Första dagarna i Kina

Så var då de tre första dagarna i Kina till ända. Erik har gått och fått hög feber och ögoninflammation och Hugo har fortfarande ögoninflammation. (Det fick han dagen innan vi åkte). Det var väldigt svårt att hålla ögonen rena under resan så att Erik skulle bli smittad var ju inte så konstigt. Tråkigt dock med hans feber. Han klagar också en hel del på ont i magen, men jag vet inte vad det kan vara. Så klart är ju maten väldigt annorlunda så det kanske beror på det och då tar det väl några veckor innan han vänjer sig.

Vi har i alla fall fått upp värmen i lägenheten nu så nu fryser vi inte längre. Men vi har köpt inneskor för golvet är fortfarande kallt, Erik vill inte ha sina utan han går omkring barfota. J Herr tvärtemot så klart!

De första dagarna här har varit fulla av en massa intryck. Vårt första besök på en supermarket gjorde en alldeles snurrig. Förpackningarna är färgglada och fulla med kinesiska tecken och man förstår för det mesta inte alls vad det är. Så maten känns just nu som ett stort problem. Det är klart att det finns ris, nudlar, pasta. Men just hitta något som känns säkert att ha till känns väldigt svårt. Man får leta sig fram för det är inte många som förstår engelska. Att få reda på om någonting är glutenfritt är uteslutet. Barnmat som jag är van vid hemifrån finns inte, men godis, chips och läsk finns i mängder… De dagar som vi har varit här har vi ätit på restaurang och vi har inte vågat prova något inhemskt än. Idag åt vi på MC donalds. De ha hemkörning här så det var ju väldigt smidigt, men lite dumt. Man vill ju inte gå upp i vikt när man är här utan snarare gå ner de där envisa extra kilona… J

Vi äter kyckling och pommes, man fick plasthandskar att äta med.

Det känns ju helt galet att det snart är julafton och att ni stressar runt därhemma för att hinna fixa granen, tomtarna, julklapparna och skinkan och här sitter vi så långt bort ifrån denna stress som man kan komma. Vädret här är som en vacker vårdag i Sverige runt 10-15 grader varmt, idag har det säkert varit runt 20. Känns underbart att slippa all snökaos som ni har därhemma, även om jag till viss del kan längta till de soliga dagarna med pulka åkning och snögubbar.

Vi bor på 19e våningen och har en härlig utsikt över en sjö, som tyvärr är alldeles grön så det går inte bada i den och den är inte så trevlig att titta på, men det är en mysig promenad runt. På morgonen kan man se flera grupper av kineser som står och utför någon form av chi gong. Några använder svärd när de utför lugna rörelser, dansar eller stretchar. Fascinerande, jag blir lite sugen på att prova. Jag ska se om jag kan ta något kort någon gång men jag vill inte att de ska ta illa upp.



Bakom Fredrik kan ni se höghuset vi bor i.

Vid vår första promenad här slogs jag av lugnet. Vi bor ju i ett inhägnat område stort som Teleborg (har någon sagt), men här bor tydligen över 10 miljoner och när man tänker sig Kina så ser ju jag i alla fall framför mig bilar som tutar och massor av människor som stressar fram. Just här inne på området så är det ganska stilla. Det finns givetvis bilar och bussar, men det är förbud mot att tuta och bara en fil i varje riktning. Kineserna sitter i små grupper och spelar kort eller står och stretchar eller går omkring och myser. Men så fort som man ger sig ut utanför området så ökar intensiteten och man får se upp vart man går. Vi är väldigt intressanta, men de flesta låter oss vara i fred och tittar bara vänligt på oss. Några är lite väl närgågna och vill till och med känna och lyfta upp barnen. Men i alla fall Erik säger ifrån bestämt. Hugo han bara ler. Det är väl som det ska va. J Imorgon börjar vardagen. Fidde blir hämtad 7.20 och kommer troligtvis inte hem förrän 19. Det blir en lång dag och jag vet inte riktigt hur jag ska fördriva tiden. Vi har inte kommit i kontakt med några européer än men jag hoppas att Fidde ska träffa någon på jobbet som eventuellt har någon fru som också går hemma. Vi får se. Det finns i alla fall en lekplats bara några 100 meter här ifrån och dit kan vi ju gå om barnen är feberfria.

 

Tack Inga, Emma och Hanna för att ni kommenterar. Det är jätte roligt att veta att några läser och att man inte är bortglömd. Just nu verkar det som att det inte går att gå in på bloggen härifrån. Därför blir det lillasyster som får dona med detta, vi får se om det ändrar sig, men kommentarerna får jag till min mail så skriv mera. Kramar till alla som läser!