Den förbjudna staden

På fredagskvällen märkte vi att inte Erik var riktigt pigg och på lördags morgonen hade han feber, ont i halsen och hosta. Därför bestämde vi att han fick hoppa över utflykten till den förbjudna staden och vara hemma och mysa med pappa. Men vi åt frukost som vanligt på morgonen.

Efter att jag skrivit lite blogg gav sig jag, Cicci och Hugo iväg till metron. Vi skulle bara behöva åka två hållplatser och sedan skulle vi i princip vara framme vid målet för dagen. Vi gjorde så men den förbjudna staden lyste med sin frånvaro. Vi frågade några poliser och de pekade oss åt rätt håll, förhoppningsvis. Men vi gick och vi gick och solen sken och vi svettades något enormt. Hoppet höll på att överge mig. Jag kollade på kartan och fick för mig att vi nog gick åt fel håll så vi frågade ännu ett par poliser men de pekade oss fortsatt framåt. Så vi gick vidare. Sedan kom vi till en röd mur och då tog vi den för förbjudna staden, men en kines sa till oss att forsätta gå. Så då gjorde vi det. Det var varmt som i helvetet. Vid nästa vägkorsning kom det först en kines och sa till oss att sväng höger här, bara fyra minuter till förbjudna staden. Sedan kom det en kines till och pekade oss åt höger och sa bara 2 minuter till förbjudna staden. Men en polis sa till oss att fortsätta framåt så vi litade mer på henne... och helt plötsligt så uppenbarade sig någonting för oss som vi tog för förbjudna staden och vi följde folkströmmen och gick in. Vi hittade ticket office och gick dit för att lösa biljett. Men när vi kom fram så talade försäljaren om för mig att man bara kunde köpa biljett till Tian men gate. Vad i helvete! Forbidden city??? Fortsätt framåt sa han. Då ringde jag Fidde. Helt desperat och han satt ju på hotellet så det var ju inte så lätt för honom att hjälpa oss...

Cecilia utanför Tian men gate

Egentligen kände vi nog mest för att vända och gå hem igen. Särskilt som Hugo var riktigt gnällig och inte ville sitta i vagnen och bära honom i 40 graders värme är ingen hit. Men envisa som vi är så fortsatte vi följa strömmen och kom till ännu ett ticket office. Men expediten höll upp en lapp med  "The forbidden city, keep walking". Åh! Så vi fortsatte gå. Hugo somnade så det gjorde ju det hela lite lättare. Vi hittade ännu ett ticket office och där var det riktigt lång kö. Vi träffade på några svenskar som köpt biljetter och äntligen hade vi hittat fram!

Det tog en stund innan vi letat oss ända fram till biljett luckan men när det väl var klart så var det bara att gå in.

 

Vi gick bara rakt igenom, förstod nog inte riktigt det stora med detta historiska området. Visst var det storslaget. Men ja, inte riktigt som kinesiska muren eller allt annat som man upplevt under dessa sex månader. Men klart häftigt att ha varit där. Man får väl läsa på om historian bakom det hela när man har mer tid.

När det var dags att bege sig hemåt tänkte vi först ta en taxi, men det var lättare sagt än gjort. Det var parkerat en massa taxi utanför men ingen taxi chaufför satt i dem och ingen kom och ville köra oss. I den sista bilen satt det en chaufför och klämde porer på näsan och vi frågade om han kunde köra oss till hotellet. Men han ville köra för fast pris och inte med taxameter så då gick vi därifrån. Sedan försökte vi vifta till oss en taxi men han bara viftade på fingret och körde förbi. Hopplöst tänkte vi och förbannade Peking och valde att gå runt utanför förbjudna staden, tillbaka till gatan som vi kom från och sedan ta metron igen. Det var långt att gå men det gick och en timme senare var vi tillbaka på hotellet. Då gick vi till Pizza hut och fyllde på våra depåer. Efter det var det Fiddes tur att få shoppa. Cicci följde med honom och jag stannade på hotellet med pojkarna. Efter två timmar kom de tillbaka med en massa kassar och efter lite mannekängande var det min tur att shoppa. Cicci följde med. Vi hittade resväska, skor, koftor, underkläder, kläder till barnen osv osv... Listan kan bli lång! Så kul att shoppa och pruta. Helt sanslöst!