Bilen hämtade oss 9.30 och för en gångs skull så var vi färdiga i lång tid före utsatt tid. Kors i taket! Resan gick lugnt och det tog ca 2 timmar till Juhai.
Där släppte chauffören av oss och lämnade oss till vårt eget öde. Solen riktigt stekte på oss så det var svårt att hålla ögonen öppna. Vi stod ett tag och försökte komma fram till vilken passage vi skulle välja att följa. Men när vi väl gått igenom vår valda passage så var vårt funderande resultatlöst eftersom alla passager ändå gick samman till en och samma ingång… Kinesisk byråkrati i ett nötskal.
Därefter var det dags att fylla i departure korten… Men utan penna är det lite krångligt. Vi lyckades låna pennor och sedan fick vi köa. Alla lyckades ta sig igenom och efter en kort promenad var det dags för arrival korten… Penna fick återigen inlånas och därefter var det dags att köa igen. Denna gången blev vi lite oroliga eftersom flera av dem framför fick lämna kön av någon okänd anledning. Men vi hade turen på vår sida och alla blev godkända för inträde i Macau.
Solen sken lika härligt i Macau och vi letade upp två taxi som skulle ta oss till vårt hotell, Grand Lapa. Jag, barnen och lillasyster åkte själva i en taxi. Efter närmare eftertanke var det kanske inte så klokt. Efter ett tag förstod vi att vår chaufför inte visste vart vi skulle. Han ville släppa av oss mitt i ingenstans, där lägenheterna såg mycket mycket värre ut än hackan… Åh nej tänkte jag, vad har vi bokat för hotell? Men vi vägrade hoppa ut och jag visade våran hotellbokning för chauffören. Då ringde han någon på sin com radio och efter lite överläggning så startade han bilen igen och fortsatte. Fidde hann ringa och fråga vart vi var, då de redan var framme vid hotellet. Som tur väl var så dröjde det inte många sekunder innan vi såg mor, far och Fidde.
Hotellet var lite pampigare än hackan… som tur väl var. J Vi checkade in, kollade in rummen och gick sedan iväg för att äta lite middag. Hotellet hade tre restauranger. Efter lite velande valde vi en thailänds restaurang. Vi var nog både trötta och lite retliga så denna middagen går kanske inte till historien som en av de bästa. Barnen gav upp så de fick vi gå ut med och mammas och Cecilias beställning fick vi låta vara eftersom den innehöll räkor (vilket inte stod någonstans i menyn). Däremot kanske den går till historien som en av våra dyraste. Inte så kul när man inte är nöjd.
Efter en kort siesta på rummet så gav vi oss ut på Macaus gator för att ta oss till ”gamla stan”. Där portugiserna byggt och härjat. Fidde hade fått tag i en karta så han blev vår vägvisare. Vi gick förbi stora fina hotell och casinon. Det blev en ganska lång promenad innan vi väl kom fram.
Vi strosade runt en stund på en shoppinggata innan vi bestämde oss för att försöka ta oss tillbaka. Fidde tyckte det var en bra idé att gå en annan gata tillbaka så vi tog oss uppåt för att ta parallellgatan. Men det var en återvändsgränd så vi fick promenera ännu högre. Tillslut kom vi ner till, vad jag trodde var, samma shoppinggata som vi tidigare varit på. Men det visade sig vara någon helt annanstans, långt senare. Vi var lite trötta och törstiga så vi passade på att fylla på förråden med massa blåbärsglass (i alla fall jag, Cicci och barnen) och dricka.
Mamma och pappa hittade vykort som de letat efter så det blev även lite inhandlat här innan vi gick vidare. Vi gick och vi gick. Vi hittade någon slags sevärdhet och tog några obligatoriska kort innan vi gick vidare. Vi ville ju tillbaka till vår utgångspunkt för att ta oss tillbaka till hotellet. Efter en stund stannade vi och frågade några turister vart vi var och det visade sig att vi var långt åt helsike fel. Det var bara att gå tillbaka samma väg… Men när vi väl visste vart vi var på kartan så var det inga problem att hitta rätt. Innan vi lämnade ”gamla stan” så inhandlade vi några tuffa adidas kläder, shorts och tröja, till pojkarna.
Det återstod ju ännu en lång promenad för att komma tillbaka till hotellet. När vi kommit halvvägs bestämde vi oss för att prova cykeltaxin som vi sett. De blev överlyckliga och vi hoppade på. Oj oj oj sa jag till Cicci. Stackars smala kines. Här sitter vi övergödda västerlänningar och denna stackars kines har kanske inte fått annat än nudlar idag och så ska han orka cykla med oss. Seg uppförsbacke till hotellet. Men han bad oss inte hoppa ur och putta utan klarade hela vägen fram. 100 Macau pengar ville han ha för resan. Dyrt men kul!
Klockan var mycket när vi kom hem och suget efter kasinot började kännas av… Jag och mamma skulle stanna hemma med barnen, men först ville jag ta ett svalkande dopp i hotellets pool. Jag fick med mig syrran ner och vi simmade några längder och satt sedan en stund i bubbelpoolen. Så gött och lyxigt det kändes! Därefter blev det en snabb dusch och sedan hopp i säng med barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar