Dags för ännu en utflykt. Dagen till ära hade vår chaufför, James, tipsat om en park som skulle vara lite mer för barnen än den vi var och besökte tidigare i veckan. Jag hann bli rejält nervös under resans gång över vad det var vi var på väg. Det kunde ju vara precis vad som helst. Särskilt när det kändes som att vi åkte längre och längre ut bland slummen. Vi satt och fantiserade över alla möjliga olika scenarier. Men som tur väl var så uppenbarade sig ett pariserhjul och vi började förstå att det var en nöjespark vi var på väg till. Det fanns alltså ännu en. Kineserna vet hur man roar sig…
När James släppte av oss var det lång, lång kö. Massa busslaster med kineser i olika färgglada kepsar eller skolungdomar i sina uniformer. Vi lyckades leta oss fram till biljettluckan, allt stod på kinesiska och kassörskan förstod ingenting. Men hon tog emot mina pengar och vi fick biljetter och en megastor karta och sedan var det bara att leta sig in, igenom busslasterna. Vi kollade kartan en stund, bestämde oss för högervarv och fick sedan se ett stort skepp som man kunde gå på. Det måste vi ju göra. Erik gillar ju båtar. Men så förstod vi att det var ett spökskepp och då vände vi tvärt. Inte värt att skrämma barnen redan med första attraktionen. Skeppet bar för övrigt en svensk flagga! Det syns kanske om ni förstorar bilden...
Vi fortsatte och såg en ”sjö” där människor körde eller trampade omkring med båtar. Det ville ju vi också testa så vi gick till kön. Efter en stund fick vi betala 30 yuan. Fan tänkte jag att man ska behöva betala både inträde och sedan behöva betala för att åka! Vi klädde på oss flytvästar, mest för syns skull, för de hade nog inte gjort någon nytta om vi fallit överbord. Sedan skulle vi hoppa i en båt. De visade oss till en trampbåt och jag tänkte att okej det får väl gå, men det var inte en sådan båt jag hade hoppats på. Sedan fick inte Cicci åka med oss utan jag skulle åka själv med både Erik och Hugo. Då valde vi att gå därifrån för det kändes lite väl. Vi fick i alla fall pengarna tillbaka. Smålänning är man ju faktiskt.
Lite besviken men vi gick vidare och hamnade på ett uppträde med en elefant som snurrade runt, satt ner och spelade munspel, dansade, stod på två ben mm. Två frivilliga fick även gå in och de blev inlindade i något skynke, sedan fick de lägga sig ner på en bänk och så fick elefanten klappa på dem med snabeln. Killen får nog vara glad över att han fick ha sin ”snabel” kvar… J
Efter elefanten kom det ut en häst som sprang runt, några sekunder senare kom det en tiger som hoppade upp på hästens rygg och fick rida med i några varv.
Sedan var det dags för lejon och tigrar att äntra scenen. Kanske en 10 stycken. De verkade för dagen inte vara på alls bra humör. Eller har de helt enkelt inte blivit väl behandlade av sina skötare för de var allmänt stingsliga och arga. Både djuren och skötarna. En tiger labbade till skötaren med tassen och då fick han ett otäckt rapp. De var inte alls sugna på att göra det som skötaren ville. När ett lejon gjorde likadant kom det ut en kille med en tjock pinne och denna använde skötaren och slog lejonet över nosen. Inte alls trevligt. De andra lejonen och tigrarna började också göra uppror så det kom ut mer skötare på scenen. Då gick vi. Jag for illa för de stackars djurens skull. Skötarna borde varit livrädda, kanske blev de lejonmat.
Varannan minut blev vi stoppade och fotograferade. Vi fick höra att barnen var ”beautiful” och ”hansom boys” och Cicci fick agera modell. Någon gång fick även jag vara med… J Man kan nästan leva sig in i hur det är att vara kändis. Så påfrestande. Man vill ju bara få gå och titta sig omkring utan att bli störd hela tiden. Någon gång är väl okej, särskilt om de är trevliga och frågar om lov och så, men till slut blir man irriterad och vill nästan bara skrika ”låt oss vara i fred!”
Vi hittade ytterligare båtar som var som radiostyrda bilar, krocksäkra J och de provade vi. Jag såg att de framför mig i kön använde sitt biljettkort och provade göra likadant och då behövde vi inte betala kontant… Återigen satte vi på oss flytvästar. Dessa gick knappt knäppa och hade nog sett sina bästa dagar för typ 35
år sedan… Men båtarna var kul, barnen hade roligt.
Sedan hittade vi ett lekland. Som Leos, haha fast modernt för 50 år sedan och kanske städat för 15 år sedan. Inte särskilt fräscht alltså. Men barnen hade kul och hade nog kunnat leka där ett tag men 20 minuter fick räcka.
Medan barnen lekte hade jag försökt studera kartan och jag tyckte att det kändes som om vi missat en avfart till en slags djurpark och ännu en del av nöjesparken. Vi köpte glass och gick tillbaka en bit. Men där infarten skulle varit var det igenbyggt. Vi frågade en kines som faktiskt kunde mer engelska än Hello, nice to meet you, beautiful, bye bye och hon pekade och sa att vi måste fortsätta framåt. Så vi fortsatte tillbaka till lekhuset och gick runt toaletten på någon slags tillfällig väg och lyckades hitta in till andra sidan nöjesparken. Tyvärr verkade djurparken vara under ombyggnad, kanske var det därför lejonen och tigrarna var så sura… J Men här kunde man köra gocart, rida häst och åka en massa olika karuseller. Men de flesta alldeles för ”farliga” för barnen. Erik och jag provade ett flygplan med kulspruta, men Erik var inte så imponerad och ville efter två varv inte åka mer. Jag förstår inte det där med att sätta skjutvapen på barnkarusellerna, men så är det genomgående här, ingenting som jag tycker passar in i barnens värld.
Efter flygplanskarusellen hamnade vi bland en massa spel och Erik fick prova att kasta bollar, ringar, mynt och dra i snören. Han vann en giraff och en kanin. Pricksäker och jätte duktig!
Hugo hade somnat så vi passade på att få en lugn måltid. Det serverades pommes och massa olika spett med olika slags kött. Bland annat korv. Jag har en förkärlek för att ta det som jag känner igen så därför blev det korv. Lite tråkigt men förhoppningsvis blir man inte heller sjuk.
Vi fortsatte runt och vi hittade ännu mer spel så Erik spelade lite till, bland annat lyckades han träffa en röd hund med en tennisboll så den trillade ner från hyllan och då vann han den. Lite synd bara att den var väldigt skabbig. Tydligen hade den även någon gång i tiden tappat huvudet, men någon hade snällt nog sytt fast det igen… J
Efter det närmade vi oss slutet på nöjesparken. Syrran shoppade lite och Erik och Hugo provade på att fiska med håv. Det var svårare än det såg ut. De tyckte dessutom att jag skulle hoppa ned i fiskdammen, men så roligt fick de inte kineserna. Till sist fick vi hjälp av en man att fiska upp några som han lade i våran lilla låda. Vi tittade på dem en stund men kom sedan överens om att fiskarna hade det bättre i dammen och att James (vår chaufför), nog inte skulle uppskatta att få vatten och fisk i bilen…
Jag hade under promenaden runt nöjesparken blivit orolig över att allt blippande med våra biljettkort skulle leda till att vi i slutändan fick betala allt när vi skulle gå ut, så jag var nästan beredd att springa därifrån… J Men expediten tog bara våra kort och lät oss passera. Jag ångrade att jag varit så dum och betalt så mycket kontant därinne… Sedan ringde vi chauffören och medan vi väntade på honom smaskade vi på lite majskrokar och melon. Återigen blev det en ganska dyr tripp (nog dags att byta chaufför) och lite för dyr kändes den eftersom man kanske inte var helnöjd med utflyktsmålet. Men vi låter chauffören hållas imorgon också. Då far vi till Chimelong waterpark. Han tipsade oss om att delta i bikinishowen, men sånt ska nog inte syrran och jag ge oss på. Den som lever får se… J
Till er som kommenterar: Jag uppskattar era små inlägg så himla mycket! Många kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar