Guangzhou Zoo och Ocean Park

I måndags fyllde min älskade mamma år så då passade vi på att ringa och sjunga för henne innan hon for till jobbet, vid middagstid här i Kina men innan sju i Sverige. Syster och jag har kommit fram till att det blir drygt att bara gå här runt Clifford om dagarna. De måste fyllas med något mer så på tisdagen var det dags för ännu en utflykt.

Jag har länge velat åka till Guangzhou zoo och Ocean park. Kanske mest Ocean park eftersom Erik tyckte det var så kul när vi var i Hong Kong. Däremot har vi ju tidigare varit på safariparken och sett alla djuren och zoo:t har jag läst om på internet och där har det inte fått så högt betyg.

Vi diskuterade ett tag hur vi skulle ta oss dit. Katharina hade sagt att man enkelt kunde ta en kort busstur till tunnelbanan och sedan åka hela vägen till Zoo, istället för att ta en lång busstur och sedan en kort tunnelbane tur. Frågan var väl om vi skulle våga ge oss på något helt nytt när inte Fidde var med. Men vi beslöt att ändå prova. Så vi tog oss till busshållsplatsen och ställde oss kö till buss 10A. Men så kom buss 10B och alla i vår kö hoppade på. Vi tittade osäkert på varandra men jag sa lite osäkert till tjejen bakom ”Do this bus go to the metro?” och hon svarade faktiskt yes, på första försöket, så då vågade vi oss att hoppa på. Och tro det eller ej men vi kom rätt på tunnelbanan.

Vi tog oss ner och hittade en biljettautomat. Den första automaten som vi försökte på ville inte ta emot våra pengar men den andra var det inga problem med. Skönt! Sedan åkte vi ännu en våning ner till tåget. Fullt med folk och mer blev det ju längre resan gick. Det kändes drygt. Det var 7 stationer. Vi hade våra små teorier om hur vi skulle lyckas ta oss ut med vagnar och allt men det bästa vi kom fram till var att använda våra vassa armbågar och bara köra undan eller kull. Som tur väl var så flöt det också på galant då många skulle av på samma station som vi. Vi skulle bara byta tåg för att fortsätta ytterligare två stationer. Det låg en våning upp och detta tåget var inte lika fullt. När vi kom fram till stationen som faktiskt hette zoo gick vi av och studerade en karta för att se om vi kunde hitta Guangzhou zoo, men det gick inte att hitta någonstans. Däremot kunde man se ett ganska stort grönområde. Jag tog fram vår stads karta och jämförde och då kunde man likna detta grönområde till Guangzhou zoo. Då skulle vi bara hitta dit. På kartan såg det ut att vara en liten promenad. Men när vi kom upp ur tunnelbanan så såg vi direkt entré skylten till Zoo. Vilken tur! Vi löste biljetter och traskade in.

Tyvärr gick det inte att hitta en karta över området, det brukar vara bra med en sådan så att man får lite överblick… Men det fanns små kartor lite varstans på informationsskyltar. Vi valde att följa fågelvägen och guldfiskvägen.

Man kunde gå in på någon slags guldfisk äventyr, men då fick man betala extra så detta hoppade vi över. Men sedan när vi kom till nästa inhägnad så betalade vi och gick in. Man vill ju inte gärna missa något. I denna inhägnad fanns det kaniner och marsvin. Kaninerna hade inte särskilt trevliga burar. Det såg varmt och väldigt trångt ut. Förhoppningsvis slipper de bo där dygnet runt.

Det fanns möjlighet att åka häst och vagn och/eller rida men då fick man också betala extra. Vi förstod så smått varför entré biljetten varit så billig… J Erik var sugen på att åka vagn så det fick vi göra. 2 varv runt fontänen på en liten, smal och skranglig häst.

De hade något uppträde där också men det tittade vi inte alls på utan gick vidare till några papegojor som satt på ett stort träd tillsammans med påfåglar. Cicci fotade lite och då får jag se en stor boaorm som en flicka står och håller i. Om man ville och betalade fick man hålla i den. Lite sugen var jag allt men jag hade nog behövt någon som pushat mig lite för nu vågade vi inte. Vi bara tittade på någon meters avstånd och sedan var vi nöjda.

Tidigare har vi ju varit på Chimelong Safari Park och därifrån är man van vid att det finns matställen överallt. Så är det ju även när man är på Ölands djurpark. Här på Guangzou zoo lyste matställena med sin frånvaro. Det fanns små kiosker som sålde glass och burkar med nudlar som man kunde köpa, hälla vatten i och blanda till själv. Det kändes inte så där lockande så det fick bli glass istället innan vi gick vidare mot lejonen. De låg utsträckta och sov i värmen i sina små burar. De hade nog hellre varit i något större där de åtminstone kunde ha sprungit lite.

Någon slags skolklass var även här på något studiebesök eller klassresa. De övade sin engelska flitigt med ”Hello”, ”How are you”, ”Nice to meet you”. Man får väl hoppas att de lär sig något mer… J Tillslut blir det väldigt jobbigt och påfrestande. Men man får försöka se glad ut och nicka och svara vänligt tillbaka även om man helst bara vill bli lämnad i fred.

Vi bestämde oss för att ta oss till Ocean park, så vi försökte följa pilarna men lyckades gå förbi… skjut kartläsaren! J Istället hamnade vi bland reptilerna. Första buren innehöll 3 kycklingar eller åtminstone 2 och 1 halvdöd. Den stackaren låg och kippade efter andan och de andra kycklingarna gick på den och bet i den. Fy! Nu i efterhand så ser jag på bilden vi tagit att det troligtvis var en orm även i denna buren, eller terrarium kanske man ska kalla det då. Visst är det något som slingrar sig runt trädstammen? Då skulle kycklingarna nog bli orm-mat?

Det fanns ytterligare kycklingar i några andra terrarium. De simmade och gick omkring och var kanske ovetande om sitt öde eller var de kanske bara en fin och gullig färgklick i allt det gröna och bland de där otäckingarna.

Därefter fick vi se krokodiler i blandad storlek och sköldpaddor.

När vi busat en stund så kom vi överens om att återigen försöka hitta Ocean park. Troligtvis hade vi missat en uppgång till entrén. En brant trappa senare var vi framför ingången. Sedan blev det ännu en trappa upp till en rulltrappa som gick ner med en massa fiskar simmandes ovanför och runt en. Erik blev lite skraj men till sist fick jag med honom ner. Väl nere hade en simmade en sjöjungfru runt i den största ”bassängen” så där stod vi och tittade ett tag, men pojkarna var inte så intresserade av det.

De tyckte det var roligare med fiskarna. Att få stå på kanten öga mot öga med dem, med näsan tryckt mot rutan.

Här fick de härja fritt en stund innan vi gick vidare ut trodde jag, men istället kom vi till ännu en större ”bassäng” och då fick vi se hajar. Bara 10 minuter senare skulle det bli haj-show så därför väntade vi kvar för att få se vad som skulle hända. Det var en man som simmade omkring bland dem och matade dem. Pojkarna var inte så intresserade så det blev mest för mig att springa omkring efter dem men Cicci tog lite kort.

Precis när haj-showen var över så började klockan närma sig 14 och då var det dags för delfinshow. Vi hade fortfarande inte fått någon middag i oss så medan vi väntade på att showen skulle börja fick Hugo en burk-mat som jag tagit med mig och Erik åt banan och Tom&Jerry kex (från mormor och morfar). Showen började med sjölejon som vinkade och hämtade bollar och spelade basket.

Sedan kom det in något som jag först trodde var en delfin, men som jag senare såg var något helt annat. Jag kan inte säga var det är. Men den hoppade och sprutade vatten och körde runt med sina skötare.

Till sist kom delfinerna och de hoppade och lekte med ringar. Både Hugo och Erik tyckte att det var jätte kul. Jag hade nog uppskattat det mer och ljudnivån på musiken och presentatören varit mycket lägre.

När showen var över hade vi lite kvar att se av området. Vi fick se apor, en panda, grisar, flodhästar, elefanter och mata giraffer mm.

Därefter var vi rätt nöjda. Lite trötta och hungriga med… Men så fanns det ju även en nöjespark som vi bara var tvungna att gå på också. Vi provade en hel del men det blev dyrt eftersom man fick betala biljett både för barn och vuxen, även om det var en barnkarusell. Det rimligaste är ju att man bara betalar för barnet. Jag åker ju med för att ta hand om mitt barn. Men vi provade att köra motorcykel, åka bergochdalbana, åka tåg och en mindre variant av Lisebergs flumraider (ursäkta stavningen). Nöjesfältet var nog modernt för en sisådär 20 år sedan och bergochdalbanan var lite väl svajig så Erik tyckte inte den var kul och flumraidern var kanske i häftigaste laget…

Sedan var vi i alla fall bankrubbt och då gick vi ut. Vi hade bestämt för att äta maten som vi hade sparat hemma, men så fick vi se en McDonald´s skylt så då gick vi dit. På vägen fick vi se en gatuarbetare komma med en stor svart orm på sin skyffel. Vad vi förstod på minspel och annat så hade den nog precis dödats. Hu! Tänk om vi kommit en kvart tidigare? Man kan ju undra om man är i bushen eller om man befinner sig på säker plats? Vi var lite lamslagna så vi fick inte någon bild på detta ormskrälle.

McDonald´s personalen har en förmåga att missförstå oss och kanske var jag lite extra trött för jag fick tjata om det mesta och gå och beställa mer när vi väl satt oss för att jag glömt. Men barnen och Cicci fick i alla fall äntligen lite mat i magen.

Mätta och belåtna styrde vi sedan stegen mot tunnelbanan, denna gången utan att stöta på någon orm, löste biljetter och sprang in i tåget. Skiftet gick galant och vi var snart på rätt spår mot Clifford eller Hanxi Changliang som vår station heter. Denna gången var det lite mindre folk så vi slapp trängas, men resan var ändå lika lång och dryg.

Vi ställde oss i kö för att åka med buss 10A hem mot Clifford. Vi hoppade på och började andas ut. Vi hade klarat dagens utflykt utan några större problem. Både syrran och jag kände oss lite stolta. Men så svängde bussen åt lite fel håll och jag började få lite onda aningar. Men en avstickare kan ju alla bussar göra. Vi åkte vidare och såg glada ut, ända tills chauffören undrade om inte vi skulle hoppa av nu. På ändhållplatsen… Hm. Nej. Jag tittade mig omkring och försökte lokalisera mig. Kanske kände jag igen mig lite grann. Kanske hade jag åkt förbi här med bil någon gång. Vi lyckades åtminstone få chauffören att förstå att vi ville åka med tillbaka till tunnelbanan. Han fortsatte gatan fram och vände sedan på en vändplats. Då fick jag se taket på Cliffords sjukhus skymta i fjärran och skrek stop the bus, we want to get off! Han vägrade stanna och sedan vägrade han att öppna dörrarna trots att han stod stilla vid ett rödljus. Han pekade framåt och jag förstod att han menade att han stannade på busshållsplatsen och ingen annanstans öppnade han dörrarna. Så det så!

Men till sist fick vi ändå hoppa av och kunde börja vår promenad hem. Efter ca 10 minuter kom vi fram till en gata som Fidde och jag utforskat tidigare. Skönt med välkänd mark i alla fall. Helt slut kom vi hem, klockan var över läggdags, men barnen var svarta om både armar, ben och fötter så de fick hoppa i badkaret innan det blev bums i säng.