Resan hem

På söndagskvällen åkte Fidde med Erik till lasarettet och jag, Hugo och Cicci gick till Silk market för att shoppa ännu mer. Lasarettet och personalen här i Peking var tydligen väldigt mycket bättre än i Guangzhou. Det underlättar ju en hel del när de kan prata engelska och man förstår varandra. De kunde dock inte konstatera något annat än att Erik hade något virus som då inte går att behandla. Det kändes ändå skönt att ha fått veta samtidigt som man hade velat ha någon medicin för att om möjligt underlätta flygningen hem. 

På morgonen hade Hugo också fått feber och hosta... Jag såg framför mig en helvetisk flygfärd. Vi åt frukost och sedan sprang Fidde en sista gång i väg till Silk market för att handla det sista som stod på hans och vår lista. Vid 11 checkade vi ut och fick åka minibuss till flygplatsen. Den var minst sagt fullproppad.

Incheckningen gick kanon och vi fick med oss allt! Vilken tur. Hade känts jobbigt om vi hade behövt ställa oss och packa om allting.

Trots att barnen inte var riktigt hundra så finns det alltid energi för bus.

För att komma till rätt terminal var man tvungen att åka tåg.

Efter att vi åkt tåg var det dags att få i sig lite mat. Barnen fick korv och pommes, men aptiten var inte på topp i dag. Cicci åt hamburgare och Fidde och jag provade någon slags kyckling curry med ris. Det får inte direkt något betyg alls av mig. Trist och tråkigt. Som mycket utav maten som jag ätit här i Kina varit. Men kanske har jag inte ätit på rätt ställen...

Efter maten passade vi på att handla lite i tax-freen, sedan var det nästan dags att gå på planet.

Väl på planet gjorde vi oss hemmastadda och nästan på utsatt tid lyfte vi mot Köpenhamn, med en svensk pilot. Det var så att mina ögon tårades när vi lyfte. Äntligen var vi äntligen på väg hem.

Barnen var väldigt trötta och matta hela resan. Lite gnälliga men inte alls så farligt som jag trott. Resan gick väldigt bra måste jag säga.

Vi landade på Kastrups flygplats en halvtimme innan utsatt tid. Vi flög av planet med förhoppningar om att hinna med ett tidigare tåg. Men när vi väl fått tag i bagage och kommit igenom passkontroll och hittat en biljettautomat fick vi se att det tåget var inställt. Typiskt SJ!!! Därför fick vi vänta ca 40 minuter på nästa tåg.

Men när vi väl var på det tåget så kunde man slappna av. Allt bagage var med oss och vi har ju klarat den här resan galant!

Hemma väntade en hel välkomst-kommité på oss och det var efterlängtade personer som stod där. Det blev en  hel del kramande innan vi tog bilarna mot Lindgatan 1. Så härligt att få komma hem och samtidigt blir man förundrad över att allting är sig likt. Det har inte hänt någonting. Allt har sin plats. Det är som om vi aldrig åkt. Har vi verkligen varit ett halvt år i Kina??? Ja beviset finns ju för alltid bevarat här och i mitt hjärta.