När vi kom hem efter shoppingen på lördagskvällen var Erik riktigt dålig, jätte svår hosta och väldigt rosslig och tät i bröstet och så hög feber på detta. Så tråkigt och han var så ledsen och han sa flera gånger att han hade ont i halsen. Inte ville han ta sin medicin heller. När vi ändå försökte ge honom lite alvedon så slutade det med att han hostade så han kräktes. Jag tyckte vi skulle försöka komma till en läkare men vi valde att avvakta och se om det inte ger med sig av sig själv. Helst vill man ju slippa gå till läkare i detta landet. Men förhoppningsvis har de lite bättre kunskap i engelska här i Peking än vad de hade i Guangzhou.
Jag trodde att natten skulle bli jätte tuff, men den gick bättre än förväntat. Tyvärr var väl inte Erik så mycket bättre men han orkade i alla fall gå med ner och äta lite, lite frukost. När vi ätit färdigt och jag hade fått blogga lite bar det av mot sommarpalatset. Dock utan Erik och Fidde även idag.
Vi tog taxi från hotellet. Men det är ju märkligt. Jag förstår inte dessa taxichaufförer. Men tydligen kan de välja och vraka, för första taxichauffören som hotellpersonalen hjälpte oss med ville inte köra oss dit. Den som vi sedan åkte med han satte inte igång sin taxameter förrän vi sa till, så säkert kunde vi fått betala skjortan om syrran inte varit lite på alerten. Sedan när vi väl kom fram då tyckte han att vi hade skitat ner hans säte. Det hade vi inte. Jag hade till och med tagit av Hugos skor innan vi hoppade in eftersom han hade vita överdrag. Så istället för de 86 yuan som resan kostade ville han ha 150. Säkert var han sur för att vi hade bett honom sätta på taxametern. Men det känns trist att man ska träffa på en massa otrevliga människor sista tiden man är här. Det förtar det fantastiska av hela resan. Man är liksom ambassadör för sitt land. Vi gav honom en hundring och sedan gick vi.
Vi kom direkt till vårt mål i alla fall och hittade biljett luckan utan problem så det var bara att betala och kliva in. Ojojoj. Så stort. Som vanligt. Man blir helt färdig av det. När man tittar på kartan så finns det liksom ingen möjlighet att orka med allt eller ens hälften. Kanske en fjärdedel.
Det känns lite som att har man sett en sevärdhet så har man sett alla. Vi gick i alla fall runt och tittade. Vi var inne i en del av husen och försökte hitta vart vi var på kartan. Vi upptäckte att man kunde åka lite olika båtturer och vi bestämde oss för att göra det men först gick vi över en bro och besökte ännu ett hus där man bad om regn och ett hus som kallades Hall of embracing the universe.
Vi fick stå i kö en liten stund för att åka båten när vi kom fram till andra sidan var vårt mål Tower of the fragrance of the Buddha. Det låg ganska högt upp så det blev att traska i lite trappor. Hugo sov så det blev till att bära vagn och Hugo. Det var svettigt och säkert lite skumpigt för honom vilket gjorde att han vaknade. Då blev det lite lättare att gå i trappor i vilket fall.
När vi kom fram fick vi se statyn och sedan kände vi oss nöjda och vände tillbaka till utgången.
När vi väl hade lyckats hitta dit ville vi helst inte behöva ta taxi… Vi frågade några volontärer om vägen till metron och fick en lapp med en vägbeskrivning. Bara 10 minuters promenad. Det kändes ju inte alltför lockande så när en man med en cykeltaxi skrek efter oss metro, 10 yuan, så var vi inte sena att hoppa på.
Det gick snabbt och smidigt. Han hade någon slags motor på sin cykel så han behövde inte arbeta särskilt hårt. Men sedan fick vi ändå betala 20 yuan, 10 yuan per person, så kanske lurade han oss också, men det är ju småpengar i det stora hela.
Skönt var det i alla fall att slippa gå så jag hade kunnat betala ännu mer bara för det. Vi tog oss ner i metron, löste biljetter och hoppade sedan på tåget. 14 stationer innan vi kom fram till stationen där vi skulle byta och sedan ytterligare sju innan vi äntligen var hemma. Drygt och hade inte Hugo varit så snäll som han var så hade det kunnat bli en djävuls åktur. Nu blev det ok i alla fall. Så skönt att komma hem till hotellet. Nu är jag ganska trött på kinesiska sevärdheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar