Våra sista dagar i Guangzhou

I förra inlägget hade jag ett foto på en måne. Fidde har lite hånat mig för den och ok, den var väl inte världens bästa mån-bild, men med min kamera och med mitt kamera kunnande så var det fotografiet det bästa jag kunde åstadkomma och sedan var det tanken som räknades lite mer, att trots att vi är så långt i från varandra så ser vi ändå samma måne. Men tydligen har Fidde en arbetskamrat här i Kina som heter Marian och kommer från Österrike. Han har en riktigt bra kamera och har också tagit några riktigt fina bilder på månen...

Denne Marian har även tagit kort från sin lägenhet mot vår lägenhet. Vårt hus ligger i mitten lite till vänster.



Om det nu har undgått någon så börjar det verkligen osa hemfärd nu. Imorgon bär det av mot Peking, för några dagars semester med shopping och sightseeing. Det ska bli riktigt kul att få se alla dessa kända platser som man tidigare bara sett på bild och att få göra denna resa med familjen känns underbart.  

Vi började packa lite redan i söndags. Man har ju samlat på sig en hel del under tiden här och Fidde har hela tiden pratat om shoppingen i Peking så helst av allt vill vi ju komma dit med tomma resväskor så vi kan shoppa gärnet. Det återstår att se om jag håller med om att shoppingen är så där great som han säger. Men fina vinterjackor och tröjor till barnen vet jag ju att det finns där. Men i alla fall, i söndags var Fidde på posten och hämtade hem 3 lådor som vi fyllde med leksaker, kläder och annat krafs som vi vill ha med hem.

Barnen hjälpte till så gott de kunde men mest busade de, Hugo var på sitt allra bästa humör!

Fidde och Cicci tog taxi ner till posten för att skicka lådorna. 2500 för att skicka tre lådor med flyg. Det skulle ta 4 veckor att få hem dem. Det återstår att se hur det fungerar att skicka sånt härifrån. Brev har ju gått väldigt bra. 2 veckor har det tagit för våra nära och kära att få hälsningar från oss.

Så himla mycket annat har inte hänt här i veckan som varit. Jag har ju min egen lilla kris med vikt och allt annat som känns jobbigt med mig själv. Har hittat några ansiktsmasker som jag provat, men jag tror tyvärr inte att de har haft någon lysande effekt. Det är nog bara att gilla läget.

Min syster däremot är nog den vackraste och bästa jag vet!



Min vad är fortfarande inget vidare trots massage varje kväll och det är ingen ide att ens försöka springa. Jag har cyklat lite och tränat lite styrketräning, men helst av allt vill jag ju springa. Det mår jag bäst av. Jag har även gått lite promenader på morgonen, då är det många ute och tränar. Jag fascineras av alla deras olika sätt att träna och jag har länge tänkt att jag skulle ta med mig kameran och fota, men när man springer vill man ju inte gärna stanna och ta kort i farten brukar inte bli bra. Men idag tog jag tillfället i akt och fotade de jag gick förbi. Tyvärr var det inga ute och tränade med solfjädrar, men en hel del annat fick jag se.

Här slänger de runt med någon snurra på ett snöre.

Sådana här vaktkurer har poliserna som håller ordning på oss här i området.
De har ett hårt jobb... :-)



Mango träd finns det gott om.
Man får passa sig så man inte får en i huvudet.



Gammal som ung håller på och tränar.

Här spelar de fotbolls badminton, med en slags badmintonboll.
Svårt, men de får det att se himla lätt ut. 

En stenlagd stig där man kan få ordentlig fotmassage.

Kom igen morsan, är du lika vig???

Lekplatserna är också användbara som träningsredskap.



Idag har vi tagit sista doppet i poolen och nu ska syster och jag fixa naglarna. När vi kommer hem blir det att packa. Så konstigt. Känns så klart roligt och fantastiskt att den här resan äntligen är slut och att vi äntligen ska få komma hem men samtidigt vemodigt att lämna. Så är det ju alltid. Det har ju ändå på något vis, även om det ofta varit väldigt tufft, varit hemma.