Gott Nytt år!!!

Så var det då nytt år. Det kommer bli en stor utmaning och otroligt spännande att se vad det innehåller. I fredags på Nyårsafton fick jag världens bästa nyårspresent när Fidde kom hem klockan 11 istället för 19.30. Det är som jag skrivit tidigare inte alls svårt att bo här när vi är tillsammans hela familjen. Då finns det inga hinder eller problem. Han hade med sig en liten present till Erik i form av en krokodil. Man skulle trycka på dens tänder och tryckte man rätt (eller fel) så slogs gapet igen. Tyvärr blev den inte så uppskattad. Erik tyckte att den skulle få sova i sin låda och Hugo bara skrek så fort vi tog fram den.

När han kom hem så tidigt så bestämde vi oss för att bege oss till Ikea och shoppa. Det är lite saker som vi saknar här i lägenheten och som behövs för att man ska klara de vardagliga bestyren, som en konservöppnare och en potatis mosare. Istället för att fixa egen taxi lät vi receptionen fixa en ”service car”. Lite bättre bil och lite bättre chaufför. Dessutom är det bara att ringa chauffören när man vill hem så kommer han och hämtar en. Det är ju ett stort plus för då vet han ju vart man ska. Shoppingen gick smärtfritt, lite värre var det i restaurangen när vi skulle äta. En mycket liten restaurang har de på detta Ikea och den var verkligen propp-full. Vi slogs nästan om stolarna. Men till slut fick vi avnjuta våran nyårs-supé J

På vägen hem tar jag lite foton på olika byggnader och vi diskuterar ett torn som är väldigt speciellt. Fidde tror att det är Canton Tower, världens högsta torn och han försöker fråga chauffören om han vet om det är det. Han missuppfattar Fidde och tror att vi vill åka dit. Vi tänker att när vi ändå är här kan vi ju hoppa ur och kolla läget. Vi bestämmer oss för att åka upp. Det blir en del köande, säkerhetskontroller (våra clementiner blev beslagtagna) och modellande (kineserna uppskattar verkligen våra fina pojkar) innan vi får åka 439 meter upp med hissen till 107e våningen. Det är storslagen utsikt. Tyvärr ser vi inte ända hem… J Tydligen kan man gå ändå högre upp och kanske om inte barnen varit med. Det är tungt att bära på 12 respektive 17 kilo. När vi kommer hem kollar vi Internet och läser att man kan hoppa fritt fall från toppen av tornet och även åka runt i några små vagnar utanpå. Vi får se om vi gör något av detta nästa gång.

Canton Tower

Uppe på 439 meters höjd

Utsikten

En trött herre... Han missar alltid allting.

Utanför Canton Tower, snart på väg hem.

På lördagen har vi bestämt träff med chauffören från igår klockan 9.30. Vi ska åka på Chimelong Safari Park. Den skulle tydligen bara ligga 20 minuter härifrån. En av Fiddes arbetskamrater tyckte att vi kunde gå till och med. Men när vi har åkt över 30 minuter så börjar vi bli lite oroliga. Men när vi säger Chimelong så nickar chauffören och pekar lite framför sig. Efter ytterligare 10 minuter stannar han framför ett köpcentrum. Efter några telefonsamtal så kommer vi fram till att det tydligen heter Xiangliang safari park. Men av någon anledning står det Chimelong på Internet. Så det blir att resa tillbaka en bit… J Men till slut hittar vi rätt. Vi får se massor av djur på riktigt nära håll, vi får vara med och mata dem och vi får åka med tåg runt i en safari park.

För 10 kronor fick man mata giraffer, elefanter och tigrar.

Erik älskar karuseller!

Istället för korv med bröd kan man i Kina tydligen köpa korv på pinne.

En snäll tiger.

Handikappade fick tydligen använda denna...

Jag ansåg mig handikappad för detta hade jag nog inte rätt ut.

Dags för Safari och Hugo sover som vanligt... :-)

En nöjd kille!

Ibland kan man tro att barnen är den största attraktionen. Vissa kineser blir alldeles till sig och vi blir fotade flera gånger. De vill hålla barnen och bli fotade med dem. Helt otroligt. Efter några timmar är vi helt slut. Mycket pga det höga ljudet. De har ”smygit” in högtalare i varje lite buske där de spelar hög kinesisk musik. Man kunde ha spenderat hela dagen där, men vi tänker att vi kan åka hit fler gånger. Dessutom finns det en krokodil park, en nöjespark, ett vattenland och en cirkus och de måste vi ju absolut besöka.

Idag har vi återigen åkt med våran alldeles egna privatchaffis. J Idag bar resan till Metro. Köpcentret som vi varit i tidigare. Då det inte ingår städning i vårat kontrakt och Fiddes chef har utnämnt mig till hushållerska/städerska så var vi tvungna att köpa mopp och dammsugare och lite rengöringsmedel. Det blev även en del mat inhandlat, så nu hoppas vi att vi slipper handla på några dagar.

Imorgon är Fidde ledig. Någon slags helgdag här i Kina. Bra tycker jag. Jag har känt mig trött och sliten. Lite mer än vanligt. Barnen är ju fortfarande sjuka. De har världens hosta. Särskilt Erik, så vi inhalerar båda två. Dessutom är Erik fortfarande ful i sina ögon och i sitt ena öra…

Men kanske har allting börjat sjunka in lite nu. Alla intryck och alla spänningar börjar släppa och så kommer tröttheten som ett brev på posten. Jag hoppas att det vänder snart och att jag kan känna mig lite glad och uppåt snart igen.

Hoppas att ni alla får ett riktigt bra 2011!

Många kramar.

Martina: Lycka till på eran resa! vi kanske kan maila varandra? Min mail är veronica.hansen@live.se