efter att vi värmt oss en stund fortsatte vi vår promenad. Det var långt och det regnade lite smått, vi prutade till oss två paraplyer av en man på gatan och det skyddade i alla fall mig lite mot blåsten och regnet, frysen som jag är. Fredde gick med kartan och försökte hitta rätt, men med facit i hand så hade det nog varit bättre med en taxi.

Kallt!!! +10 :-)

Fyllt på plånböckerna!

Fikadags!

Fantastiska vägar!

Till slut kom vi i alla fall fram till en hel drös med affärer och gallerior. Dock inte den gatan som vi varit på tidigare. Anita och jag fastnade i en affär med sjalar medan Peter och Fidde kollade läget utanför med barnen. Vi gick vidare över vägen och in i en galleria och hittade direkt snygga shorts till Fidde. Men när han skulle betala så fick han veta att han var tvungen att köpa trettio stycken av samma sort. Ooops. Så många av samma sort använder man nog inte under en livstid. Förutsatt då att man stannar i samma storlek. Vi gick vidare till nästa affär och där hittade Fidde en skjorta. Här var han tvungen att köpa fem av samma sort. Så det var ju bättre. Men inte bra. Nej det här var nog inget för oss även om Anita och jag började spåna om att vi kanske skulle öppna en affär hemma i Sverige.



-Köpa till Margit, sa Erik

Vi gick ut igen och fortsatte neråt och svängde sedan höger. Den där gatan ligger nog bara lite bortåt höger säger Fidde så vi traskar på. Helt plötsligt vandrar vi bland täta hyreslägenheter. Lite skumma. Lite skitigt. Vi får sällskap av en polis som pekar och tycker att vi ska gå tillbaka. Vi försöker fråga hur vi kommer över till andra sidan, men han bara pekar att vi bör gå tillbaka. Han följer oss hela vägen tätt, tätt inpå. Vi går tillbaka samma väg som vi kom, tillbaks till galleriorna och sjal-affären.

Våran följeslagare till höger.

Därifrån väljer vi att gå över vägen istället mot järnvägsstationen och tänker att vi ska ta oss över vägen, eftersom Fidde och jag tror att gatan som vi shoppat på tidigare ligger där. Så vi tar oss uppför en lång trappa som leder till bron över vägen. En massa folk och väl uppe finns det en ingång till en galleria. Där ser jag några barnkläder som jag vill kolla på och vi går in. Här var det åtminstone billigt och vi behövde bara köpa en styck. Vilken lycka! Vi hittade lite allt möjligt. Tröjor, skor, jacka, leksaker.

Hugo var en stor attraktion.

Erik förhandlade så att vi inte spräckte budgeten...

Färdigshoppat!


Jag kunde gått här länge. Men hungern börjar knacka på och vi blir tvungna att ge upp. Vi bestämmer oss för att ta en taxi tillbaka till busshållsplatsen och äta där. Det var lättare sagt än gjort att hitta en taxi och vi fick stå och vänta en stund. Helt plötsligt närmar sig ett gäng på 10 män en man som sitter i en ”motorcykel-taxi” och försöker dra honom av motorcykeln. De håller på att välta hela fordonet. Mannen är tydligen handikappad, han verkar förlamad i underkroppen. Männen skriker och är otrevliga. Helt plötsligt ger de upp och lyfter tillbaka mannen på motorcykeln. Otäckt. Vet inte vad som hade hänt innan eller vad deras syfte var. Vi har inte tidigare varit med om något sådant här, våld på öppen gata. Blev direkt rädd att man ska råka bli påhoppad eller att några ska ta barnen.

Strax därefter får vi tag i en taxi som tar oss tillbaka och vi hittar en italiensk restaurang. Hungriga som vargar beställer vi in lite vitlöksbröd och nachos med ost och köttfärs över som vi kan sitta och knapra på innan maten kommer. Middagen bestod av Pizza, spagetti, korv och pommes och tacos.

Mätta och nöjda gick vi sedan mot bussen. Jag som alltid får ett sockersug efter maten springer till 7eleven för att köpa choklad och träffar då på en man som kryper på marken. Vi har träffat även denna mannen tidigare, på den där shopping-gatan som vi sökte efter idag. Han har inga riktiga ben bara stumpar. –Happy new year säger han till mig och jag önskar honom gott nytt tillbaka. Men fy vilket dåligt samvete jag har. Här springer jag för att köpa choklad och denna stackars man har kanske inte ätit på flera dagar. Man vet ju inte. Man ser inte så ofta denna misär, men när man ser den så skär den rakt in i hjärtat. Jag har ju ingen aning om vad Kina gör för sina handikappade, utsatta själar. Hur de arbetar. Men man hoppas ju att de åtminstone gör någonting och inte bara försöker sopa dem under mattan bort från det som vi kan se och uppleva.

När vi kom hem blev det två varv runt sjön för min del, Anita sprang med mig de första meterna och gick sedan i rask takt runt ett varv. Därefter blev det jordgubbar och grädde. Det blir mycket sånt nu, men man kan liksom inte låta bli när man kan köpa goda jordgubbar för en liten peng. Men svenska jordgubbar är ju svenska jordgubbar...

I söndags var vi trötta så det blev inte så mycket gjort. En shopping tur till centrum för att fylla på kylskåpet lite grann med grönsaker och frukt från saluhallen. Lite förvirrade är vi nog för när vi stod och väntade på bussen så upptäckte vi att vi glömt att ta på Erik sina skor. Men som tur väl är så hann Fidde upp i lägenheten och hämta dem innan bussen kom.

Det känns som att regnet och kylan har lämnat oss för tillfället och det känns härligt. Jag håller verkligen tummarna för att Anita och Peter får uppleva lite sommarvärme innan de måste resa hem till kalla och snöiga Sverige igen...