32 år!

Nästan precis hemkommen från en helg i Hong Kong. Denna gången tillsammans med Hanna och Johan och deras lilla busa Ebba. Men vi ska inte gå händelserna i förväg…

Veckan som kom efter att Anita och Peter åkt hem passerade förbi ganska meningslös. Men fint och härligt väder. Fidde var på ett leverantörs besök och var då och åt på en restaurang som såg allt annat än fräsch ut. I utkanten av ett industriområde, i en damm hade de byggt en liten hydda. Där fanns även orm på menyn. Men Fidde åt kyckling och upptäckte efter han ätit upp att kycklingens huvud låg och stirrade på honom.

Fidde hade även hunnit köpa en mc-hjälm som Erik gärna ville låna. 5:- kostade den och den lär väl inte rädda några liv precis.

På lördagen var vi och lekte på ”leklandet” eller ”bland bollarna” som Erik brukar kalla det, sedan åkte vi hem och lagade tacos. Efter maten ”tvingade” Fidde iväg mig på massage, eftersom han var så välidigt nöjd med sin massage som han fick härom helgen av den blinde mannen… J Till slut gav jag med mig och tog bussen ner och letade mig fram till massagen. Där fanns massor att välja mellan och jag valde något som kallades aromaterapi massage, med förhoppning om att det inte skulle göra ont!!! Jag blev invisad i ett litet bås och fick sätta mig på en ”bår”. Där fick jag sitta en stund och hann bli jätte nervös. Jag funderade flera gånger på att smita därifrån, livrädd för att den blinde mannen skulle komma in genom dörren. Efter en stund kom det en ung tjej och jag fick klä av mig och lägga mig ner. Hon började med att trycka på två punkter där näsa och ögon möts. Det gjorde skit ont. Herregud tänkte jag. Det här klarar jag aldrig. Men sedan gick hon vidare och masserade ansiktet och hårbottnen, så då slappnade jag av lite. Men det skulle jag aldrig gjort. Herregud. Jag fattar inte att denna lilla taniga tjej kunde trycka så mycket. Ja det gjorde så ont så jag skrek. Hon masserade ju hela kroppen och det gick lite som i vågor, ena stunden kändes det helt okej, men så nästa. Ja då visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Hon tryckte så att det bara bubblade ut ett gapskratt ur mig. Hon till och med tryckte på mina knän. Jag bara bävade för när hon skulle börja dra och slita i mina tår för det är det värsta jag vet, men de hoppade hon över och jag fick lägga mig på magen istället. Då masserade hon min ryggrad så det bara brände i svanken. Man börjar ju undra om de vet vad de gör. Man får ju verkligen hoppas detta. Men jag tvivlar starkt. Efter massagen har jag haft ont i mitt högra knä och ett blå märke vid solarplexus.

På söndagen tog vi bussen in till centrum. Vi var lite ”crazy” och hoppade av bussen lite tidigare, då Fidde varit sugen länge på att kolla in IFC-huset. Det var härligt väder. Solen sken och det var massor av folk ute på gatorna. Ju närmre vi kom IFC-huset desto fler folk stötte vi på. Vi gick förbi Opera huset och arenan som byggts för invigningen av Asien games. Som vanligt var folk som galna över våra vackra barn och jag börjar verkligen bli trött på att de inte tar någon hänsyn alls till barnen. De bara bufflar på och ska fram nära och lyfta och pilla och vissa försöker till och med pussa. Jag har börjat säga ifrån.

Vi vandrade vidare mot målet för dagen, Ikea. Det var en ganska lång promenad, men som jag skrev tidigare så var vädret verkligen underbart! När vi kom fram till Ikea så höll vi på att vända i dörren. Där var verkligen smockfullt med kineser. De var överallt. Vi tog oss till restaurangen och fick efter lite tur äntligen en sittplats. Under middagen fick vi uppleva hur en riktig kines äter räka. De stoppar in hela och biter sedan av huvudet och spottar ut det och benen. Men resten är tydligen en delikatess! Inte så aptitligt.

På väg från Ikea gick vi igenom parken, där var ju också fullt av kineser som hade trevlig, de lekte med sina barn, solade, satt och åt eller gjorde sina behov… Det är också en sak som de inte har full koll på här. Det här med att kissa och bajsa. Det är tydligen helt normalt att bara låta sitt barn sätta sig varhelst när som helst, bara man har en tidning till hands. Jag måste säga att jag tycker att det är riktigt äckligt. Det kan väl vara okej om man kissar i skogen eller inne i en buske men här i Kina så sätter man sig bara precis där man är. Det känns lite otäckt när man själv har små barn som springer omkring och tar överallt och kryper omkring och sedan suger på tummen… Jag skulle absolut vilja veta varför de gör så med sina barn, de måste ju själva tycka att det blir ofräscht.

Mellan måndagen och tisdagen var Freddan i Peking, men på tisdagen (min födelsedag) hade jag hjälp av barnflickan, som heter Ayenne, mellan 8.30-11.30. Då var jag ute och sprang min vanliga runda runt sjön och sedan passade jag på att åka och handla lite jordgubbar och grädde. Men morgonen började med att Fidde ringde och gratulerade mig på min 32-års dag och sedan letade Erik fram ett paket som han köpt. En snickers! Och jag som precis börjat mitt nya liv med bara lördagsgodis… Jag fick snällt lägga undan den till lördag… J Sedan fick jag ännu ett paket, ett fodral till en iPad. iPaden väntar tydligen i Lessebo. Hahah, börjar man bli gammal när man inte vet vad det är??? Jag fick flera härliga telefonsamtal under kvällen från nära och kära och även ett blomsterbud, med de största och vackraste rosor jag någonsin sett! Men den allra bästa presenten fick jag redan på söndagen då min älskade pappa berättade att han och mamma kommer ner och hälsar på oss i slutet på april. Med dem kommer även min kära lillasyster och hon stannar hos oss ända tills vi åker hem!!! Bättre födelsedags present kunde jag inte fått!