Bollhavet & Lotus Mountain

Vi försöker få dagarna att gå så fort som möjligt och då gäller det att göra så mycket som möjligt... I måndags var vi bland bollarna och Cicci fick sig en rejäl träningsrunda då Erik tvunget ville ha med henne och krypa i tunnlarna och åka rutschkana.

Efter att vi lekt en stund var det dags för klippning. Ni har ju sett att både Fidde och jag försökt klippa pojkarna, men nu tyckte jag att det var dags för en riktig frisör. Så riktig som den kan bli här i kina. Hugo fick inte så mycket hår kvar, men det växer ju ut igen. Tur att det är en månad kvar tills vi ska åka hem... Men Erik blev riktigt fin. Han har dessutom lärt sig att trycka ut såpbubblor.

På tisdagen hade vi beställt chaufför och tydligen också "guide" till Lotus hill. Ännu en stor park med mycket historia bakom sig. Det syns tydligt att det är kaninens år i år...

Jag har länge velat gå in i ett sådant här hus, det där höga, smala i mitten på bilden, och idag fick vi det. Erik var jätte duktig och orkade gå hela vägen upp och hela vägen ner.

Vi fick även en försmak av kinesiska muren...

Här fanns en liknande staty som den jag tidigare sett i Sanya.

En otroligt lång trappa. Som tur väl var skulle vi ner och
då visste vi inte vilken djävulsk backe det var uppför...

Häftiga berg med vackra vattenfall.
Vattenfallet är långt bak i bilden, ovanför mitt huvud.
Man fick tyvärr inte gå närmare idag. 

Till vår chaufför/guide/bärares lycka satte vi oss ner och tog det lungt en stund

 och bara njöt av solen och allt det vackra.

En sköldpadda.

En rolig utflykt med många vackra platser. Vi var rejält trötta när det var hemdags och då hade vi ändå missat bland annat en grotta som jag grämer mig lite över... Men det är som det är med Kina, allt ska vara så stort så at man måste lägga flera dagar där för att ha möjlighet att se allting.

Idag har vi haft barnflickan här så då blir det obligatorisk löprunda. Jag sprang tre varv runt sjön på 26.31, trots att jag var tvungen att gå en liten bit. Annars hade det kanske varit rekord. Lite konstigt eftersom det var så tungt i benen så jag höll på att dö. Syrran körde intervall så henne såg jag inte röken av. Sedan spelade vi badminton, lite halvslött. Både syrran och jag är riktigt trötta i benen efter utflykten i går.

Imorgon bär det av på ännu en utflykt. Vi vet inte riktigt vart. Men chauffören vet så vi får se vad det blir av det.

Chimelong International Circus

Så var det då helg igen. Sakta men säkert räknas det ner. Men det är oerhört tungt och segt. Har mått ganska dåligt i några dagar. Vet inte riktigt varför eller det vet jag. Men tycker inte att det behöver komma nu. Men kanske kommer det nu när man nästan börjar se målet. Nästan så man kan ta på det. Hemresan. Som vanligt så handlar det om vikten och mitt j-la kämpande med att gå ner i vikt och när det inte går, som vanligt, så känns mitt nederlag så gigantiskt så jag vill bara gå och dö. Mitt mål var att gå ned i vikt under de här 6 månaderna här så att jag äntligen kunde vara lite nöjd med mig själv. Så tänker man varför kan inte jag men alla andra. Gå ned i vikt och sedan hålla mig där. Varför ska jag hålla på och smyga och frossa i allt det goda. Varför kan jag inte bara bli vuxen, växa upp och släppa alla de där tankarna på att jag inte duger om jag inte är smal. Men samtidigt känns det som om det är något mer denna gången. Det gör ont i hela min själ. Nästan värker fast jag kan inte sätta fingret på varför. Gråtfärdig nästan hela tiden. Vill helst sitta ensam och bara vara, gräva ned mig. Det underlättar att ha något att göra, men att gå här i lägenheten eller runt den här förjordade sjön det gör mig bara utless. Jag hade hoppats att den här tiden i Kina skulle göra mig starkare, inte mer negativ och gnällig.

Så nog. Nu har jag varit nog negativ. Nu får jag ta nya tag.

Fidde kom hem, efter ännu en resa, i torsdags kväll. Vi var och beställde biljetter till Chimelong International Circus nere i Cliffords centrum. Sedan har de äntligen öppnat poolen här jämte vårt hotell så efter 16 varje dag har vi möjlighet att gå dit och bada gratis. Där finns inga rutschkanor eller annat att leka med, men för Erik och Hugo känns det som att bara vattnet är nog. Det är ju roligt att bara hoppa, slänga sig och plaska.

Vi har även fixat ett ”medlems-kort” till Cecilia så att även hon kan ytnyttja poolen samt åka in och ut ur området om hon någon gång skulle vilja ge sig iväg själv. Vi var nere förra veckan i receptionen och meddelade att vi ville ha ett sådant kort. Jag till och med visade mitt. Men ändå fattade de fel. Det är väldigt konstigt. Jag vet inte hur tydlig jag ska behöva vara. Jag kan inte vara mer tydlig?! Men så i tisdags när vi gick till receptionen och frågade vart kortet tagit vägen såg de helt oförstående ut. En av dem sa att de precis skickat det till polisen… Då visade jag mitt gröna kort igen. Åh är det ett sånt kort du menar… Eh, ja. Då öppnar de en låda och där i har de hundratals sådana kort. Man blir bara så trött över att det inte funkar och att de inte förstår. Man får försöka skratta åt det. Men nu så är då ”syrran” iväg nere hos polisen för att göra något annat kort… vi vet inte vad för slags kort, men kanske är det någon slags registrering som vi gjort själva nere hos polisen.

Vi, eller jag, försöker så smått öva med Erik så att han ska bli blöjfri. Det är dock inte det lättaste med en sådan bestämd herre. Men häromdagen gick han faktiskt med på att prova kalsongerna som farmor hade med sig när de var och hälsade på. Han hade dem i fyra timmar men det blev inget kissat eller bajsat varken på toan eller ute på en buske eller på golvet för den delen och det är ju i alla fall bra. Söt är han också i dem!

I lördags var jag och syrran nere och gjorde naglarna igen. Det finns sammanlagt 4 nagelsalonger nere i Cliffords centrum. Jag har varit på 3 av dem. Nu har jag väl mer eller mindre en favorit, men det är alltid lite klurigt när man kommer till dem för de tjattrar alltid på sin kinesiska och visar med sina fingrar några slags tecken,  men jag förstår nästan aldrig vad de menar. Har de tid att ta hand om mig eller inte?! Denna gången fick vi till slut sätta oss ned och få våra naglar fina. Både händer och fötter. Jag är sugen på att välja turkosblå naglar, men det får jag ta nästa gång. Om jag vågar…

Så igår kväll var det då dags för cirkus. Vi hade beställt bil till halv 7, den var lite försenad så jag hann bli lite nervös över att vi inte skulle hinna dit och hämta ut våra biljetter.

Men allt gick bra. Vi fick hjälp med att få ut våra biljetter och sedan var det bara att hitta en plats. Det var nästan fullsatt när vi kom dit så vi fick ta platser högt upp på en kant. Det kom ut en clown och spelade saxofon och han fick hela publiken att applådera. Det kom ut flera clowner och utklädda figurer som dansade och hoppade. Erik såg väldigt skeptisk ut och jag blev nervös över att det här kanske inte skulle passa honom alls.

Men så kom det lejon och hästar och han ändrade direkt ansiktsutryck. Det kom människor som hängde i ringar, gjorde konster i trapetser och hängde i nät och tyg. Det kom in giraffer, zebror, flodhästar, björnar. Ja allt du kan tänka dig. Det var fart och fläkt hela tiden. Underbar musik, härliga dräkter med neonljus. Eld och fyrverkerier. Det var fantastiskt! Tiden bara flög iväg och man ville bara ha mer, mer mer!

Guangzhou Zoo och Ocean Park

I måndags fyllde min älskade mamma år så då passade vi på att ringa och sjunga för henne innan hon for till jobbet, vid middagstid här i Kina men innan sju i Sverige. Syster och jag har kommit fram till att det blir drygt att bara gå här runt Clifford om dagarna. De måste fyllas med något mer så på tisdagen var det dags för ännu en utflykt.

Jag har länge velat åka till Guangzhou zoo och Ocean park. Kanske mest Ocean park eftersom Erik tyckte det var så kul när vi var i Hong Kong. Däremot har vi ju tidigare varit på safariparken och sett alla djuren och zoo:t har jag läst om på internet och där har det inte fått så högt betyg.

Vi diskuterade ett tag hur vi skulle ta oss dit. Katharina hade sagt att man enkelt kunde ta en kort busstur till tunnelbanan och sedan åka hela vägen till Zoo, istället för att ta en lång busstur och sedan en kort tunnelbane tur. Frågan var väl om vi skulle våga ge oss på något helt nytt när inte Fidde var med. Men vi beslöt att ändå prova. Så vi tog oss till busshållsplatsen och ställde oss kö till buss 10A. Men så kom buss 10B och alla i vår kö hoppade på. Vi tittade osäkert på varandra men jag sa lite osäkert till tjejen bakom ”Do this bus go to the metro?” och hon svarade faktiskt yes, på första försöket, så då vågade vi oss att hoppa på. Och tro det eller ej men vi kom rätt på tunnelbanan.

Vi tog oss ner och hittade en biljettautomat. Den första automaten som vi försökte på ville inte ta emot våra pengar men den andra var det inga problem med. Skönt! Sedan åkte vi ännu en våning ner till tåget. Fullt med folk och mer blev det ju längre resan gick. Det kändes drygt. Det var 7 stationer. Vi hade våra små teorier om hur vi skulle lyckas ta oss ut med vagnar och allt men det bästa vi kom fram till var att använda våra vassa armbågar och bara köra undan eller kull. Som tur väl var så flöt det också på galant då många skulle av på samma station som vi. Vi skulle bara byta tåg för att fortsätta ytterligare två stationer. Det låg en våning upp och detta tåget var inte lika fullt. När vi kom fram till stationen som faktiskt hette zoo gick vi av och studerade en karta för att se om vi kunde hitta Guangzhou zoo, men det gick inte att hitta någonstans. Däremot kunde man se ett ganska stort grönområde. Jag tog fram vår stads karta och jämförde och då kunde man likna detta grönområde till Guangzhou zoo. Då skulle vi bara hitta dit. På kartan såg det ut att vara en liten promenad. Men när vi kom upp ur tunnelbanan så såg vi direkt entré skylten till Zoo. Vilken tur! Vi löste biljetter och traskade in.

Tyvärr gick det inte att hitta en karta över området, det brukar vara bra med en sådan så att man får lite överblick… Men det fanns små kartor lite varstans på informationsskyltar. Vi valde att följa fågelvägen och guldfiskvägen.

Man kunde gå in på någon slags guldfisk äventyr, men då fick man betala extra så detta hoppade vi över. Men sedan när vi kom till nästa inhägnad så betalade vi och gick in. Man vill ju inte gärna missa något. I denna inhägnad fanns det kaniner och marsvin. Kaninerna hade inte särskilt trevliga burar. Det såg varmt och väldigt trångt ut. Förhoppningsvis slipper de bo där dygnet runt.

Det fanns möjlighet att åka häst och vagn och/eller rida men då fick man också betala extra. Vi förstod så smått varför entré biljetten varit så billig… J Erik var sugen på att åka vagn så det fick vi göra. 2 varv runt fontänen på en liten, smal och skranglig häst.

De hade något uppträde där också men det tittade vi inte alls på utan gick vidare till några papegojor som satt på ett stort träd tillsammans med påfåglar. Cicci fotade lite och då får jag se en stor boaorm som en flicka står och håller i. Om man ville och betalade fick man hålla i den. Lite sugen var jag allt men jag hade nog behövt någon som pushat mig lite för nu vågade vi inte. Vi bara tittade på någon meters avstånd och sedan var vi nöjda.

Tidigare har vi ju varit på Chimelong Safari Park och därifrån är man van vid att det finns matställen överallt. Så är det ju även när man är på Ölands djurpark. Här på Guangzou zoo lyste matställena med sin frånvaro. Det fanns små kiosker som sålde glass och burkar med nudlar som man kunde köpa, hälla vatten i och blanda till själv. Det kändes inte så där lockande så det fick bli glass istället innan vi gick vidare mot lejonen. De låg utsträckta och sov i värmen i sina små burar. De hade nog hellre varit i något större där de åtminstone kunde ha sprungit lite.

Någon slags skolklass var även här på något studiebesök eller klassresa. De övade sin engelska flitigt med ”Hello”, ”How are you”, ”Nice to meet you”. Man får väl hoppas att de lär sig något mer… J Tillslut blir det väldigt jobbigt och påfrestande. Men man får försöka se glad ut och nicka och svara vänligt tillbaka även om man helst bara vill bli lämnad i fred.

Vi bestämde oss för att ta oss till Ocean park, så vi försökte följa pilarna men lyckades gå förbi… skjut kartläsaren! J Istället hamnade vi bland reptilerna. Första buren innehöll 3 kycklingar eller åtminstone 2 och 1 halvdöd. Den stackaren låg och kippade efter andan och de andra kycklingarna gick på den och bet i den. Fy! Nu i efterhand så ser jag på bilden vi tagit att det troligtvis var en orm även i denna buren, eller terrarium kanske man ska kalla det då. Visst är det något som slingrar sig runt trädstammen? Då skulle kycklingarna nog bli orm-mat?

Det fanns ytterligare kycklingar i några andra terrarium. De simmade och gick omkring och var kanske ovetande om sitt öde eller var de kanske bara en fin och gullig färgklick i allt det gröna och bland de där otäckingarna.

Därefter fick vi se krokodiler i blandad storlek och sköldpaddor.

När vi busat en stund så kom vi överens om att återigen försöka hitta Ocean park. Troligtvis hade vi missat en uppgång till entrén. En brant trappa senare var vi framför ingången. Sedan blev det ännu en trappa upp till en rulltrappa som gick ner med en massa fiskar simmandes ovanför och runt en. Erik blev lite skraj men till sist fick jag med honom ner. Väl nere hade en simmade en sjöjungfru runt i den största ”bassängen” så där stod vi och tittade ett tag, men pojkarna var inte så intresserade av det.

De tyckte det var roligare med fiskarna. Att få stå på kanten öga mot öga med dem, med näsan tryckt mot rutan.

Här fick de härja fritt en stund innan vi gick vidare ut trodde jag, men istället kom vi till ännu en större ”bassäng” och då fick vi se hajar. Bara 10 minuter senare skulle det bli haj-show så därför väntade vi kvar för att få se vad som skulle hända. Det var en man som simmade omkring bland dem och matade dem. Pojkarna var inte så intresserade så det blev mest för mig att springa omkring efter dem men Cicci tog lite kort.

Precis när haj-showen var över så började klockan närma sig 14 och då var det dags för delfinshow. Vi hade fortfarande inte fått någon middag i oss så medan vi väntade på att showen skulle börja fick Hugo en burk-mat som jag tagit med mig och Erik åt banan och Tom&Jerry kex (från mormor och morfar). Showen började med sjölejon som vinkade och hämtade bollar och spelade basket.

Sedan kom det in något som jag först trodde var en delfin, men som jag senare såg var något helt annat. Jag kan inte säga var det är. Men den hoppade och sprutade vatten och körde runt med sina skötare.

Till sist kom delfinerna och de hoppade och lekte med ringar. Både Hugo och Erik tyckte att det var jätte kul. Jag hade nog uppskattat det mer och ljudnivån på musiken och presentatören varit mycket lägre.

När showen var över hade vi lite kvar att se av området. Vi fick se apor, en panda, grisar, flodhästar, elefanter och mata giraffer mm.

Därefter var vi rätt nöjda. Lite trötta och hungriga med… Men så fanns det ju även en nöjespark som vi bara var tvungna att gå på också. Vi provade en hel del men det blev dyrt eftersom man fick betala biljett både för barn och vuxen, även om det var en barnkarusell. Det rimligaste är ju att man bara betalar för barnet. Jag åker ju med för att ta hand om mitt barn. Men vi provade att köra motorcykel, åka bergochdalbana, åka tåg och en mindre variant av Lisebergs flumraider (ursäkta stavningen). Nöjesfältet var nog modernt för en sisådär 20 år sedan och bergochdalbanan var lite väl svajig så Erik tyckte inte den var kul och flumraidern var kanske i häftigaste laget…

Sedan var vi i alla fall bankrubbt och då gick vi ut. Vi hade bestämt för att äta maten som vi hade sparat hemma, men så fick vi se en McDonald´s skylt så då gick vi dit. På vägen fick vi se en gatuarbetare komma med en stor svart orm på sin skyffel. Vad vi förstod på minspel och annat så hade den nog precis dödats. Hu! Tänk om vi kommit en kvart tidigare? Man kan ju undra om man är i bushen eller om man befinner sig på säker plats? Vi var lite lamslagna så vi fick inte någon bild på detta ormskrälle.

McDonald´s personalen har en förmåga att missförstå oss och kanske var jag lite extra trött för jag fick tjata om det mesta och gå och beställa mer när vi väl satt oss för att jag glömt. Men barnen och Cicci fick i alla fall äntligen lite mat i magen.

Mätta och belåtna styrde vi sedan stegen mot tunnelbanan, denna gången utan att stöta på någon orm, löste biljetter och sprang in i tåget. Skiftet gick galant och vi var snart på rätt spår mot Clifford eller Hanxi Changliang som vår station heter. Denna gången var det lite mindre folk så vi slapp trängas, men resan var ändå lika lång och dryg.

Vi ställde oss i kö för att åka med buss 10A hem mot Clifford. Vi hoppade på och började andas ut. Vi hade klarat dagens utflykt utan några större problem. Både syrran och jag kände oss lite stolta. Men så svängde bussen åt lite fel håll och jag började få lite onda aningar. Men en avstickare kan ju alla bussar göra. Vi åkte vidare och såg glada ut, ända tills chauffören undrade om inte vi skulle hoppa av nu. På ändhållplatsen… Hm. Nej. Jag tittade mig omkring och försökte lokalisera mig. Kanske kände jag igen mig lite grann. Kanske hade jag åkt förbi här med bil någon gång. Vi lyckades åtminstone få chauffören att förstå att vi ville åka med tillbaka till tunnelbanan. Han fortsatte gatan fram och vände sedan på en vändplats. Då fick jag se taket på Cliffords sjukhus skymta i fjärran och skrek stop the bus, we want to get off! Han vägrade stanna och sedan vägrade han att öppna dörrarna trots att han stod stilla vid ett rödljus. Han pekade framåt och jag förstod att han menade att han stannade på busshållsplatsen och ingen annanstans öppnade han dörrarna. Så det så!

Men till sist fick vi ändå hoppa av och kunde börja vår promenad hem. Efter ca 10 minuter kom vi fram till en gata som Fidde och jag utforskat tidigare. Skönt med välkänd mark i alla fall. Helt slut kom vi hem, klockan var över läggdags, men barnen var svarta om både armar, ben och fötter så de fick hoppa i badkaret innan det blev bums i säng.