Haizhu square & Baiyun mountain

Nationaldagsfirande i all ära och jag tycker att det ska firas, men så mycket firande har det inte blivit idag. Trots att vi såg en svensk flagga på restaurangen vi åt middag på idag! Det kändes härligt att se den! Borta bra men hemma bäst. Som alltid. Måste säga att jag gärna hade ställt upp och sjungit på nationaldagsfirandet i Strömbergshyttan… Synd att det ska vara så satans långt dit bara… J Jag får hoppas de frågar nästa år och i så fall ska jag sjunga för full hals så det hörs ända till Kina! Hahha.

Smycket med riskornet i som vi köpte när vi var på lejondans. 

Men som sagt något direkt firande har det inte blivit här. Men helgdag har vi ändå haft så Fidde har varit ledig! En härlig bonus.

Våran lille kille, eller lille, han har minsann aldrig varit liten. En riktig sumo. Han börjar bli stor. Det händer så mycket just nu. Det är så roligt. Han tar sig fram överallt, i trappor och upp på bord och stolar. Han sjunger ”umpa, umpa”, alltså ”Tänk om jag hade en liten, liten apa” och oajajaj, alltså ”När trollmor har lagt sina elva små troll”. Han har lärt sig att sladda runt med bilen, han kör som en biltjuv precis som storebror och han äter minsann inte det som mamma vill utan det ska vara marmelad på mackan och han kan äta själv. Tror han i alla fall. Detta resulterar ju i att det blir total sanering av Hugo och golv och barnstol efter varje måltid… Men övning ger ju färdighet. ”Tyvärr” har även han, precis som storebror, fått ett hiskeligt humör och en väldans energi och vilja. Hälften hade räckt… Jag undrar vem han brås på… J

I söndags var syster och jag på äventyr. Vi packade ihop oss på morgonen och fyllde på våra plånböcker och styrde kosan mot Haizhu Square. Shoppingens mecka hade jag läst på internet. Jag hade skrivit ut en vägbeskrivning från internet och kände mig säker på att hitta. Men det här med Kinas vägar och skyltningar och kartor… Det stämmer liksom inte överens. Vi hittade i alla fall den katolska kyrkan där shopping gatan skulle börja, men för våra ögon lyste den med sin frånvaro och när tiggarna började närma sig oss så styrde vi stegen tillbaka mot metron. På vägen stannade vi och gick in i en galleria som heter one link plaza. Där fanns det allt möjligt krams. Nagellack, klockor, hårband, smycken, pynt mm. Vi gick där en stund och handlade bland annat solglasögon.

Men eftersom vi var mer intresserade av kläder beslöt vi oss för att leta vidare. Vi kollade kartan igen och försökte lista ut hur vi skulle gå, men till slut gav vi upp och tog metron till western clothes market där vi varit tidigare. Klockan gick och våra plånböcker blev lättare och vi fick fler och fler kassar att bära på och det var dags att åka hemåt. Det var lång kö för att lösa biljetter och det är många byten till vår hållplats och sedan ytterligare två bussar tills vi är hemma, så det där resandet är allt annat än smidigt och väldigt tidskrävande.

Tydligen får man börja övningsköra väldigt ungt här i Kina. På morgonen höll vi nämligen på att krocka med en femåring som var ute och körde med sin pappa i jämte sig. Pojken såg inte över ratten. Trots så lång övningstid så lär sig kineserna inte köra bil som folk… J

Idag har vi varit på Baiyun Mountain. En utkiksplats här i Guangzhou. Jag hade läst även om detta på internet och även sett på metro kartan att en station hette Baiyun park. Jag gissade att berget låg i närheten av denna hållplats. Så vi åkte dit. Resan dit var allt annat än harmonisk. Hugo var på krigsstigen. Han ville inte sitta i vagnen och fick han inte springa omkring som han ville så skrek han. Vi mutade med vatten, majskrokar och russin, men när det var slut så fick han springa och som han sprang. Runt, runt kring de här stolparna som man ska hålla i på tåget. Han underhöll hela vagnen. Jag var mest rädd för att han skulle trilla och slå sig när tåget stannade och stoppade. Det blev några vurpor, men inga allvarliga.

När vi äntligen kom fram till vår hållplats, Baiyun park, så gick vi av och kollade kartorna, men ingen visade Baiyun mountain… Jaha… Vi valde uppgång D och kom upp… ingenstans. Vi såg visserligen lite berg men inget som tydde på något i den större storleken. Vi bestämde oss för att gå en bit. Vi frågade lite kineser, men ingen fattade vad vi sa… så mycket för engelskundervisningen i skolan… Den måste vara obefintlig. Vi beslöt oss för att ta en taxi. Vi vinkade till oss en och genom Fiddes jobbarkompis hjälp genom telefonen lyckades vi komma rätt! Vi löste biljetter och tog oss till linbanan.

Pojkarna gillade att åka linbana och utsikten uppifrån var vacker. Vi såg Canton Tower och IFC huset och andra byggnader man lärt sig känna igen. Det var jätte mycket folk. Många hade valt att gå uppför, men vi var glada över att ha tagit linbanan. I 35 graders värme och stekande sol kan det inte vara bra för någon att ta sig 385 meter upp, även om det alldeles säkert är en ännu häftigare upplevelse.

Vi tog en glass, kollade in en fågel utställning och tog ett traditionellt familjekort vid en fontän/blomsterarrangemang, sedan kände vi oss nöjda och åkte ner. Med Jerrys hjälp tog vi en taxi till en italiensk restaurang som vi tidigare ätit på. De serverar tacos och som ni säkert förstått så gillar vi det mycket… J