Veckan som gått och lejondans i Foshan & Wetmarket

12 dagar! Sakta men säkert så rullar dagarna på och det känns nästan som om man kan ta på hemresan. Det är ju inte klokt! 6 månader har nästan gått. Vart har tiden tagit vägen? Men samtidigt känns vistelsen här evinnerligt lång. Konstigt att det kan kännas som både och.

Veckan som gått har i alla fall känts bättre än den föregående. Trots att vi inte gjort så mycket utflykter och trots att Fidde har varit på resande fot hela veckan. Det känns till och med som att tiden har gått lite fort. Otroligt skönt. Vi har varit och lekt bland bollarna, handlat på sam’s club (för sista gången), badat, gått runt sjön, handlat i saluhallen och på supermarketen, sprungit, lekt på lekplatsen, ätit glass, blåst såpbubblor… Ja allt det där som är vardag för oss här i Kina, Guangzhou.

De har börjat göra om i sjön utanför. Man kan ju undra varför. Måste säga att jag tycker att de förstör, men samtidigt har man ju ingen vetskap om hur det kommer bli. Men de kör en himla massa sand, grus, skräp och dumpar i sjön. Det blir någon väg runt om. Så troligtvis kommer man inte kunna hyra båt och köra runt längre. Det känns även som att svanarna kommer vara ett minne blott… Men vi kommer ju inte vara här när det är klart så. Men just nu störs man mest av dammet som blir. Barnen tycker det är väldigt kul att titta på både lastbilarna som tippar och grävmaskinerna. 

Häromdagen tömde de vatten från sjön vilket resulterade i att snart var den full av hungriga kineser som ville ha en fisk till kvällsmat. Ganska kul att se dem helt desperata. I kläder och allt, bland gyttjan. En del med håvar men de flesta med bara händerna. De höll på till sen kväll innan de gav upp.

Vi stötte på en stor råtta häromdagen. På lekplatsen, bland buskarna. Cicci kom och sa att det är något som prasslar där i buskarna. Vi satte oss lite stilla på huk och där var den. En stor fet råtta. Tidigare har jag bara sett någon enstaka mus bland buskagen eller springandes över cykelvägen. Vi gick därifrån, den såg lite läbbig ut och det kändes som att den när som helst kunde komma in på lekplatsen.

I torsdags efter att vi hade varit och badat gick vi till en japansk restaurang som ligger här på området. Vi blev tyvärr inte särskilt japanska av oss… Hamburgare och ris och Fried rice beställdes det. Men det är hemskt vad mycket grejer man får in på bordet. Först fick vi in 3 glas med hett vatten. Sedan kom det in tre tallrikar med sallad och 3 skålar med någon slags vätska om det är dressing/olja/sås har jag ingen aning om. Efter detta fick Hugo sitt ris och en skål med vätska och en tallrik med gurka på. Sedan efter en lång stund kom våra hamburgare. Tre tallrikar och sedan ytterligare tre tallrikar med ris och ytterligare små fat med gurka. Vårt bord såg ut som hej kom och hjälp mig. Man kunde tro att ett helt fotbollslag hade ätit middag. Jag försökte i alla fall att äta med pinnar, men gav upp då jag tyckte det tog lite för lång tid… 5 riskorn per tugga blev lite meningslöst.

I fredags kom Fidde hem vid middagstid efter en resa till Zhanjiang. Då hade vi förberett tacos. Vilken skräll! Hahha. Tacos har nästan blivit vår nationalrätt här nere. Särskilt nu sedan vi börjat göra egen guacamole och efter att vi hittat creme fraiche. Det blir super gott! Nästan som hemma… Efter middagen gav sig vi flickor i väg till Grandview mall inne i centrum. På vägen lyckades vi få vara med om världens största slempropp av en äldre herre på bussen. Ingen trevlig syn, men den blev som en ballong på sin väg från hans mun. Kanske mådde han inte alls bra i värmen. Vi har för övrigt haft runt 35 grader varmt här hela veckan. Härligt svettigt! Men tillbaka till gallerian. Vårt mål var H&M. Vi gick därifrån med varsin kasse. Jag lite haltande dock eftersom jag lyckats göra illa mig i vaden vid min löptur på morgonen. Det blev en bra tid dock, 26.08. Men efter H&M kollade vi in lite andra affärer men det blev inget mer handlat. Däremot blev det en promenad till Ikea, fast jag höll på att ge upp halvvägs eftersom min vad sa ifrån. Men den där chokladen kan få mig att bestiga berg och övervinna allt motstånd. Det bästa var när vi kom ut därifrån och fick se en metro skylt som pekade mot Ikea. Det borde alltså finnas en metro nedgång i närheten av oss. Jag hjulade nästan av lycka för då skulle vi slippa gå tillbaka hela den långa vägen till gallerian. Nu skulle vi ju bara hitta nedgången. Vi stod och såg lite vilsna ut, men jag tog mod till mig och frågade en kines och hon lyckades hitta en annan kines som till och med var på väg dit. Vi slog följe med henne, sån tur, vi hade nog aldrig hittat annars.

Det är en himla massa kineser som åker tunnelbana. Det är sjukt trångt. Man ska absolut inte tro att man får sitta ner. Det är bara att försöka hitta någonstans att hålla fast sig i och oftast behöver man inte ens det eftersom man står som packade sillar. Men är man gammal dam och ganska fräck så kanske man får sitta. Vi var med om två olika incidenter. En gammal dam i klänning, hatt, solglasögon och med en resväska. När det blev en plats ledig 3 meter bort så slängde hon sig mot denna. Trots att den redan hunnit bli upptagen. Den förlägne kinesen ställde sig snällt upp. En annan dam i shorts och linne, kanske i 50-60 års åldern bad en tjej flytta på sin inköpta tårta som fått en alldeles egen plats att vila på, men hon fick snällt stå hela vägen. Vissa är helt klart lite fräcka och det där med kö det förstår de sig inte på. Jag har väldigt svårt för folk som tränger sig före. Men här i Kina så är det först in, ta ingen hänsyn. Oj stod du där? Man låtsas liksom inte se.

Vi kom hem i tid till pojkarnas läggning och när de somnat festade vi på fruktsallad. Idag har vi åkte med vår lille chaffis till Foshan. Ca 1 timmes bilresa härifrån Guangzhou.  Vårt mål för dagen var att få se en lejondans. Vi hade läst i en bok om att det skulle vara lejondansuppvisning i ett tempel och även fått tips av en av Fredriks jobbarkompisar.

Vi löste biljetter och gick in på området. Fick en karta och letade direkt upp platsen för lejondansen. Det var varmt så vi satte oss i skuggan och väntade. Köpte lite dricka och hann även köpa glass. Sedan satte det igång med en annan uppvisning en bit bort där de visade olika slags kampsporter.

Men till sist var det dags för lejondansen. Det var jätte kul att få se. Det känns skönt att kunna få pricka av detta från min lista.

Innan vi lämnade området gick vi runt och tittade på lite annat som fanns där. Stora statyer och byggnader med vackra detaljer.

Vi gjorde även smycken med riskorn i. En man satt och skrev vårt namn på ett riskorn och stoppade sedan ner det i smycket.

Efter detta var vi nöjda och styrde stegen mot en wetmarket som Fidde varit på tidigare. Det var inte så långt som tur väl är för solen stekte oss. Det var en trång gata som kantades av massa fiskar, krokodiler (inte levande), sköldpaddor, grodor, ormar, skorpioner, larver och fåglar… Det gick kalla kårar genom mig, de där krälande varelserna är inte trevliga. Sedan låg vissa bara i nät så det kändes som om de kunde kräla igenom eller ta sig upp ifrån lådan. Folk kom dit, bad att få en orm till middag och så fick de det. Hu! Såg riktigt otäckt ut. Smutsigt och äckligt. Men spännande.