En månad har gått men det känns som forever…

Vädret har varit mycket bättre denna veckan. Mestadels sol men med lite för kall blåst ibland för att göra det riktigt mysigt att vara ute. I veckan så har barnen och jag gjort som tidigare veckor; gått runt sjön och lekt i lekparken. Skillnaden är väl att Erik tycker att det är roligare och roligare att springa runt i labyrinten så dit går vi också. Det är skönt att kunna variera sig. Där brukar han även träffa lite andra barn som han brukar försöka leka med och det är kul att se. En dag tog vi även med oss helikoptern ut på promenad och det var ju en höjdare.

Erik leker i labyrinten

Undrar vad han tränar.
På promenaderna runt sjön träffar vi på massor av människor,
den ena utför konstigare övningar än den andra.



Hund-toalett i form av en sandlåda...  Tanken är ju god.
Önskar bara att hundarna verkligen använde dem,
eller att deras ägare såg till att de använde dem...



Snäll storebror som delar med sig till lillebror.

Bussen in till centrum känns också bra att ta nu, så den kan vi få för oss att hoppa på när som helst. Oftast köper vi klistermärken, men jag brukar nästan alltid hitta massa annat som jag inte kan låta bli att köpa… jag är ju lite slösa istället för att spara. En stor hit är också den fina boken som vi fick från Eriks dagis, med bilder på alla barnen. Erik tycker det är jätte mysigt att sitta och titta i den. Han kan nästan alla namnen och pratar om dem ofta. Det känns bra att han inte glömmer bort dem, vi brukar även titta på deras blogg. De har inte så mycket bilder ännu men man kan gå in och titta på de olika rummen som finns där och det gillar han också och då kan han sitta och prata om dagis en stund.

Men först i söndags var vi på shopping. Fidde sa på morgonen att han visste precis hur vi kom dit så vi hoppade på bussen utanför och for till stationen, där vi skulle hoppa på en annan buss. Där blev vi stående. Helt plötsligt var han inte lika säker på vilken buss vi skulle hoppa på. Så vi chansade och det gick bra. Vi shoppade en ny vagn, lite dvd filmer och ballonger, Erik fick också ett Thomas-tåg, som han blev jätte glad för, det spelade och kunde köra själv. Tyvärr höll det inte mer än 4 dagar. Det var ju billigt, men synd när han tyckte att det var så roligt, men det är kanske så med Kina-kvalitéet.

Den nya vagnen. Billig.
Men vi hoppas den håller längre än Thomas-tåget.

Det fantastiskt roliga Thomas-tåget.
Vi får köpa nytt.

På kvällen var vi och åt middag på Tavern restaurang, en slags sport bar, med tv och möjlighet att spela biljard. Maten var väl ingen höjdare, inte för min del i alla fall, då jag återigen lyckades beställa in något som var så starkt så jag inte kunde äta det… J Däremot hade de ju ett bollhav med rutschkana, klättervägg och hinderbana så Erik hade ju och göra och Hugo med. På hemvägen var det smidigast att gå ut på motorvägen och vifta på en taxi vilket vi också gjorde. Men det var inte lätt. Första taxin ville inte köra oss, så vi fick snällt hoppa ur och den andra taxin fick inte köra in på vårat område. Så då fick vi snällt hoppa ut igen. Det är inte jätte långt att gå, men vi valde ändå bussen eftersom det var mörkt och blåsigt.

I onsdags var jag och barnen på playgroup. Jag var super nervös. Mail-listan var superlång så jag tänkte att det är ju över 40 pers där och det lär ju bli kaotiskt. Men vi var bara 5 kvinnor och 5 barn och det var alldeles lagom. En kvinna från USA med en son i Eriks ålder, en Thailändska med en dotter på 1 ½ år, En kvinna från England som kom utan barn och så Pia, från finland, som jag träffat några gånger nu. Hon har Stella som snart fyller 3. Vi fikade och barnen lekte en stund. Väldigt öppna och trevliga människor och väldigt världsvana. Till skillnad från lilla jag. Men det gick bra. Jag hoppas vi kommer träffas fler gånger, men tydligen skulle det vara lite uppehåll under det kinesiska nyåret.

Så i torsdags kom Fidde hem redan vid 16, det var stor skillnad. Kändes mycket skönare och vi fick lite kväll tillsammans och Erik blir ju superglad när pappa kommer hem. Även Hugo springer med öppna armar mot honom när han kommer hem och det är ju underbart. I fredags kom han hem redan vid 13 och det var ju ännu bättre. Men man hinner så mycket på en fm. Då hade vi redan hunnit åka till centrum och shoppa klistermärken, sandleksaker och någon ovanlig boll. Vi hade hunnit leka i lekparken och i clubhouse. Jag upptäckte att clubhouse som ligger här bredvid har ett bollhav, 2 gunghästar och några karuseller så vi gick dit. Det kostade 10 kronor för en timme och då fick vi även 5 mynt så vi kunde åka karusellerna. Erik var nöjd efter 25 minuter och ville istället prova på gymmet… Sådan fader sådan son kanske? Och sedan hade jag även lagat mat. Pust. Så det är otroligt skönt att Fidde kommer hem lite tidigare vissa dagar. Man hinner liksom spela ut hela registret flera gånger om dagen och idéerna tar slut.

När Fidde slutar tidigare så hinner vi med lite träning på eftermiddagarna.

I lördags fm kollade vi in Clifford resort. Där finns massor av aktiviteter. Bl.a ett lekland, liknande Leos, men väldigt mycket mindre, så där passade vi på att leka en stund. Dit kan jag tänka mig att gå någon gång i veckorna också Det var lagom stort så man har hyfsad överblick när Erik far omkring och även en bevakad grind så han kan inte bara springa ifrån mig. Det är ett stort problem just nu att han bara kan få för sig att hux flux springa ifrån mig och det spelar ingen roll om jag blir glad, arg eller ledsen på honom för han springer ändå. Hoppas det är någon fas han går igenom som går över snabbt! För det gäller att vara med när han sätter fart. Här i Clifford kan det väl gå an för här är det förhållandevis lugnt, men i centrum eller när vi är på andra utflykter så blir det lätt lite kaotiskt när han väljer att ge sig iväg.

En rolls-royce.

Så igår kväll var vi bjudna hem till finska Pia och hennes familj. De bor ju som jag tidigare skrivit, ca 20 minuter härifrån. De bor i ett trevåningshus med egen pool. Det hade ju inte varit helt fel… J Det bjöds på tacos och massor av annan mat. Jätte gott och jätte trevligt. Jag drack till och med vin. Någon gång ska man ju bli vuxen… Erik och Stella lekte riktigt bra med varandra och det var jätte kul att se och Erik kallade Pias man, Ahti för farfar, så han gick verkligen hem. Trots att vi förklarade flera gånger att farfar är i Lövås och inte här så fortsatte han kalla Ahti för farfar och gick med leksaker till honom och ropade på farfar när han satt och tittade på tv. Det kändes jätte jobbigt, men han var jätte söt. Han saknar säkert alla jätte mycket. Så roligt att farmor och farfar snart kommer hit, då kommer han bli riktigt bortskämd kan jag tänka mig. J Pia och Ahti har en ayi, som hjälper dem med hushålls sysslorna och även passar Stella. De pratar väldigt mycket om detta och jag har mer och mer börjat fundera på om vi inte också ska skaffa oss en ayi. Kanske inte till hushålls-arbetet. Det kan jag väl klara av, men kanske till barnen. Om vi kan hitta någon som vi kan lita på. Det vore väldigt skönt att få lite avlastning kanske två dagar i veckan i två timmar, så kanske jag kan springa en runda och på så sätt få lite energi. Vi får se vad som händer, får så dåligt samvete.

Rally! Denna blåa bilen fick vi låna hem.

Erik och Stella kollar på mumintrollen,
eller flodhästarna som Erik kallade dem.

Idag har vi mest tagit det lugnt. En resa till sam’s club har det blivit. Men jag blir mer och mer besviken på det stället. Tycker inte alls att jag hittar den mat som jag vill ha utan tänker ibland att man lika gärna kan handla allt man behöver nere på supermarketen här i Clifford. Det känns som att Metro har mer det sortiment som vi gillar, synd bara att man behöver ett special-kort för att komma in och att det ligger längre härifrån. Men vi får helt enkelt nöja oss med det som finns här. En kvinna i receptionen frågade också om Hugo var storebror. Men hon kan ju inte ha menat allvar. Kanske något språk-fel där. För visst är Hugo stor, men det syns ju ganska väl att han är lillebror. Eller?

Det roligaste som händer nu är att man mer och mer börjar tänka på engelska. Mer och mer byter man ut ord i tankarna och det är frustrerande när man tänker och så helt plötsligt kommer man inte på rätt ord. Det kan till och med vara så här hemma att man kommer på sig själv att man tänker börja prata på engelska. Vi får väl se om man får prata så mycket så att man börjar känna sig mer och mer säker när man verkligen pratar.

Veckan som kommer blir till att se fram emot helgen. Då ska vi åka till Hong Kong. Det är nämligen dags att förnya visumen. Jag ska även se om jag kan boka en träff med en norsk kvinna som bor här på området. Vi har bara mailat med varandra, men jag hoppas på att vi kan träffas snart.