Vardag igen i några dagar.

Vi har verkligen haft så himla härligt väder här veckan som gått. Inga jackor och inga mössor, nästan shorts eller kjol väder. Desto tristare idag när man vaknade och tittade ut och det var grått och trist igen. Man blir ju snabbt bortskämd.

Vardagen har ju kommit hit till Kina igen, även om de fortfarande smäller fyrverkerier här om kvällarna, så har fidde fått börja jobba igen. Så i tisdags hade jag riktig ångest. Usch och fy, var inte på så bra humör. Att datorn dessutom krånglade när jag skulle fixa foton på icafoto gjorde inte saken bättre. Men onsdagen kom och det jobbiga jag känt tidigare veckor var som bortblåst. Jag vet inte om det beror på det fina vädret eller att jag börjat springa eller om barnen helt enkelt har varit på lite bättre humör för dagarna har flutit på hyfsat. Förutom idag då...

Hugo var inte på sitt bästa humör så när det var dags att bege sig ut vid 10-tiden och alla kläder skulle på, då skrek han sitt allra högsta skrik. Jag försöker att inte bli stressad och irriterad men det är svårt. När vi väl kom ut så ville Erik åka buss så då ställde vi oss vid busshållsplatsen och väntade. Det stannade en kines i träningskläder och pratade med barnen och innan hon sprang vidare så gav hon dem var sitt kort i guld och med fina röda blommor på. När vi kom fram till Centrum satte vi oss en stund på busshållsplatsen för att invänta nästa buss och då öppnade vi kuverten och såg att det låg 20 kronor i varje kuvert. Tydligen har de någon sed här i Kina att ge barn och ogifta kvinnor kuvert med pengar. Jag skämdes lite. Vi borde ju tackat kvinnan mer... Vi får se om vi träffar på henne igen. 

Medan vi stod i kön och väntade på bussen fick Erik en kaka av en dam. Den såg ut lite som en drömtårta fast inte choklad, utan vanilj. Men det var något konstigt runt den. Men Erik tog emot den och tog ett bett. Oj oj vilken min han fick. Det måste ha varit någon slags fisk runt den. Luktade inte alls så inbjudande. Jag försökte dölja när han spottade ut den och la sedan resten av kakan diskret i vagnen. Kanske skulle man tagit bort "skalet" innan man bet.

När vi kom tillbaka hem gick vi en runda, men Hugo var inte riktigt nöjd någon gång utan lite smågnällig och tjurig om vi inte gick åt det håll han ville eller om han inte fick hålla i vagnen där han ville. Det är svårt med två barn när de inte drar åt samma håll... Men tillslut kom vi fram till en liten lekdamm som de har här runt sjön och Erik ville leka där. Vi brukar försöka leta upp en pinne så han kan fiska och skvätta lite vatten, men just idag så orkade jag inte det utan han fick ta sin lilla kratta. Den var ju inte så lång utan han fick böja sig rätt rejält för att komma ner till vattnet och med lite nerförslut så var det ju dömt att misslyckas. Plask sa det och ungen tog sitt första klädsim. Han blev ju jätte ledsen, men ingen fara skedd ju. Hugo fick åka i vagnen medan jag tröstade Erik. Vi blev någon slags sevärdhet (mer än vanligt) för folk kom fram och tittade riktigt nogrannt och riktigt nära på Eriks blöta byxor. Barn sprang efter oss för att hinna se dem. Det måste ha varit första gången någon trillade i den lilla dammen.

Sakta men säkert tog vi oss hemåt och jag började tänka på mat mitt i all gråt och förtvivlan. MCdonalds tänkte jag när jag kände vilket humör Hugo var på. Jag gick till receptionen för de brukar hjälpa oss med att ringa, eller de brukar hjälpa Fredrik med att ringa för idag så tyckte hon i receptionen att jag kunde ringa själv för de pratade ju engelska där. Så hon ställde fram en telefon och en meny. Jaha. Men jag har ett barn som är dyblött och ett barn som gråter, och du kan inte tänka dig att hjälpa mig tänkte jag i min lilla hjärna och kände mig allmänt liten och hjälplös. Jag blev rent ut sagt förbannad så jag gick demonstrativt därifrån. Väl hemma efter ett utbrott i hissen när inte Erik fick köra in vagnen i hissen. Vad småsaker kan bli så stora och viktiga för honom för tillfället. Hela världen kan rasa samman. Men men en fas att gå igenom tänker jag. Han lär sig väl något på det. Efter att vi fått av Erik kläderna och tröstat Hugo lite grann så gav jag mig på ett försök att ringa till MCdonalds där de då skulle prata engelska. Vilket de ju faktiskt gjorde, även om jag fick fråga om flera gånger. Men när jag skulle förklara vart jag bodde så tog det tvärstopp. Han förstod inte alls. Så jag bara "I'm sorry, I can't do this. Bye". Sedan ringde jag Fidde. Han försökte också och förstod iallafall så mycket att de behövde veta adressen på kinesiska. Han ringde en gång till, denna gången med en kinesisk jobbarkompis till hjälp, så vid 13, kom maten!  

Erik har lärt sig att skala ägg själv.

Erik äter tacos... eller majs och nachos... :-)



Hugo och Erik leker i fontänen.

Fidde kom hem en hel timme tidigare ikväll och då gav jag mig ut och sprang. Det kändes riktigt skönt idag, med lite shampo i skon så funkar det att springa trots att skoskavet inte är helt läkt. Det gick lite långsammare idag, men jag tror minsann att jag ska försöka ge mig på tre varv nästa gång.

I måndags gjorde vi ännu en bussutflykt till Tianhe Sports centre. Vi hittade en karta som vi fick från en kanadensare som vi träffade första eller andra veckan vi var här där han beskrev vägen till Ikea och då upptäckte vi att Ikea låg väldigt nära Tianhe sports centre. Det blev en liten promenad dit och sedan lite shopping. Man hittar ju alltid något där. En köttbulle lunch och en delicato boll till efterrätt är ju inte heller fel.

På väg till Ikea.

En häftig fontän som vi missat när vi varit vid Ikea tidigare.
Denna låg på andra sidan gatan.

Hugo busar i parken vid Ikea.

Erik är på upptäcksfärd.

Sedan tog vi oss mot shopping galleriorna, vår eller min förhoppning var att hitta ett par nya skor. Men där gick vi bet. Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter så det kanske är därför för här finns ju mycket skor. Stövlar med hög klack och pumps är väl i och för sig inte riktigt min grej. Jag hoppas jag kan hitta mig ett par sommarskor vad det lider. Fidde gick hela dagen och kollade in fika ställen så tillslut fick jag ge med mig och vi hamnade på "a cup of choccolate". Lät ju inte helt fel och vi beställde in en hel massa godsaker. Men innan vi hann få maten så gjorde Mr Hugo i brallan så det var bara att försöka hitta en toalett och ett skötbord. Det var lättare sagt än gjort. Jag åkte upp en våning och en våning till. Sedan hittade jag någon slags informations disk och försökte förklara att jag behövde byta blöja på min son. Sjätte våningen tror jag att hon sa så det var bara att åka rulltrappan upp och där fanns det faktiskt något slags skötbord. Fidde ringde och undrade vart vi hade tagit vägen, omständig som jag är. Jag upptäckte att det fanns en hiss så den tog vi ner. Det gick fortare... haha. Men höll knappt på att hitta till fiket. När Hugo och jag kom tillbaka lekte Erik för fullt bland borden och Fidde satt och svor över fikat som inte föll honom i smaken.

Nu i helgen blir det återigen en tripp till Tianhe sports centre. Vi ska på 3 års kalas till Stella på söndag och då vill jag ha med mig en present till henne. Fidde har redan kollat ut vart vi ska gå och fika... 

kram

Hm jag undrar hur det här ska gå till???

Nja det är nog lättare så här...



Jo men kolla, det gick ju det här med!

Erik doppar skorpa,
tyvärr en av mina glutenfria skorpor som fanns med i paketet som kom i veckan.
Så de är snart slut...

Inga: Vad spännande med nattradio. Kan tänka mig att du vet mer om det kinesiska nyåret än mig nu då. Roligt med en hälsning från Kosta!

Karin: Du får hälsa Noah att vi åker jätte gärna med på utflykt. Han kan få bestämma resmål. Det är ju inte klokt att han blir 6! Riktigt stor kille, snart dags för läxläsning då ju!

Martina: Skam den som ger sig! Vad kul. Hoppas allt är bra med er, saknar fikat på Peppes!!!

Hanna: Har resfebern börjat infinna sig ännu?