lördag 21 maj 2011

Chimelong International Circus

Så var det då helg igen. Sakta men säkert räknas det ner. Men det är oerhört tungt och segt. Har mått ganska dåligt i några dagar. Vet inte riktigt varför eller det vet jag. Men tycker inte att det behöver komma nu. Men kanske kommer det nu när man nästan börjar se målet. Nästan så man kan ta på det. Hemresan. Som vanligt så handlar det om vikten och mitt j-la kämpande med att gå ner i vikt och när det inte går, som vanligt, så känns mitt nederlag så gigantiskt så jag vill bara gå och dö. Mitt mål var att gå ned i vikt under de här 6 månaderna här så att jag äntligen kunde vara lite nöjd med mig själv. Så tänker man varför kan inte jag men alla andra. Gå ned i vikt och sedan hålla mig där. Varför ska jag hålla på och smyga och frossa i allt det goda. Varför kan jag inte bara bli vuxen, växa upp och släppa alla de där tankarna på att jag inte duger om jag inte är smal. Men samtidigt känns det som om det är något mer denna gången. Det gör ont i hela min själ. Nästan värker fast jag kan inte sätta fingret på varför. Gråtfärdig nästan hela tiden. Vill helst sitta ensam och bara vara, gräva ned mig. Det underlättar att ha något att göra, men att gå här i lägenheten eller runt den här förjordade sjön det gör mig bara utless. Jag hade hoppats att den här tiden i Kina skulle göra mig starkare, inte mer negativ och gnällig.

Så nog. Nu har jag varit nog negativ. Nu får jag ta nya tag.

Fidde kom hem, efter ännu en resa, i torsdags kväll. Vi var och beställde biljetter till Chimelong International Circus nere i Cliffords centrum. Sedan har de äntligen öppnat poolen här jämte vårt hotell så efter 16 varje dag har vi möjlighet att gå dit och bada gratis. Där finns inga rutschkanor eller annat att leka med, men för Erik och Hugo känns det som att bara vattnet är nog. Det är ju roligt att bara hoppa, slänga sig och plaska.




Vi har även fixat ett ”medlems-kort” till Cecilia så att även hon kan ytnyttja poolen samt åka in och ut ur området om hon någon gång skulle vilja ge sig iväg själv. Vi var nere förra veckan i receptionen och meddelade att vi ville ha ett sådant kort. Jag till och med visade mitt. Men ändå fattade de fel. Det är väldigt konstigt. Jag vet inte hur tydlig jag ska behöva vara. Jag kan inte vara mer tydlig?! Men så i tisdags när vi gick till receptionen och frågade vart kortet tagit vägen såg de helt oförstående ut. En av dem sa att de precis skickat det till polisen… Då visade jag mitt gröna kort igen. Åh är det ett sånt kort du menar… Eh, ja. Då öppnar de en låda och där i har de hundratals sådana kort. Man blir bara så trött över att det inte funkar och att de inte förstår. Man får försöka skratta åt det. Men nu så är då ”syrran” iväg nere hos polisen för att göra något annat kort… vi vet inte vad för slags kort, men kanske är det någon slags registrering som vi gjort själva nere hos polisen.

Vi, eller jag, försöker så smått öva med Erik så att han ska bli blöjfri. Det är dock inte det lättaste med en sådan bestämd herre. Men häromdagen gick han faktiskt med på att prova kalsongerna som farmor hade med sig när de var och hälsade på. Han hade dem i fyra timmar men det blev inget kissat eller bajsat varken på toan eller ute på en buske eller på golvet för den delen och det är ju i alla fall bra. Söt är han också i dem!


I lördags var jag och syrran nere och gjorde naglarna igen. Det finns sammanlagt 4 nagelsalonger nere i Cliffords centrum. Jag har varit på 3 av dem. Nu har jag väl mer eller mindre en favorit, men det är alltid lite klurigt när man kommer till dem för de tjattrar alltid på sin kinesiska och visar med sina fingrar några slags tecken,  men jag förstår nästan aldrig vad de menar. Har de tid att ta hand om mig eller inte?! Denna gången fick vi till slut sätta oss ned och få våra naglar fina. Både händer och fötter. Jag är sugen på att välja turkosblå naglar, men det får jag ta nästa gång. Om jag vågar…

Så igår kväll var det då dags för cirkus. Vi hade beställt bil till halv 7, den var lite försenad så jag hann bli lite nervös över att vi inte skulle hinna dit och hämta ut våra biljetter.




Men allt gick bra. Vi fick hjälp med att få ut våra biljetter och sedan var det bara att hitta en plats. Det var nästan fullsatt när vi kom dit så vi fick ta platser högt upp på en kant. Det kom ut en clown och spelade saxofon och han fick hela publiken att applådera. Det kom ut flera clowner och utklädda figurer som dansade och hoppade. Erik såg väldigt skeptisk ut och jag blev nervös över att det här kanske inte skulle passa honom alls.





Men så kom det lejon och hästar och han ändrade direkt ansiktsutryck. Det kom människor som hängde i ringar, gjorde konster i trapetser och hängde i nät och tyg. Det kom in giraffer, zebror, flodhästar, björnar. Ja allt du kan tänka dig. Det var fart och fläkt hela tiden. Underbar musik, härliga dräkter med neonljus. Eld och fyrverkerier. Det var fantastiskt! Tiden bara flög iväg och man ville bara ha mer, mer mer!











3 kommentarer:

  1. Hej på er!
    Veronika- Du är stark! Tänk vilka erfarenher du får med dej hem! Man förstår att det måste vara jobbigt många gånger men du har ju fixat detta! Bra gjort tycker vi! Vad jag skriver spelar ingen roll när du mår som du gör, men Du är bra och fin för precis den du är! Vi tänker på er! Kramar Karin m fam!

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Usch det verkar vara jobbigt för dej nu =( Men som du säger är det inte långt kvar tills ni kommer hem till ert eget och era nära och kära! Så kämpa på vännen!
    Tycker det ska bli kul när ni kommer hem!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej igen. Har många hälsningar till dig från oss på skolan och vi ser alla fram mot att få tillbaka dig bland oss till hösten.
    Att lära att älska sig själv för den man är istället för den man önskar man vore är inte det lättaste och det tar tid att komma dit. Jag tror att du gör helt rätt som låter oss ta del av även de svåra stunderna likväl som vi får uppleva allt underbart som ni får med er från den här resan. Livet är inte enkelt som småbarnsförälder på hemmaplan alla gånger och hur är det inte då att vara långt borta från alla nära och kära och allt det man är van vid samt att kunna gå ut och handla eller vad som helst och bli förstådd. Men snart är ni tillbaka hemma på Lindgatan. Många styrkekramar till dig och de dina från Inga

    SvaraRadera