Framme i Kina

Jaha så var vi då här. Trötta och slitna, men det känns ändå hyfsat. När vi lämnade Sverige i onsdags kändes det super tufft. Grät jätte mycket. Men redan på tåget kändes det bättre. Trots att det var försenat... :-) Inte så ovanligt kanske. Hugo sov och Erik var på super humör och det var inte så många på tåget så han kunde springa runt lite som han ville. Det tog tre timmar med tåget till Köpenhamn och barnen hann bryta ihop precis innan vi kom fram. Oj oj oj. Båda skrek och Erik ville inte alls som vi. Lite kalabalik blev det med så mycket packning, en vagn och två ledsna barn. Jobbigt med alla som tittar. Man vill ju inte störa. Som tur väl var så befann sig Markus Håkansson med kollega på tåget och de hjälpte oss av.

Erik åker tåg

Eftersom vi var 4 timmar tidiga på flygplatsen så var vi osäkra på om det skulle gå att checka in bagaget, men som tur väl var så gick det. Så vi blev av med de två största resväskorna iallafall. Erik sprang runt som en galning, men när han försökte springa upp på incheckningsbandet så tog mitt tålamod slut och jag låste fast honom i vagnen, vilket tilldrog sig stor uppmärksamhet. Men men han lugnade sig till slut. Vi bestämde oss för att äta och det gjorde Erik på gott humör. Pommes på Burger King. Mycket konstigt var dock att de inte hade glutenfritt bröd. Det gjorde mig direkt lite besviken. Har de inte glutenfritt bröd i Danmark ska jag nog inte räkna med något glutenfritt alls i Kina...

Efter maten tog vi oss vidare till incheckning av "oversized luggage", våran dubbelvagn. Därefter var det dags för säkerhetskontrollen. Lite väntan och Erik ville åter igen inte vara med. Fidde blev rejält svettig. :-) Men vi klarade oss igenom detta med och fick med oss allt igenom och det kändes ju oerhört skönt. Därefter letade vi upp gaten och då märkte vi att det var dags för välling för barnen så det gjorde vi iordning medan vi väntade på "boarding". Vi väntade till sist med att gå på planet vilket var en väldans tur. Vi slapp stå och trängas och kunde sätta oss direkt och lasta upp vårat handbagage. Erik och Hugo somnade på två röda sekunder och båda missade sin första lyftning.

Flygningen till Peking var väldigt dryg. Jag hade ont i mina öron och ont i svanskotan och i hela kroppen, men som tur väl var så sov Erik jätte bra och Hugo sov som vanligt lite oroligt, men man slapp oroa sig för dem iallafall. Efter ca fyra timmar tog Fidde hand om Hugo och då kunde jag slappna av litegrann och vila lite. Lagom till frukost vaknade barnen och vi hann få i oss lite mat innan det var dags för landning. Den var också jätte jobbig. Barnen och Fidde klarade det super, men jag mådde illa. Efter landningen var det dags att ta sig igenom passkontrollen och därefter ta sig på ett tåg som skulle ta oss till bagageutlämningen. Allt detta gick mycket smidigt. Därefter var det dags att åter checka in bagaget och ta sig igenom säkerhetskontrollen. Förutom att det pep när Erik gick igenom säkerhetskontrollen och att vi inte fick ta med oss en sollotion som låg i vagnen gick allt bra. Därefter var det åter dags att gå på planet. Dit fick vi åka buss. Efter att vi suttit en stund på planet berättade de att det var något tekniskt fel och efter ytterligare en liten stund fick vi veta att vi skulle få flyga med ett annat flyg. Så istället för att lyfta 15:00 från Peking lyfte vi närmare 17.30. Detta var ju såklart lite drygt, men det gick bra. Flygningen till Guangzhou kändes mycket bättre för min del, jag mådde inte alls dåligt så det var väldigt skönt. Men nu började man känna av hur trött man var. Hugo sov nästan hela resan och Erik och jag satt och klistrade stickers, så han var på toppen humör.



Flygresan från Peking till Guangzhou

 På flygplatsen i Guangzhou gick allting också väldigt smidigt. Bagaget kom snabbt och Erik somnade nästan direkt i vagnen. Vi fick vänta en stund innan vi hittade våran taxichaufför men när han väl hittat oss så bar det iväg med en väldig fart till hans bil, som som tur väl var, var en minibuss. Annars hade vi nog inte fått plats. Trötta och lite frusna for vi igenom Guangzhou i en rasande fart. Det gick väl i 100 men det kändes som 200. Fem filer och väldigt ojämn väg. Bilar som kör lite som de vill och bara tutar och chauffören pratar i mobil... Kändes ju inte så säkert. Ångrade väldigt att vi inte tagit med några bilstolar och såg oss komma hem i kistor. Men som tur väl är så gick allt bra. Efter lite letande så hittade han hotellet och till slut fick vi komma in på rummet. Som var som en igloo. Vi försökte få igång värmen och gav barnen välling och kröp sedan till sängs. Barnen somnade efter några timmar, men jag höll på att frysa ihjäl. Trots mjukisbyxor och strumpor och en stor kofta på mig och tre täcken. Ja jag är kanske lite känslig. Men barnen sov bra och vi steg inte upp förrän halv ett på fredagen.