Jobbig vecka och Silk market

Så var det helg igen och då känns allt alltid lite lättare. Det har varit en tuff vecka för mig personligen. Det blir en ond cirkel, som jag har svårt att ta mig ur. Ska försöka ta nya tag och komma igen. Ta mig i kragen. Det är ju så länge kvar. Jag kan inte ge upp redan.

Men veckan började i alla fall bra eftersom Fidde var ledig på måndagen, vi gjorde ingenting speciellt utan bara umgicks. Klistrade med klistermärken, målade med vattenfärger, lekte björnen sover, lilla snigel. Hela registret ungefär.

Erik klistrar med klistermärken. Det går att köpa jätte billigt här och han tycker att det är jätte kul!

Pappa tränar och Erik får agera extra vikt.

Hugo-bus

Erik säger att han simmar.



Veckans väder har rent ut sagt varit trist. Blåsigt och regnigt och blött. Som våran svenska höst. Bara av det blir man ju deprimerad. Vi har ändå försökt vara ute lite eftersom ”det finns ju inget dåligt väder utan bara dåliga kläder”. Men jag kan ärligt säga att vi är de enda som har varit på lekplatsen. På onsdagen var jag så uttråkad så jag var tvungen att se till att det hände något annat. Vi behövde handla och jag bestämde mig för att gå till cliffords centrum, det tar ca 30 minuter, och sedan åka buss hem. Jag har aldrig gjort det själv innan och hade väl egentligen aldrig tänkt göra det, men jag kände mig mer eller mindre desperat. Barnen satt snällt i vagnen hela tiden, hela vägen till centrum och medan jag handlade i affären. Helt otroligt! Det har nog aldrig hänt tidigare att båda varit nöjda och suttit stilla. Halleluja! När vi var klara gick vi till busshållsplatsen och vi hade tur för bussen kom precis. Vi fick hjälp upp och jag kände mig euforisk. Erik älskar att åka buss så han satte sig på sätet medan Hugo fick sitta kvar i vagnen. Jag fick stå. Det var lättare sagt än gjort. Dessutom hade jag ”glömt” låsa vagnen. Herregud. Jag höll på att falla omkull hela tiden, vid varje bromsning och vid varje gasning. Att sedan barnvagnen tryckte på lite extra gjorde det ju inte lättare. Jag flög omkring som en vilde och kineserna trodde nog att jag druckit lite och aldrig någonsin åkt buss tidigare. Jag var precis genomsvett. Tillslut blev det en plats ledig så jag kunde sätta mig. Man känner sig ju enormt uttittad här i vanliga fall och det blir ju inte mindre när man verkligen utmärker sig. De tittar så medlidsamt på mig så det blir jobbigt.

Fidde ringde hem i onsdags och det var så himla roligt när Erik ville prata med honom. Då när han tar telefonen så säger han till Fidde: ”Läget?” Sedan går han omkring med telefonen som en liten professor och skrattar och pratar en lång stund. Senare hade vi lite fruktstund med clementiner och vindruvor och helt plötsligt omfamnar Erik Hugo och säger ”du är bäst”. Det är ju så härligt! Man blir alldeles rörd. Underbara ungar!

Jag fick lite blodad tand av den där utflykten på onsdagen så på torsdagen bestämde jag mig för att åka buss igen. Jag bestämde mig för att skippa vagnen denna gången och helt enkelt chansa att jag orkade bära Hugo hela tiden och att Erik klarade att gå och hålla i handen. Eventuellt tänkte jag att vi bara kunde åka till stationen och sen stanna där tills nästa buss gick hemåt igen. Men resan gick jätte bra. Erik älskar verkligen att åka buss. När den kör igång så skriker han ”nu åker vi”. Han sitter så stilla och kollar på allting. När vi kom till stationen så gick vi duktigt över gatan och in på supermaret-området och kollade bollar, klistermärken, köpte bröd och åkte karusell utanför affären. Erik åkte ett flygplan och Hugo åkte en bil. Det finns sådana karuseller lite varstans, det kostar en krona för barnen att få åka och de får åka riktigt länge. Men när Erik höll på att springa ifrån mig efter att vi varit inne i en leksaksaffär så tänkte jag att det var dags att ta bussen hem. Han har alldeles för mycket energi och för små öron… J  Så vi tog oss mot busshållsplatsen och åkte hem. Det var en väldigt lyckad utflykt och det känns så skönt att få se något annat än den här förbannade sjön och lekplatsen… J

 

Erik leker i labyrinten.

Han träffade en kinesisk pojke som han lekte med en stund.

Hugo ville också vara med.

Hugo på språng.

Hugo har lärt sig dricka ur sin mugg.

På fredagen slutade Fidde redan vid 12. För min skull. Känner mig verkligen hjälplös och så dålig när han måste sluta tidigare bara för att jag inte klarar av att vara ensam. Det känns så dumt. Han är ju här för att jobba. Men så är läget. Det är oerhört påfrestande att gå 12 timmar eller mer ensam med barnen och inte prata med någon annan människa, mer än några kineser som man inte har någon aning om vad de säger. Det gäller verkligen att hela dagen flyter på och att det inte blir några missöden. Då bryter jag ihop totalt och så äter jag och äter och så väger jag mig och så ser jag att jag gått upp i vikt och så mår jag ännu sämre. Jag hoppas verkligen att jag kan komma på lite mer som vi kan hitta på här, barnen och jag, så att dagarna flyter på lite lättare. Det hjälper ju till om vädret är lite bättre också, men som jag förstår så ska det vara så här nu, regn och blåst, i en månad ungefär. Sedan vänder det. Fidde skulle egentligen åkt på resa till Shanghai nästa vecka, men han skjuter det en vecka till och så provar vi att han jobbar sent måndag-tisdag och torsdag, och slutar lite tidigare på onsdag och fredag. Hoppas det känns bättre.

Så fick vi på fredagen veta att paketet som mamma skickat från Sverige anlänt. Dock inte hit till hotellet som vi trodde, utan till ett paket ulämningsställe här i Panyu. Så dit var vi ju bara tvungna att åka, så vi beställde en service car. Det tog lång tid att få paketet. Mycket pga att Fidde gick in och köade på fel ställe. J Inte så lätt att förstå sig på alla skyltar. Som tur väl är så somnade båda barnen i bilen så de var ju lugna i alla fall. När han väl gått in på rätt ställe så gick det hyfsat snabbt för honom att komma ut med paketet tyckte jag, fast Fidde tyckte inte det. De är lite omständiga här. De ska fylla i pass nummer och visum nummer o.s.v. Efter hämtningen av paketet begav vi oss till Sam’s club för att handla, igen. De i receptionen måste tro att vi inte gör annat än äter… J De har McDonald’s där så det blev en middag där innan vi begav oss hemåt igen.



Där fanns lite smått och gott,



Nöjd!

Idag har det ju varit lördag och vi har varit på utflykt igen, denna gången till en silk market. Det tog över en timme att komma dit och herregud vilka vägar det finns här. 5 filer och vägarna går verkligen kors och tvärs och över varandra. Det gör det ju inte bättre att de inte verkar ha någon körskola här utan att de troligtvis bara lär sig tuta och kör och ta ingen hänsyn.



Kinas fantastiska vägbygge :-)



Det är full aktivitet på silk-market området. Det känns otroligt nervöst att stiga ur bilen. Först vet vi inte riktigt åt vilket håll vi ska gå. Det är så mycket intryck. Vi går in i en stor, hög byggnad, med hur mycket små affärer som helst, men upptäcker snart att det mest är kläder till tjejer här. Eftersom det är Fidde som behöver handla så blir det ju lite fel så vi letar oss ut igen. Vi går längs med gatan och vi hittar lite tröjor till barnen och sedan flyter det på och Fidde bär snart runt på en hel del kassar. Klockan blir lunch och vi ser McDonald’s skylten och letar oss dit. Trodde vi. Men det var till en hiss som tog oss sex våningar upp till en stor restaurang-våning. Vi väljer att prova något annat, McDonald’s känner vi ju till, och denna gången blir vi glatt överraskade. Trots trångt och högljutt så smakar maten väldigt bra. Pojkarna åt en roasted chicken pizza och jag en chicken teriyaki. Den godaste utemat som jag ätit här sen vi kom hit. Synd att det ligger över en timme ifrån hemma. Erik får agera modell tillsammans med några kinesiska tjejer som så gärna vill bli tagna på kort med honom. Han är lagom road… J Efter maten shoppar vi lite till. Jag vet inte hur duktiga vi är på att pruta egentligen utan jag tror vi blir grundlurade… Jag hinner bli riktigt rädd för en man som tigger pengar och som blir väldigt närgången och jag får massage flera gånger av en massa olika kvinnor som springer runt med någon slags massage-maskin och masserar ryggen innan vi ringer till våran chaufför och ber om hämtning. När han kommer är det lite kalabalik, mycket trafik och folk, och det hoppar även in en kinesisk kvinna i bilen. Jag uppfattar inte om chauffören och kvinnan känner varandra utan det är först efter 5 minuter som jag frågar Fidde om han fattar vem hon är. Vi resonerar oss fram till att det nog är någon som chauffören känner och som ska åka med därifrån. Hon åker med oss hela vägen hem och hjälper oss ut med alla kassar. Hon är väldigt bestämd med att hon vill hjälpa till. Ok tänker vi. När hon går in i hissen börjar jag bli lite misstänksam. Men ok. Hon kan väl få hjälpa oss upp. Men i hissen upp börjar vi diskutera vad det här är för något. Vad gör vi om hon vill gå med oss in? Så Fidde tar ifrån henne våra kassar och när hissen öppnar sig så säger vi bye bye och skyndar oss ut och kvinnan går också ut men åt andra hållet. Pust tänker vi och skyndar oss in i lägenheten och låser. Efter ca 30 minuter ringer de från receptionen och undrar om vi hade en ”friend” med oss från silk market. Öhhhh. Nej. Efter ytterligare en kvart ringer receptionen igen. De vill bara ”confirm” att vi verkligen inte hade någon ”friend” med oss. Jag förklarar återigen att vi trodde att det var en ”friend” till chauffören. Senare ikväll när Fidde var nere i receptionen så hade de tydligen ringt polisen. Men de hade sagt att hotellet fick köra tillbaka kvinnan till silk marketen igen. Jag har haft en liten konstig känsla i kroppen efter det där. Jag är glad att hon inte gjorde något galet mot oss. Jag fattar inte hur det gick till och förstår inte chauffören. Han borde ju ha undrat och frågat henne vem hon var? Eller oss. Eller borde vi ha frågat honom givetvis. Men vi är ju lite blåögda. Nästa gång frågar vi bestämt.

2 orangea taxi, hade varit kul att prova.

Tungt lass.

Nöjda.

På restaurangen.

Nu är det snart dags att sova. Båda barnen sover gott. Hugo efter sin välling och Erik efter sin skål med godis. Imorgon ska vi till Tavern restaurant med Pia och hennes familj. Även Ulla, som var med oss på Ikea och hennes man Pekka ska med. Hoppas det blir trevligt och gott!

Hoppas ni inte snöar inne! Många kramar